EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR).
IWAN TOURGHENIEP.
Öfversättning.
XII.
Lebediane eller den lilla ryska staden.
En af jagtens största fördelar består deruti
att den oupphörligt förflyttar oss från ett ställe
till ett annat, öch för en maklig menniska
bar dennä jemna rörelse ett obestridligt be-
hag. Visserligen böt man medge att emellanåt,
isynnerhet i regnväder, är det mindre ange-
nämt att irra omkring markledes, att vara nöd-
sakad fråga hvarje bonde man möter: Hvart
går vägen till Mordowka, min vän? Och då
man kommit till Mordowka, att nödgas fråga
en enfaldig baba (karlärne äro alla ute på
fältet) om det är långt till något värdshus vid
stora vägen och hvilken väg är genast föratt
komma dit; och efter att ha färdats ännu en
tio werst med tröttkörda hästar, befinna sig
ej i ett värdshus, men väl i en eländig herr-
skapsby, med namnet Rhoudoboubnoff, till
stor förvåning för en hel svinahjord som hål-
ler sig midt på sjelfva stora gatan, de flesta
nedsjunkna ända upp till örönen i en svart
dy och ej tänkande sig möjligheten af att
pågon lefvande varelse kan komma att störa
dem i det bad der de så gerna förlusta sig. Icke
heller är det trefligt att på svigtande broar kastas
än åt ena, än åt andra sidan, att fastna i djupa
hålor, att vadte öfver pussar och träsk; ingen-
ting är otreffigare än art (Gud förskone 038
för sådant) hel timämarne stå nedhukad fråto-
för pålar med obegripliga inskrifter; ocksåär
det föga uppmuntrande att oupphörligt spiza
ägg, mjölkrätter och rågbröd... Men alla
dessa små obehag godtgöras lätt af de obe-
stridliga fördelar och nöjen jagten skänker.
Låtom oss nu gå till sjelfva saken.
Efter hvad jag tedan närt derötti, vore det
dn J
) Se A: B. amris 166—158, 160, 162; 164, 165;
t 168—172, 174, 176, 177, 179. och 180.