EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR). IWAN TOURGHENIER. Öfversättning. XI Min lille snälle Andråx, sade hon slutligen, tacka Peotra Mikhailytsch; han tar dig sig och låter dig följa med till Petersurg. Andreouscha stod belt stum af förvåning. Gosse, tala öppet och oförstäldt,, sade herr Banewolenski med en ton ful af vwvälvilja och värdigliet; gosre, eller rättare unge man, är det er önskan att bli artist? Känner ni en sann kallelse för konsten? Jag vill bli artist, Peotre Mikhailytseh, svarade Andreouscha, darrande af glädje. ,Välan, det gläder mig. Det torde förefalla er hårdt att nödgas lemna er förträffliga och vördnadsvärda faster, och jag betvi lar icke att ni ju för henne hyser den lifligaste tacksimhet. Jag tillber min faster,, svarade Andreouschs; och han blundads med ett visst uttryck. Visserligen, visserligen; det är lätt förklarligt och dst hedrar er, min unga vän; men å andra sidan bör ni betänka hvad glädje ni skall tillskynda henne, då hon framdeles för höra talas om edra framgångar. sOmfamna mig, Andreouschals stammade den goda frun. And-eouscha störtade i sin fasters armar. Hon sade till honom: E,Se så, tacka nu din välgörare! 27 Anreouscha slog sina armar omkring herr Penewalenskis mage, och två dagar efter detta lilla uppträde reste herr Benewolenski bori med sin unge skyddling. Jnder de första tre ören skref Andreouzicha temligen ofta och sände små teckningar inuti ) Se A. B. n:ris 156—158, 169, 162, 164, 165, 168—172, 174, 176, 177, 179, 180, 183-185.