öfyerflödigt att närmare beskrifva huruledes
jag för fem år sedan råkade midt in uti L-
bediane, just vid början af hästmarknadeh,
som der hålles en gång om året. En jägate
kan, som hvar man vet, en vacker morgån
tåga öfver gränsen för sin ärfda eller förvärfda
domän, med den fasta föresatsen att vara till-
baka på sitt herresäte följande dags afton,
och att ständigt marscherande, samt skjutah-
de en vaktel här, en beckasin der, omsider
få skåda den klara spegeln af Petschoraflodehs
bugter. Hvad man lika väl känner, är stt
hvarje amatör af jagthundar, dubbelbössor och
skjutväskor är på samma gång en uppriktig
vän af hästar, som äro de ädlaste djur i skå-
pelsen. Jag anlände alltså, något äfventyr-
ligt, till Lebediane. Väl framkommen dit,
skyndade jag att ta i besittning ett rum på
värdshuset, att kläda mig helt borgerligt öh
att begifva mig till marknaden. Uppassareh,
en lång och mager tjugo års man, som talå-
de i gäll näston, hade redan, under det hän
klädde af mig och gaf mig vatten, hunnit uh-
derrätta mig (hvarvid han af vördnad allt-
jemt blundade) att hans höghet prins N. N.
N., remontör för karabinierregementet, inne-
hade rummet numro 1 på värdshuset; att
många andra adelsmän och förnäma herrar
amländt till Lebediane; att man om aftonen
skulle få höra zigenarsånger, att man på ten-
tern gaf Pan Twerdowski ); att hästar såldes
till goda priser, samt att man dessutom hade
en stor mängd att välja på.
Jag förfogade mig till marknadsplatsen; der
såg jag Sera ormätliga rader af kärror och
bakom kärrorna hästar af alla möjliga racer;
stuterihästar, slädtrafvare, vagns-, drag- och
arbetshästar gamt simpla bondkampar. Flera
väl födda och ryktade hästar voro ordnade
efter färgen, utstyrda med brokiga schabrak.
spända helt tätt för kibitkorna och med räd-
sla krumbugtande sig under hästhandlarnes,
deras herrars, alltför väl bekanta piskor. Herr-
skapshästarne, som af rika adelsmän blifvit
) Hr Twerdowski, titeln på em komedi.