krage och grå pantalonger af ett snitt lik-
nande militärers; han sätter hatten horizon-
telt, hvilket ger honom ett skrytsamt utse-
ende. I själ och hjerta är ham en god men-
niska; men har har gina egra ider och pläg-
seder; så till exempel är det horom omöjligt
att som sina vederlikar bemöta adelsmän utan
förmögenhet, rang eller syssla. Då han ta-
lar till någon sådan ser han enedt på honom
och trycker hårdt sin exa kind mot den styfva
halskragen, eller ockzå håller han sin inter-
Jokutör med begge händer frarsför sig, fixe-
rar honom fyst med uppspärrad bick, ligger
pannan i fållor ända upp tll hårfästet, och
säger han något, så förkortar han ordea el-
ler uttslar dem annorlunda än vanligt och
finner ett stort nöje i att förvränga nemn.
Personer af underordnad samhällsklass be-
handlar han ännu friare; han låtsar icke alla
bemärka dem, och innan han ger tillkänna
hvad han västar af dem eller n:eddelar dem
någon forrolig befallning, siger han dem flera
gånger med beställsam, tankspridd och ut-
tråkad min: Hur heter du, hä?... Hur fan
heter du? hvarunder han lägger stark ton-
vigt på första ordet och medeväljer alla de
andra, så att hans röst vid dylika tillfällen
får en viss likhet med vaktelns läte.
Han finner svårigheter i allt, är kinkig att
tala till lags och sköter illa sina affirer; till
förvaltare har han antagit en lillryss 7) som
ovanligt nog är en mycket enfaldig menniska
och som fordom varit qvartermästare. För
öfrigt kan i landthusbållning ingen i Ryss-
land mäta sig med en viss hög embetsman i
Petsrabarg; då denne af sia intendents rap-
porter funnit stt ladorna på hans egendomer.
ofia härjats af eldsvådor, hvilket förorsakat
honom stor förlust sf spanmål, gef han de
strängas e skniftliga order, att man för fram-
tiden ej måtte undsrstå sig lägga en enda
kärfve i ladorna, förr än elden blifvit full-
komligt släckt.
) Liliryssarne ha i det stora Ryssland rykte för att
ega starkt förständ, isynnerhet affärsförständ.