EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR). IWAN TOURGHENIEP. Öfversättning. XII. Lebediane eller den lilla ryska staden. En af jagtens största fördelar består deruti att den oupphörligt förflyttar oss från ett ställe till ett annat, öch för en maklig menniska bar dennä jemna rörelse ett obestridligt behag. Visserligen böt man medge att emellanåt, isynnerhet i regnväder, är det mindre angenämt att irra omkring markledes, att vara nödsakad fråga hvarje bonde man möter: Hvart går vägen till Mordowka, min vän? Och då man kommit till Mordowka, att nödgas fråga en enfaldig baba (karlärne äro alla ute på fältet) om det är långt till något värdshus vid stora vägen och hvilken väg är genast föratt komma dit; och efter att ha färdats ännu en tio werst med tröttkörda hästar, befinna sig ej i ett värdshus, men väl i en eländig herrskapsby, med namnet Rhoudoboubnoff, till stor förvåning för en hel svinahjord som håller sig midt på sjelfva stora gatan, de flesta nedsjunkna ända upp till örönen i en svart dy och ej tänkande sig möjligheten af att pågon lefvande varelse kan komma att störa dem i det bad der de så gerna förlusta sig. Icke heller är det trefligt att på svigtande broar kastas än åt ena, än åt andra sidan, att fastna i djupa hålor, att vadte öfver pussar och träsk; ingenting är otreffigare än art (Gud förskone 038 för sådant) hel timämarne stå nedhukad fråtoför pålar med obegripliga inskrifter; ocksåär det föga uppmuntrande att oupphörligt spiza ägg, mjölkrätter och rågbröd... Men alla dessa små obehag godtgöras lätt af de obestridliga fördelar och nöjen jagten skänker. Låtom oss nu gå till sjelfva saken. Efter hvad jag tedan närt derötti, vore det dn J ) Se A: B. amris 166—158, 160, 162; 164, 165; t 168—172, 174, 176, 177, 179. och 180.