Article Image
STOCKHOLM, den 10 Aug Verldsexpositionen. Korrespondens till Aftonbladet. Första brefret. Paris i Juli 1855. Snart sagdt enhvar, som denna somma kan göra en utflygt ur boet, styr kosan til Paris, der verldsezpositionen utgör den oemot ståndliga lockelse som drager ung och gam mal från när och fjerran att göra ett om ä aldrig så kort besök uti denna nöjenas oc modernas, den goda smakens och de blodig revolutionernas hufvudstad. Och alla de, son ej få sjelfva se och förnimma, följa dessuton med sitt lifliga deltagande fortgången oc! utvecklingen af den stora täflan 1 fredlij bragd som här pågår i lagarnes och ordnin gens högn, medan de förnämsta kämparne på denna sköna vädjoban, under det de med en: handen sköta fredens yrken, måste med der andra föra svärdet i aflägsna nejder, för at åt sig sjelfva och verlden bevara den trygg: besittningen af den civilisation, hvars synbara, hvars så att säga handgripliga fruktei här med en så slösande rikedom utbredas. Särskildt väntar hvarje land, hvarje folk med stort intresse och lifliz otålighet att erfara i hvad mån dess egna ansträngningar. dess egna bemödanden lyckats häfda dess ära och anseende vid denna nationalmönstring, der jordens flesta folk framträdt att ådagalägga i hvad riktning de använda sina krafter och huru de förstått tillgodogöra sig lyckan att lefva i ett tidehvarf under hvilket såväl för individen som för nationerna öppnat sig en sådan mängd af nya vägar, alla ledande framåt till materiel förkofran och sedlig förädling. Det är utan tvifvel ett glädjande tidens tecken, att detta intresse, denna otålighet att erfara resultaterna af täflingsstriden icke minst låtit förnimma sig uti den Skandinaviska norden och i vårt eget kära fädernesland. Ännu mer tillfredsställande är det att finna, det man: ej velat skörda frukter der man ingenting utsått. Fastmer visar det sig att man verkligen sträfvat manligen att med ärligt arbete förtjena den lön hvarpå man gör anspråk, nemligen ett rättvist erkännande och en plats i raden af hyfsade nationer. Då jag går att för Aftonbladets läsare framlägga några iakttagelser under mina vandringar i expositionspalatset, skall det -derföre blifva mig en angenäm pligt att redogöra för det mottagande som jag funnit den svenska näringsflitens alster hafva rönt härstädes, hvarjemte jag måhända skall finna en och annan. jemförelsepunkt, som kan gifva hemmavarande landsmän en föreställning såväl om den utvecklingsgrad på hvilken de svenska näringarne befinna sig i förhållande till andra länders, som om det intryck den svenska expositionsafdelningen åstadkommer i bredd med alstren af d: öfriga mer eller mindre fullständigt representerade nationers slöjdflit. Verldsexpositionen omfattar visserligen tvenne afdelningar, industrien och de sköna konsterna; Aftonbladets läsare ha likväl redan af annan hand erhållit en redogörelse för den sednare afdelningen, och det må derföre tillåtas mig att uteslutande sysselsätta mig med den förra, eller industriexpositionen. Men då jag sålunda inför Aftonbladets läsare konstituerar mig sjelf till skildrare af pariserexpositionen och enkannerligen af den svenska expositionsafdeloingen, åligger det mig äfven att gifva uttryck åt de klagomål, hvartill. anordningarna i och för den svenska afdelningen kunnat gifva anledning. Som detta åliggande ostridligen är mindre behagligt, begagnar jag här tillfället att så gerna först som sist afbörda mig detsamma. Jag kan nemligen icke tala om den svenska expositionsafdelningen utan att omförmäla den bedröfvelse som varit rådande bland alla landzmän i Paris med anledning af senfärdigheten i anordningarne för den svenska expozitionsafdelningen. ) Det är ännu i hvars mans minne, hurulede3 hela den svenska nationen kände sig höljd af blygsel vid skildringarne af det snöpliga sätt hvarpå vårt land til en början var representeradt vid den första verldsexpositionen, och huru man i ellofte timman uppbjöd alla krafter för att, så vidt sig göra lät, godtgöra hvad som blifvit så oförlåtligen försummadt. Också syn es regering, ständer och folk lifvade af den fasta föresatsen att då 1855 erbjöd sig ett nytt tillfälle att ådagalägga vårt fäderneslands tillgångar och krafter, skulle äfven Sverge utan tidsförlust och på möjligaste värdiga sätt uppträda för att intaga sin plats bland öfriga nationer. Rikets Ständer anslogo för detta ändmål en summa, som i förhållande till vår folkmängd och ) Korvetten anlände, om vi ej minnas orätt, den 13 Juni till Havre och först mot slutet af följande mänad kunde den svenska afdelningen af expositionen anses vara fullständigt färdig. Vi böra dock ieke dölja, hvad vi af trovärdiga personer hört uppgifvas, att detta ofördelaktiga förhällande hufvaådsakligen haft sin grund i de franska arbetarnes senfärdighet och itlighet, så att de af dem beställda artiklarne för expositionssakernas uppställning i några fall aflemnades först flera veckor efter den ntfästade tiden. Äfvenledes böra vi, efter hvad vi från tillförlitligt båll erfarit, nämna att den uppgift som i går lemnades ur ett till redaktionen skrifvet bref frän Paris, — nemligen att misstag ä de franska arbetarnes sida skalle hafva blifvit vållade af den persons obekantskap med franska språket som haft hufvudbefattningen med anordningen — icke lärer vara grundad, emedan alla sädana arbetea utfördes efter svenska ritningar, med hvilka de också öfverensstämde, och den egentliga upp

10 augusti 1855, sida 2

Thumbnail