att vinnas till följd af i grund skiljaktiga ersaker. Utströmningen af den irländska befolkningen har under de tre sista åren notoriskt varit i aftagande; och under de-tolf sista månaderna har Know-Nothingismens uppträdande gjort mycket att hämma den redan betydligt minskade floden, och att afeda den i andra strömfåror. Då detta så förhåller s:g och. det icke är någon osannolikhet att de sociala hinder och olägenheter, som, nu ligga i vägen för bosättningen af. romersk-katolska utvandrare i Förenta Staterna, blifva snart urvägenröjda, upphätver presterskapet sin gamla myndiga stämma och befailer att utvandrinzen till det republikanska Amerika skall upp höra. En dryg och tillrättavigzande fon är anzlazen, och efter hand skola vi säkerligen höra? det proklameras såsom ett historiskt och oförnekligt faktum, att från det ögonblick man upptäckte hvad för ett syndigt och kätcerskt land Broder Jonathans område var, förbjödos den ofelbsra kyrkans lydiga barn ar sitt presterskap att vända sig ditåt, och de ;ntusiastiska budorden blefvo samvetsgrannt efterkomana. Vi anbefalla det ofvannämnda anterdiktet, och det erkännande af svaghet och förhatlighet det innebär, till fördomsfritt öfvervägande af de lättrogna personer bland o2s sjelfva, som nyligen råkade i en sådan förskräckelse öfver hvad som omtalades rörande den påfviska proselytismens framsteg på båda sidor om Atlantiska hafvet. Prestpartiet gifver genom sin egen bekännelse Amerika förloradt. Hvad helst de må uträtta i monarkiska stater och despotiska riken, — ett land som styres under demokratiska institutioner ligger bevisligen utom deras inflytande. Till och med de halfuppfostrade fattige, som blifvit uppfödda i ett system af djup inderdånighet för det presterliga väldet, blifva icke förr omplanterade i den fria politiska tankens jordmån, än deras trånga och bigotta ioskränkthet flyger sin kos och de blifva fördragsamma med de lärer och inrättningar som omgifva dem. Och hvilken allmän och uppmuntrande slutsats kan man draga utaf utbrottet af denna Smsesidiga hätskhet, på hvilken vi i förbizående kastat en flyktig blick? Synbarligen råder d-t på bäda sidor en liflig känsla af otålighet och förtret öfver att tingen ieke vilja foga sig alldeles så som det antagonistiska, protestantiska och katolska nitet ville att de skulle foga sig, och derföre hörer ran ömsssidiga anklagelser, hot och förbannelser. Dem, som låtit narra sig af Know -Nothingisnen, har man genom tal och tryck upparbetat till en vansinnig fruktan för katolicismens utbredande, under det prestpartiet hos de romersk-katolska, som hade den oförsigtigheten att förutspå både nya och gamla Eaglanda oförtöfvade återvändande till den helige Petri fötter, förlorat sitt vanliga goda lynne och betänksamhet och öppet proklamera sitt ha! mot politiska institutioner, som de ännu i går upphöjde till skyarne. Skola lekmännen aldrig lära sig att le åt dessa menniskors vanäktiga raseri, som icke längre ega någon farlig boja att slå dem i fjettrar med, och att hysa en osviklig tillförsigt till sanningens slutliga seger öfver alltder det herrskar en diskussionens fulikomliga frihet?