i skinnpelsar, som vadade tungt i smutsen bö-
rande på armarne selbågar af hela femtio
skälpund: vigt, eller suto på bänken s2yssel-
satte med att gäspa eller att skubba sig, utar
att bekyröra sig om förmannens käbbel.
Jag drack tå tre gånger, och tre gånger
försökte jag att rofva; jag läste och läste äter
alla de tänkespråk och- qvickheter som re-
sande af sysslolöshet, okynne eller enfald
hade klottrat på väggarne och fönsterrutorna;
ledsnaden plågade mig. Jag höll på stt ge-
nom fönstret betrakta de uppåt vända skal-
marne på min tarantas F) då en bjellra ping-
lade och en liten vagr, förspänd med tre ut:
märglade hästar, stannade utanför trappan.
Den resande hoppade ur det lätta åkdonet
och ropade då han steg in uti kammaren:
Hollah I Fort fram med bästar!
Uader det han med bestört min och en i
dylika fall vanlig förvåning åhörde dem icke
särdeles artigs hällkarlens nekande svar, hade
jag god tid att med den spända nyfikenhe-
ten hos en pergoz, som har dödande tråkigt,
betrakta den olyckskamrat som atällets då-
liga anstalter nu förskaffade mig.
Han borde vara en man af omkring trettio
år. Kopporna hade på hans ansigte qvarlem-
nat outplänliga spår; för öfrigt var detta an-
sigte magert och kopparfärgadt; hans långa
här fladdrade likt en korpvinge utåt kapp-
kragen; hans egmå utstående ögon blickade
omkring, utan att tyckas bekymra sig om
hvad de sågo; på öfvorläppen växio späda
mustaecher. Han var klädd som en fattig
landtadelsman, den der roar: sig med att be-
söka härtmarknader, i en brokig, sliten, ur-
blekt och skrynklig arkhalouk 4) i söndrig,
gredelin gidenbalsduk, i väst med messings-
knappar och i grå benkläder, mycket vida ned:
till; under dessa benkläder frems:ucko tåspet-
sarne af ett par stöflor; för hvilka borsten
gyntes vara okänd. Den nykomne spred en
lukt af tobak och bränvin; Hans af arkha-
) Ett slags bärstol, satt på bjul.
) Ett slags paletä som begagnas bäde til! under- och
- öfverrock.