i skinnpelsar, som vadade tungt i smutsen börande på armarne selbågar af hela femtio skälpund: vigt, eller suto på bänken s2ysselsatte med att gäspa eller att skubba sig, utar att bekyröra sig om förmannens käbbel. Jag drack tå tre gånger, och tre gånger försökte jag att rofva; jag läste och läste äter alla de tänkespråk ochqvickheter som resande af sysslolöshet, okynne eller enfald hade klottrat på väggarne och fönsterrutorna; ledsnaden plågade mig. Jag höll på stt genom fönstret betrakta de uppåt vända skalmarne på min tarantas F) då en bjellra pinglade och en liten vagr, förspänd med tre ut: märglade hästar, stannade utanför trappan. Den resande hoppade ur det lätta åkdonet och ropade då han steg in uti kammaren: Hollah I Fort fram med bästar! Uader det han med bestört min och en i dylika fall vanlig förvåning åhörde dem icke särdeles artigs hällkarlens nekande svar, hade jag god tid att med den spända nyfikenheten hos en pergoz, som har dödande tråkigt, betrakta den olyckskamrat som atällets dåliga anstalter nu förskaffade mig. Han borde vara en man af omkring trettio år. Kopporna hade på hans ansigte qvarlemnat outplänliga spår; för öfrigt var detta ansigte magert och kopparfärgadt; hans långa här fladdrade likt en korpvinge utåt kappkragen; hans egmå utstående ögon blickade omkring, utan att tyckas bekymra sig om hvad de sågo; på öfvorläppen växio späda mustaecher. Han var klädd som en fattig landtadelsman, den der roar: sig med att besöka härtmarknader, i en brokig, sliten, urblekt och skrynklig arkhalouk 4) i söndrig, gredelin gidenbalsduk, i väst med messingsknappar och i grå benkläder, mycket vida ned: till; under dessa benkläder frems:ucko tåspetsarne af ett par stöflor; för hvilka borsten gyntes vara okänd. Den nykomne spred en lukt af tobak och bränvin; Hans af arkha) Ett slags bärstol, satt på bjul. ) Ett slags paletä som begagnas bäde til! underoch öfverrock.