nelse af stölden, hvilken de då båda pätagit sig, hvarefter de blifvit nedförde till bevakningsbefälhafvaren, som upptecknat deras bekännelse. Efter det nu upplyst blifvit, att vaktknekten Andersson vore på permission frän staden bortrest, förklarade bemälde) bevakningsbefälhafvare löjtnant Palm i anledning af Bergqvists nyssberörde uppgift, at: Brano efter kl. 8 en afton i Febr. månad ns å nedförde Landerholm i bevakwiogsbefälbafvarens expeditiomsröm;, hvarest Landerhölm då erkände sig bafr: föröfvat stölden, men Palm kunde ej erinra sig, at. Berggren äfven till binom blifrit nedför . Tillspord, om Palm gifvis odres att nedföra Landerbolm från cellen, gaf Palm dertill ett pekande svar, och vidare tillspörd, böru fångarne konnat utar Palms vetskap uttagas ur cellerne, då det, jemlikt 8:de punkten uti de den 28 Febr. 1850 för cslifänzelset meddelade föreskrifier, är bevakningsbefälhaf: varens pligt ätt från mörkvingen till dagningen förvåra Bycklaärne till, cellsrne, svarade Palm, att sådan: kunnat ske, emedan nyckeln till hans expeditionsrum, bvsgrinycklarnectill:celerne förvaras, alltid, då Palo; vore frånvarande, innehades af den vaktknekt, son: postade vid fängelsets port, hvarjerte Palm på ytferFgsare till honom framställde frågor förklarsde, att ben vid äterkomsten till sitt nämde embatsrum, der ban skall tillbringa nätterne, ickaplågade göra sig underrättad; om nägon af vaktknektarnsunder tiden besökt eellfångarne och ännu mindre om antsdningen till så beskaffads besök; avbållasnde Palm att FA i protokollet antecknadt, att i hans förvar funnos icke allenast de tre nycklar, som hörde till cellerze, utan äfven straftfängelsets: öfriga nycklar till ett antal af nära ett hundra. På predikanten Nordbloms begäran tillspordes Berggren, huruvida förre fångpredikanten Heimer, på sät: ett af fängelvedirektören fördt protokoll ionebåller; skall hafra uppmanat Berggren att framkomma med angifvelse om lidna misshandlingar, hvartill Berggren svarade, att br majoren Gyllenhammar stalle hafva uppraånat Bergren till en sädan uppgift, hvilket Berggren ock nu vidhöll, oaktadt han allvarligen ätvarnades att icke framkomma med någon ny osannfärdig beskyllning. Ar major Gyllenhammar åberopade i afseende härä det inför honom i närvaro af löjtnanterne Hail cci Palm den 22 Sept. 1854 förde och nu förevista proiokoll, enligt hvilket Berggren uppgifrit, att han blifvit af f. d. föngpredikanrten Heimer förledd att anpgifva Bruno såsom den der Berggren misshandlat. I anledning deraf, att Berggren vid mönstringen äfven klagat deröfver, ät rädatufvurättens i Warberg utåläg af! den-3 Okt. 1854, hvarigenora Berggren blifvit fälld till ansvar för förutnämde stöld, icke blifvit honomdelgifvet förrän efier basvärstidens utgång, skulle på bevakmugsbefälhafraren Palms arhållan här antecknas, att Berggren, på sätt rädstufvurättens. protoköll ock utvisar, genast efter utstage:s afkunnande förklarat sig nöjd med: detsamma, hsartill Berggren äter nu sade sig varit förmädd af Bruno, som för sådant ändamål bernsät honom med bränvir. I anledning af Berggrens uppgift att hau blifvit misshandlad på raommet, tillkännagaf löjtnant Pa!m, att han gifvit förraannen på rummet n:o 4, fänger n:o 277 Per Perssor, noga föreskrift, att Berggren ej fick derstädes på något sätt misshandlas, samt anhöll att Persson måtta förekallas för att derom lemna upplysning: Berggren uppgaf rörande den honom derstädes öf vergångna misshandling, att, då ban inkom ä loge mentet n:o 4, håde: lNifstidsfången Kantzler kullslagii Berggren, lagt knäet öfver medjan på hönom och satt banden på häns strupe, under uttryck: du skal! bekänna, hvarjemte fången n:o 68 Sandbeck äfven misshandlat Berggren, tilldess ordningsmannan å rum met Per Persson befrist bonom ifrån dem. Per Persson, derom tillspord, vitsordade riktigheten af Berggrens uppgift samt upplyste ait Berggren i nämde rum förvarats ett dygn, äfrensöra att bjtnan: Palm, sedan Berggren nägra timmar innevarit i rummet, tillsagt Persson vaka öfver att Berggren ej misshandlades, samt att Persson ifrån rummet utvisat Kantzler, som icke tillbörde samma rum, utan der för tillfället låtit inlåsa gig. Er mesjoren Gyllenbammar anmärkte att Berggren väl biifvit för tillfället i cell insatt den 10 Februari, medan förhöret pågick, men återförts till logementet n:o 5, hvilket ban tillhörde, samt förvarats derstädes, äfvensom å logementet n:o 4, intilldess han den 12 i samma mänad för delaktighet i stölden i cell insattes. På hr major Gyllenhammärs begäran förekallades härefter för fjerde resan stöld straffade fången n:o 391 Carl Persson, som är ordningsman på logementet n:o 1, der Berggren förvarats ifrån det han den 14 sistl. April utsläpptes ur callen och till dess han åter den 10-innevarande mänad derati insattes, för ait undergå det vattenoch brödstraff, hvartill han för ssölden blifvit dömd, och upplyste på derom framställd fråga, att Berggren flera gänger för Persson uppgifvit att ban begätt stölden och vore nöjd att derför undergå den honom ådömde bestraffningen. Berggren förmälde att han väl för Carl Persson haft sädan uppgift, men att han tillika sagt att han blifvit -plågad till bekännelse; i anledning hvaraf Persson (äter: förklarade, att Berggren väl yttrat ett och annat ord om det lidande som öfvergätt honom i cellen, men icke uppgifvit beskaffenheten deraf. Hr major Gyllenhammar anhöll att Carl Persson måtte blifva tillspord, huruvida icke Berggren för honom: appgifvit, att han på Lazderholms begäran blifvit uppkallad till fångpredikanten Nordblom, för att uppmanas att återtaga sin bekännelse om stölden, bvartill Persson svarade att så sig förhölle samt att Berggören förklarat att han ej velat derpå ingå, utan att det fick förblifva som det var. Fångpredikanten Nordblom förklarade i anledning häraf, att Landerholm för Nordblom beklagat sig deröfver, att Berggren skulle blifvit mutad att änyo angifva Länderholm för delaktighet i stölden, samt att Nordblom till följd deraf på Landerholms begäran oppkallat Berggren och varnat honom att ej framkomma med nägon osann beskyllning, då Berggren vidgått att han blifrit mutad för att sädan beskyll ning mot Landerholm ånyo framstälia; hvzrjemte predikanten, då Berggren vid alla samtal med bonom bsklagat sig öfver att han varit oskyldigt lidande, tillsport Berggren, hvarför han icke besvärat sig öf. ver kofrättens utslag, säsom han förut yttrat vara sin afsigt, hvartill Berggren gråtande svarat, att det hade varit väl om han hade följt predikantens räd och ständigt hållit sig vid sanningen. Berggren uppgaf nu, att han blifvit mutad på så sätt, att bevakningsbefälhafvaren Palm lofvat honom sex rdr rgs, för det att han vid mönstringen icke skulle återkalla den bekännelse som han om stölden afgifrit; alt detta tilldragit sig nägon tid före sist Pingst, samt att penningarne, på det att det icke skulle väcka någon misstanke bland de öfrige fångarne, blifvit införde i Carl Perssons motbok och för honom uppgifvits utgöra betalning för cigarrer samt att Berggren sedermera tid efter annan vid. premieutdelningen af honom utbekommit matvaror, så aut 4 nämde belopp nu mera äterstode endast 1 rår 121 sk. rg. EOS SNRA ioukens ärmar nästan dolda grofva och röda ingrar voro prydda med silfveroch jernringer från Tula. Det var en i Ryssland mycket vanlig four. och giwnnirgen att säsa. äro