brefven. Herr Benewolenski bifogade någon
gång ett par ord, merändels af fördelaktigt
innehåll för den unge mannen. Sedermera
blefvo brefven allt geällsyntare och slutligen
kommo de icke alls. Den snälle brorsonen
lät ett helt år förflyta utan att låta den goda
gumman veta om han var lefvande eller död.
Hans faster började bli allvarsamt orolig öf-
ver denna tystnad, då hon en dag erhöll ett
bref af följande lydelse:
Bästa faster!
pPeotre Miszhailytsch finnes icke mera till;
för fyra dagar sedan beröfvade mig ett för-
färligt sleganfall min beskyddare; som ni vet
var han mitt enda stöd i Petersburg. Jag är
visserligen nu tjugo år; sju års studier hafva
för mig varit sju års märkbara och äfven be-
märkta framsteg, dermed vågar jag åtminstone
smickra mig. Jag räknar alltså på min ta-
lang, jag räknar bestämdt derpå, till att
kunne förtjena mitt bröd. Var öfvertygad att
jag icke känner mitt mod nedslaget; men om
ai likväl, för den första tidens behof, kunde
skicka mig tvåhundrafemtio rubel i banko-
assignationer, skulle jag bli er särdeles för-
bunden.
Jag kysser edra händer, och är etc.
Tatiane Borissowna skickade sin brorson
de begärda tvåhundrafemtio rublerna. Två
månader derefter förnyade han sin begäran;
hon hade mycken svårighet att anskaffa sum-
man, men slutligen lyckades det henne och
bon afsände penningarne: Tre veckor hade
icke förflutit innan hon erhöll en ny skrif-
velse; han måste köpa mycket dyra färger
till ett porträtt som furstinnan Terteresche-
nef? hade beställt af honom. Denna gång
ha e ändtligen Tatiane Borissowna mod att
svara nej. Välans, skref han då, jaz vill
förbereda er på, min goda faster, att jag
om några veckor reser ned till er, emedan
landtluften är nödvändig till återställandet af
min vacklande helsa,. Och i medio af Maj
återkom Andreouscha erkligen till Malyia-
Bryei (ställets namn).