enka, som ingick äktenskap med ofrälse man,
geom 1723 års privilegier frikändes från
svårare påföljd af messalliansen, än skyldig-
heten att för sina gsätesgods taga lösen ef-
ter mätismannaordom eller som någon an-
nan redligen bjöd, ehuru hon efter 1719 års
privilegier måste afstå allt sitt fasta gods,
och endast der mannen var adlig vederlike,
för alltsammans fick lösen efter mätismanna-
ordom, men eljest endast för aflingejord er-
höll sådan lösen, hvaremot hon fullkomligen
förverkade arfjorden samt måste se sina i
äktenskapet födda barn uteslutas från rätt att
ärfva fast gods. Man kan ock tillägga, att
det år 1719 gifna löftet om en adlig gårds-
rätt icke förnyades 1723, ehuru adelns kasti-
gationsrätt öfver sina bönder bibehölls, och
att hvad i 1719 års privilegier antyddes om
möjlig ändring i indelningsverket 1723 ute-
siöts. Man nöjde sig med den i regerings-
formen intagna föreskrift, att, der någon än-
dring af konung och ständer funnes nödig i
krigsmaktens indelning och de med allmogen
och städerna om roteringen ingångna kon-
trakter, all olikhet och oreda tillbörligen
komme att rättas.
I sammanhang härmed kan ock förtjena
anmärkas att man i 1720 års regeringsform
ej återfinner föjande märkliga strof som lä-
ses i regeringsformen af 1719: Skulle nå-
gon dess egendom olagligen vara afhänd och
på officerarne och betjenterna indelad, så be-
tages den ej att återvinna och igen bekomma;
dock att ingalunda under påstående kriget
roteringen och rusthållen måtte rubbas och
indras.n
Det återstår för hr M. att berätta huru den
adel, som vid 1719 års riksdag gjorde så-
dana anspråk som de nu anförda, vid riks-
lagen 1771—1772 länge fann betänkligt att
. konungaförsäkran medgifva införande af
öft-:
1. att kronan ej till någon annan skulle,
under hvad namn det vara måtte, sälja eller
öfverlemna kronoskatteräntor, adliga privile-
siernnas 28 S dock oförkränkt, och
2. att konungen ständigt ville bibehålla all-
aogen och andra vid deras åborätter, enligt
lerom undfångna resolutioner, sådana de i
sokstafven lydde.
Och vi sluta denna anmälan med hjertlig
inskan, att helsa och krafter må förunnas hr
M., ej blott till sitt nu började arbetes full-
öljande ända till sistnämda tidpunkt, utan
ck till vår historiska litteraturs riktande med
ndra frukter af sin redliga forskning och
lärdfria penna.