STOCKHOLM, den 10 Aug
Verldsexpositionen.
Korrespondens till Aftonbladet.
Första brefret.
Paris i Juli 1855.
Snart sagdt enhvar, som denna somma
kan göra en utflygt ur boet, styr kosan til
Paris, der verldsezpositionen utgör den oemot
ståndliga lockelse som drager ung och gam
mal från när och fjerran att göra ett om ä
aldrig så kort besök uti denna nöjenas oc
modernas, den goda smakens och de blodig
revolutionernas hufvudstad. Och alla de, son
ej få sjelfva se och förnimma, följa dessuton
med sitt lifliga deltagande fortgången oc!
utvecklingen af den stora täflan 1 fredlij
bragd som här pågår i lagarnes och ordnin
gens högn, medan de förnämsta kämparne på
denna sköna vädjoban, under det de med en:
handen sköta fredens yrken, måste med der
andra föra svärdet i aflägsna nejder, för at
åt sig sjelfva och verlden bevara den trygg:
besittningen af den civilisation, hvars syn-
bara, hvars så att säga handgripliga fruktei
här med en så slösande rikedom utbredas.
Särskildt väntar hvarje land, hvarje folk
med stort intresse och lifliz otålighet att er-
fara i hvad mån dess egna ansträngningar.
dess egna bemödanden lyckats häfda dess
ära och anseende vid denna nationalmön-
string, der jordens flesta folk framträdt att
ådagalägga i hvad riktning de använda sina
krafter och huru de förstått tillgodogöra sig
lyckan att lefva i ett tidehvarf under hvil-
ket såväl för individen som för nationerna
öppnat sig en sådan mängd af nya vägar,
alla ledande framåt till materiel förkofran och
sedlig förädling.
Det är utan tvifvel ett glädjande tidens tec-
ken, att detta intresse, denna otålighet att er-
fara resultaterna af täflingsstriden icke minst
låtit förnimma sig uti den Skandinaviska nor-
den och i vårt eget kära fädernesland. Ännu
mer tillfredsställande är det att finna, det
man: ej velat skörda frukter der man in-
genting utsått. Fastmer visar det sig att
man verkligen sträfvat manligen att med är-
ligt arbete förtjena den lön hvarpå man gör
anspråk, nemligen ett rättvist erkännande och
en plats i raden af hyfsade nationer.
Då jag går att för Aftonbladets läsare fram-
lägga några iakttagelser under mina vandrin-
gar i expositionspalatset, skall det -derföre
blifva mig en angenäm pligt att redogöra för
det mottagande som jag funnit den svenska
näringsflitens alster hafva rönt härstädes,
hvarjemte jag måhända skall finna en och
annan. jemförelsepunkt, som kan gifva hem-
mavarande landsmän en föreställning såväl
om den utvecklingsgrad på hvilken de sven-
ska näringarne befinna sig i förhållande till
andra länders, som om det intryck den sven-
ska expositionsafdelningen åstadkommer i
bredd med alstren af d: öfriga mer eller min-
dre fullständigt representerade nationers slöjd-
flit.
Verldsexpositionen omfattar visserligen
tvenne afdelningar, industrien och de sköna kon-
sterna; Aftonbladets läsare ha likväl redan af
annan hand erhållit en redogörelse för den
sednare afdelningen, och det må derföre tillå-
tas mig att uteslutande sysselsätta mig med
den förra, eller industriexpositionen.
Men då jag sålunda inför Aftonbladets lä-
sare konstituerar mig sjelf till skildrare af
pariserexpositionen och enkannerligen af den
svenska expositionsafdeloingen, åligger det
mig äfven att gifva uttryck åt de klagomål,
hvartill. anordningarna i och för den svenska
afdelningen kunnat gifva anledning. Som
detta åliggande ostridligen är mindre behag-
ligt, begagnar jag här tillfället att så gerna
först som sist afbörda mig detsamma. Jag
kan nemligen icke tala om den svenska ex-
positionsafdelningen utan att omförmäla den
bedröfvelse som varit rådande bland alla landz-
män i Paris med anledning af senfärdighe-
ten i anordningarne för den svenska expozi-
tionsafdelningen. )
Det är ännu i hvars mans minne, hurule-
de3 hela den svenska nationen kände sig
höljd af blygsel vid skildringarne af det
snöpliga sätt hvarpå vårt land til en början
var representeradt vid den första verldsexpo-
sitionen, och huru man i ellofte timman upp-
bjöd alla krafter för att, så vidt sig göra lät,
godtgöra hvad som blifvit så oförlåtligen för-
summadt. Också syn es regering, ständer och
folk lifvade af den fasta föresatsen att då
1855 erbjöd sig ett nytt tillfälle att ådaga-
lägga vårt fäderneslands tillgångar och kraf-
ter, skulle äfven Sverge utan tidsförlust och
på möjligaste värdiga sätt uppträda för att
intaga sin plats bland öfriga nationer. Ri-
kets Ständer anslogo för detta ändmål en sum-
ma, som i förhållande till vår folkmängd och
) Korvetten anlände, om vi ej minnas orätt, den 13
Juni till Havre och först mot slutet af följande
mänad kunde den svenska afdelningen af exposi-
tionen anses vara fullständigt färdig. Vi böra dock
ieke dölja, hvad vi af trovärdiga personer hört upp-
gifvas, att detta ofördelaktiga förhällande hufvaåd-
sakligen haft sin grund i de franska arbetarnes
senfärdighet och itlighet, så att de af dem be-
ställda artiklarne för expositionssakernas uppställ-
ning i några fall aflemnades först flera veckor efter
den ntfästade tiden. Äfvenledes böra vi, efter hvad
vi från tillförlitligt båll erfarit, nämna att den upp-
gift som i går lemnades ur ett till redaktionen
skrifvet bref frän Paris, — nemligen att misstag ä de
franska arbetarnes sida skalle hafva blifvit vållade
af den persons obekantskap med franska språket
som haft hufvudbefattningen med anordningen —
icke lärer vara grundad, emedan alla sädana arbe-
tea utfördes efter svenska ritningar, med hvilka
de också öfverensstämde, och den egentliga upp-