JLYCKNHUSLVIS 10Of DaUe passagerare och Desat-
ning fanns emellertid då vid Dalarön en af
de små ångbåtarne som göra turer mellan
denna ort och hufvudstaden, hvarigenom be-
fälhafvaren blef istånd att från Stockholm
utreqvirera de erforderliga förnödenheterna.
Under tiden kommunicerades med härvarande
kongl. karantänskommission, med anhållan
att få vid Dalarön utgöra den återstående ka-
rantänen. Denna ansökan stödde sig på de
väsentliga olikheter som ega rum mellan Da-
larö och Djurhamn såsom karantänsorter. På
det förra stället är god tillgång på dricks-
vatten, hvilket vid Djurhamn måste hemtas
på två mils afstånd; orten har beqväm landvägs-
kommunikation med Stockholm och nästan
daglig kommunikation medelst ångbåtar, — då
Djurhamn deremot ej anlöpes af andra ång-
fartyg än sådana som äro olyckliga mog att
derstädes behöfva undergå karantän, — har en
talrik befolkning, ett apotek och vanligen god
tillgång på lifsmedel, hvilket icke är fallet
vid Djurhamn; och slutligen är telegrafen så
nära till hands, att kommunikatiomen med huf-
vudstaden är nästan ögonblicklig, då deremot
från Djurbamn till närmaste stationen på Rum-
marön är först en half mil sjöväg och sedan
en fjerdingsväg till lands, och då svaret skall
aflemnas begagnas dertill en s. k. telegrafist
som går på träben och som medkommen till
sjön icke har någon båt till sin disposition,
såvida han ej händelsevis kan få låna eller
hyra en sådan, hvarigenom dem vanliga tids-
utdrägten för befordrandet fram och åter af
en depesch mellan Djurhamn och Stockholm
vanligen uppgår till omkring 12 timmar, för-
utsatt att storm och svårt väder ej inträffar, i
hvilket fall kommunikationen är så godt som
alldeles omöjlig.
. Såsom en särskildt bevekande omstäadig-
het lärer i denna inlaga äfven varit framsatäldt
att preussiska postångfartyget Nagler. fått
sig medgifvet den förmånen att få utgöra sin
karantän vid Dalaröm. Kongl. karantänskom-
missionen ansåg sig emellertid icke kunna
medgifva samma förmån för Bore och lärer
dervid åberopat att Nagler är ett utländskt
örlogsfartyg (?), dermed, såsom det synes, anty-
dande att detta vore berättigadt till en upp-
märksamhet hvarpå landets egna sjöfartsid-
idkare icke kunde göra anspråk.
al följd häraf fick Bore med sina hundra
passagerare afgå till Djurhamn, der ingen men-
niska kunde fatta att det hade någonting att
göra, enär det icke förde någon sjuk ombord.
Man kan lätt fatta huru de återstående da-
garne skulle tillbringas inom det trånga ut-
rymmet af skeppsväggarne, med det ovanligt
stora passagerareantalet och utan all beredelse
för en så långvarig vistelse om bord. De
oundgängligaste lifsmedlen hade lyckligtvis
erhållits från Stockholm, ty vid Djurharin
kunde ingenting annat erhållas än några få
kannor mjölk och två lispund fisk. Man tänke
sig eländet och förskräckelsen ombord i hän-
delse någon enda af de tätt sammanpackade
passagerarne hade funnit sig illa, hvilket dock
ej inträffade. Oasdags morgonen slog ändt-
ligen befrielsens timma, och en del af passa-
erarne jemte befälhafvaren gjorde ett besök
i land för att se hvad de haft att vänta sig,
om en ogynnsam skickelse hemsökt dem med
nigra kolerasymptomer.
Resultatet af detta besök blef, efter flera
passagerares sammanstämmande berättelse, att
denna det nordliga Sverges förnämsta karan-
tänsplats har en karantänsbyggnad, som i
förstugan presenterar de nakna med mossa
diktade timmersteckarne, och som inmne-
håller in summa ett enda rum, hvari fixnas
fyra sängar med filtar och tagelmadrasser
för patiester af de bättre klasserna, sart
ett anspråkslösare rum innehållande 8 sän-
gar med halmmadrasser. Det erfordrades
således endast att tvi ståzdspersoner af olika
kön och en eller ett par matroser insjuknade
för att göra utrymmet alldeles otillräckligt.
Betjeningen utgöres af en 70-årig utlefvad
sjukvaktare och hans lika åldriga äkta hälft.
Lifsmedel finnas inga, icke heller dricksvat-
ten, och minst åtta timmar åtgår för att båt-
ledes färdas till hufvudstaden, så vida vädret
är godt. I storm och häårdt väder är sådant
absolut omöjligt.
Det hör till saken att när fartyget ändtli-
gen onsdags förmiddagen uppkom till Skepps-
bron, mottogs det af passagerare som land-
stigit i Kalmar och derifrån obehindradt fort-
satt resan till hufvudstaden, under det de i
Kalmar ombordstigaa fått undergå sin karan-
tän liksom de öfriga, och att Svenska läka-
resällskapet aftonen förut förklarade att fall
af kolerasjukdomen redan förekommit i huf-
vudstaden.
Reflexionerna göra sig sjelfva. Ett fartyg
afgår från en frisk ort, men några mil deri-
från har man på enskild väg förnummit att
några kolerafall förekommit. Det landsätter
under loppet af sin resa obehindradt passa-
erare, gom lika obehindradt sprida sig öfver
ola landet. Det afvisas från en plats der
det kunde skaffa sig oundgängliga Lfsförnö-
denheter och hänvisas till en annan, der inga
sådana kunde erhållas, och der, i fall olyc-
kan fogat att sjukdomsfall förekommit, de
beklagansvärda patienterna lupit fara att sakna
lit, ända intill tak öfver hufvudet, om de-
ras antal stigit aldrig så litet öfver enheterna.
Och det underkastas alia dessa omenskliga
trakasserier, som kunde hafva medfört de
olycksdigraste och mest upprörande följder, I
för att inkomma till en ort, der farsoten re-
dan fanns och der sällskapet sammanträffade
med lyckligare, under vägen landstigna res-
kamrater.
Sådan är frukten af den närvarande karan-!
änslagstiftningen. Att ett framsteg blifvit
sjordt genom de iarikes spärrningarres för-
svinnande och gexom förkortningen af tiden
för karantänerna för från utrikes ort ankom-
mande fsrtyg, vilja vi icke neka, Men attl
icke derför allt är såsom det bör, torde äf-
ren för dem mest förstockade vara tillräckligt
klart af den enkla berättelse vi här framlagt
ill våra läsares bogrundande,
— Konol. Maist har. i likhet med föreok-