Den andra memoiren till franska kejsaren angående Krim-expeditionen. (Forts. från gärdagsbladet.) Vi fortsätta att låta förf. sjel!? tals; seda ban anmärkt att Walewskis och Persignys nya anställning innebar ett tecken till kejsarens uppsåt att gå kraftigsre tillväga yttrar han: Också representera dessa båda män, hvilka kejsaren gifvit ett så utmärkt bevis på sitt förtroende, i olika mån hans verkliga tanke, der som mest närmar sig den kejserliga traditionen. Denna tanke hsrlänge slumrat, begrafven under en massa af fakta, som hopat sig d2g från dag, under påtryckningen af händelser som jagade hv randra; men den har slutligen vaknat, gjort sig lös cer förlorat tålamodet. Då framstod tydligen hela vidder af det fel som i politiskt så väl scm militäriskt hänseende blifvit begånget vid Donau unde; fälttåget 1854. Detta fel behöfrer upprättes, och vi tro att kejsaren tänker derpå.