nelse af stölden, hvilken de då båda pätagit sig, hvar-
efter de blifvit nedförde till bevakningsbefälhafvaren,
som upptecknat deras bekännelse.
Efter det nu upplyst blifvit, att vaktknekten An-
dersson vore på permission frän staden bortrest, för-
klarade bemälde) bevakningsbefälhafvare löjtnant Palm
i anledning af Bergqvists nyssberörde uppgift, at:
Brano efter kl. 8 en afton i Febr. månad ns å
nedförde Landerholm i bevakwiogsbefälbafvarens ex-
peditiomsröm;, hvarest Landerhölm då erkände sig bafr:
föröfvat stölden, men Palm kunde ej erinra sig, at.
Berggren äfven till binom blifrit nedför .
Tillspord, om Palm gifvis odres att nedföra Lan-
derbolm från cellen, gaf Palm dertill ett pekande
svar, och vidare tillspörd, böru fångarne konnat utar
Palms vetskap uttagas ur cellerne, då det, jemlikt
8:de punkten uti de den 28 Febr. 1850 för cslifän-
zelset meddelade föreskrifier, är bevakningsbefälhaf:
varens pligt ätt från mörkvingen till dagningen för-
våra Bycklaärne till, cellsrne, svarade Palm, att sådan:
kunnat ske, emedan nyckeln till hans expeditionsrum,
bvsgrinycklarnectill:celerne förvaras, alltid, då Palo;
vore frånvarande, innehades af den vaktknekt, son:
postade vid fängelsets port, hvarjerte Palm på yt-
ferFgsare till honom framställde frågor förklarsde, att
ben vid äterkomsten till sitt nämde embatsrum, der
ban skall tillbringa nätterne, icka- plågade göra sig
underrättad; om nägon af vaktknektarns- under tiden
besökt eellfångarne och ännu mindre om antsdningen
till så beskaffads besök; avbållasnde Palm att FA i
protokollet antecknadt, att i hans förvar funnos icke
allenast de tre nycklar, som hörde till cellerze, utan
äfven straftfängelsets: öfriga nycklar till ett antal af
nära ett hundra.
På predikanten Nordbloms begäran tillspordes Berg-
gren, huruvida förre fångpredikanten Heimer, på sät:
ett af fängelvedirektören fördt protokoll ionebåller;
skall hafra uppmanat Berggren att framkomma med
angifvelse om lidna misshandlingar, hvartill Berggren
svarade, att br majoren Gyllenhammar stalle hafva
uppraånat Bergren till en sädan uppgift, hvilket Berg-
gren ock nu vidhöll, oaktadt han allvarligen ätvarna-
des att icke framkomma med någon ny osannfärdig
beskyllning.
Ar major Gyllenhammar åberopade i afseende härä
det inför honom i närvaro af löjtnanterne Hail cci
Palm den 22 Sept. 1854 förde och nu förevista pro-
iokoll, enligt hvilket Berggren uppgifrit, att han blif-
vit af f. d. föngpredikanrten Heimer förledd att anp-
gifva Bruno såsom den der Berggren misshandlat.
I anledning deraf, att Berggren vid mönstringen
äfven klagat deröfver, ät rädatufvurättens i Warberg
utåläg af! den-3 Okt. 1854, hvarigenora Berggren
blifvit fälld till ansvar för förutnämde stöld, icke
blifvit honom- delgifvet förrän efier basvärstidens ut-
gång, skulle på bevakmugsbefälhafraren Palms ar-
hållan här antecknas, att Berggren, på sätt rädstufvu-
rättens. protoköll ock utvisar, genast efter utstage:s
afkunnande förklarat sig nöjd med: detsamma, hsar-
till Berggren äter nu sade sig varit förmädd af Bruno,
som för sådant ändamål bernsät honom med bränvir.
I anledning af Berggrens uppgift att hau blifvit
misshandlad på raommet, tillkännagaf löjtnant Pa!m,
att han gifvit förraannen på rummet n:o 4, fänger
n:o 277 Per Perssor, noga föreskrift, att Berggren
ej fick derstädes på något sätt misshandlas, samt an-
höll att Persson måtta förekallas för att derom lemna
upplysning:
Berggren uppgaf rörande den honom derstädes öf
vergångna misshandling, att, då ban inkom ä loge -
mentet n:o 4, håde: lNifstidsfången Kantzler kullslagii
Berggren, lagt knäet öfver medjan på hönom och
satt banden på häns strupe, under uttryck: du skal!
bekänna, hvarjemte fången n:o 68 Sandbeck äfven
misshandlat Berggren, tilldess ordningsmannan å rum
met Per Persson befrist bonom ifrån dem.
Per Persson, derom tillspord, vitsordade riktigheten
af Berggrens uppgift samt upplyste ait Berggren i
nämde rum förvarats ett dygn, äfrensöra att bjtnan:
Palm, sedan Berggren nägra timmar innevarit i rum-
met, tillsagt Persson vaka öfver att Berggren ej miss-
handlades, samt att Persson ifrån rummet utvisat
Kantzler, som icke tillbörde samma rum, utan der
för tillfället låtit inlåsa gig.
Er mesjoren Gyllenbammar anmärkte att Berggren
väl biifvit för tillfället i cell insatt den 10 Februari,
medan förhöret pågick, men återförts till logementet
n:o 5, hvilket ban tillhörde, samt förvarats derstädes,
äfvensom å logementet n:o 4, intilldess han den 12 i
samma mänad för delaktighet i stölden i cell insattes.
På hr major Gyllenhammärs begäran förekallades
härefter för fjerde resan stöld straffade fången n:o
391 Carl Persson, som är ordningsman på logementet
n:o 1, der Berggren förvarats ifrån det han den 14
sistl. April utsläpptes ur callen och till dess han åter
den 10-innevarande mänad derati insattes, för ait
undergå det vatten- och brödstraff, hvartill han för
ssölden blifvit dömd, och upplyste på derom fram-
ställd fråga, att Berggren flera gänger för Persson
uppgifvit att ban begätt stölden och vore nöjd att
derför undergå den honom ådömde bestraffningen.
Berggren förmälde att han väl för Carl Persson
haft sädan uppgift, men att han tillika sagt att han
blifvit -plågad till bekännelse; i anledning hvaraf Pers-
son (äter: förklarade, att Berggren väl yttrat ett och
annat ord om det lidande som öfvergätt honom i cel-
len, men icke uppgifvit beskaffenheten deraf.
Hr major Gyllenhammar anhöll att Carl Persson
måtte blifva tillspord, huruvida icke Berggren för ho-
nom: appgifvit, att han på Lazderholms begäran blif-
vit uppkallad till fångpredikanten Nordblom, för att
uppmanas att återtaga sin bekännelse om stölden,
bvartill Persson svarade att så sig förhölle samt att
Berggören förklarat att han ej velat derpå ingå, utan
att det fick förblifva som det var.
Fångpredikanten Nordblom förklarade i anledning
häraf, att Landerholm för Nordblom beklagat sig der-
öfver, att Berggren skulle blifvit mutad att änyo an-
gifva Länderholm för delaktighet i stölden, samt att
Nordblom till följd deraf på Landerholms begäran
oppkallat Berggren och varnat honom att ej fram-
komma med nägon osann beskyllning, då Berggren
vidgått att han blifrit mutad för att sädan beskyll
ning mot Landerholm ånyo framstälia; hvzrjemte pre-
dikanten, då Berggren vid alla samtal med bonom
bsklagat sig öfver att han varit oskyldigt lidande,
tillsport Berggren, hvarför han icke besvärat sig öf.
ver kofrättens utslag, säsom han förut yttrat vara sin
afsigt, hvartill Berggren gråtande svarat, att det hade
varit väl om han hade följt predikantens räd och
ständigt hållit sig vid sanningen.
Berggren uppgaf nu, att han blifvit mutad på så
sätt, att bevakningsbefälhafvaren Palm lofvat honom
sex rdr rgs, för det att han vid mönstringen icke
skulle återkalla den bekännelse som han om stölden
afgifrit; alt detta tilldragit sig nägon tid före sist
Pingst, samt att penningarne, på det att det icke
skulle väcka någon misstanke bland de öfrige fån-
garne, blifvit införde i Carl Perssons motbok och för
honom uppgifvits utgöra betalning för cigarrer samt
att Berggren sedermera tid efter annan vid. premie-
utdelningen af honom utbekommit matvaror, så aut
4 nämde belopp nu mera äterstode endast 1 rår 121
sk. rg.
EOS SNRA
ioukens ärmar nästan dolda grofva och röda
ingrar voro prydda med silfver- och jernrin-
ger från Tula. Det var en i Ryssland myc-
ket vanlig four. och giwnnirgen att säsa. äro