EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR).
IWAN TOURGHENIER.
Öfversättning.
XI
Min lille snälle Andråx, sade hon slutli-
gen, tacka Peotra Mikhailytsch; han tar dig
- sig och låter dig följa med till Peters-
urg.
Andreouscha stod belt stum af förvåning.
Gosse, tala öppet och oförstäldt,, sade
herr Banewolenski med en ton ful af vwväl-
vilja och värdigliet; gosre, eller rättare unge
man, är det er önskan att bli artist? Känner
ni en sann kallelse för konsten?
Jag vill bli artist, Peotre Mikhailytseh,
svarade Andreouscha, darrande af glädje.
,Välan, det gläder mig. Det torde förefalla
er hårdt att nödgas lemna er förträffliga och
vördnadsvärda faster, och jag betvi lar icke
att ni ju för henne hyser den lifligaste tack-
simhet.
Jag tillber min faster,, svarade Andreou-
schs; och han blundads med ett visst ut-
tryck.
Visserligen, visserligen; det är lätt förklar-
ligt och dst hedrar er, min unga vän; men å
andra sidan bör ni betänka hvad glädje ni
skall tillskynda henne, då hon framdeles för
höra talas om edra framgångar.
sOmfamna mig, Andreouschals stammade
den goda frun.
And-eouscha störtade i sin fasters armar.
Hon sade till honom:
E,Se så, tacka nu din välgörare!
27 Anreouscha slog sina armar omkring herr
Penewalenskis mage, och två dagar efter detta
lilla uppträde reste herr Benewolenski bori
med sin unge skyddling.
Jnder de första tre ören skref Andreouzicha
temligen ofta och sände små teckningar inuti
) Se A. B. n:ris 156—158, 169, 162, 164, 165,
168—172, 174, 176, 177, 179, 180, 183-185.