brefven. Herr Benewolenski bifogade någon gång ett par ord, merändels af fördelaktigt innehåll för den unge mannen. Sedermera blefvo brefven allt geällsyntare och slutligen kommo de icke alls. Den snälle brorsonen lät ett helt år förflyta utan att låta den goda gumman veta om han var lefvande eller död. Hans faster började bli allvarsamt orolig öfver denna tystnad, då hon en dag erhöll ett bref af följande lydelse: Bästa faster! pPeotre Miszhailytsch finnes icke mera till; för fyra dagar sedan beröfvade mig ett förfärligt sleganfall min beskyddare; som ni vet var han mitt enda stöd i Petersburg. Jag är visserligen nu tjugo år; sju års studier hafva för mig varit sju års märkbara och äfven bemärkta framsteg, dermed vågar jag åtminstone smickra mig. Jag räknar alltså på min talang, jag räknar bestämdt derpå, till att kunne förtjena mitt bröd. Var öfvertygad att jag icke känner mitt mod nedslaget; men om ai likväl, för den första tidens behof, kunde skicka mig tvåhundrafemtio rubel i bankoassignationer, skulle jag bli er särdeles förbunden. Jag kysser edra händer, och är etc. Tatiane Borissowna skickade sin brorson de begärda tvåhundrafemtio rublerna. Två månader derefter förnyade han sin begäran; hon hade mycken svårighet att anskaffa summan, men slutligen lyckades det henne och bon afsände penningarne: Tre veckor hade icke förflutit innan hon erhöll en ny skrifvelse; han måste köpa mycket dyra färger till ett porträtt som furstinnan Tertereschenef? hade beställt af honom. Denna gång ha e ändtligen Tatiane Borissowna mod att svara nej. Välans, skref han då, jaz vill förbereda er på, min goda faster, att jag om några veckor reser ned till er, emedan landtluften är nödvändig till återställandet af min vacklande helsa,. Och i medio af Maj återkom Andreouscha erkligen till MalyiaBryei (ställets namn).