Wiatschesloff Illarionowitsch läser föga; när
han läser, höja tig oupphörligt hans musta-
scher och hans ögonbryn, och det är liksom
en svallvåg bröt fram på hela hans ansigte,
ifrån bakan ända upp till pannan. Man har
anmärkt, att detta starka ansigsuttryck, som
hos honom röjer ett djupt begrundande, syn-
nerligast visar sig då han någon gång (i sina
främmandes närvaro, icke eljest) genomögnar
spalterna af Journal des Debats.
På de tider, då allmänna val förrättas, spe-
lar han en temligen betydande rol; men af
sparsamhetsanda undanber han sig alltid elek-
torernas förtroende, då de vilja utkora honom
till landtmarskalk. Mina herrar, säger han
vid dyhka tillfällen och i det han antager
en imponerande hållning, en dryg och stolt
min, ,mina herrar, jag är mycket tacksam för
den ära j behagen visa mig; men jag egnar
alla mina lediga stunder åt ensamheten,. Efter
att hafva yttrat dessa ord, gungar han mak-
ligt sitt hufvud från höger till venster och
nedtrycker derefter med mycken värdighet
sin baka i halsduken,
I sina yngre år har han såsom adjutant
varit fästad vid en mycket hög person, den
han nämner blott vid dess dopnamn, åtföljdt
af faderns. Man berättar att han, utom sin
befattning såsom adjutant, äfven innehaft an-
dra sysslor ... men huru skulle man väl
kunna lyssna till alla de elaka rykten man
hör! Allt hvad jag kan säga är, att Khwa-
licski var nog klok att undvika tala om sin
tjenstgöring och sina fälttåg; det kunde vis-
serligen synas besynnerligt; men så var det
likväl och jag gillade detta handlingssätt af
honom. Han hade aldrig deltagit i något
enda fälttåg; hans värja hade aldrig ens skå-
dat menniskoblod, .
General Khwalinski bebor ett helt litet bus;
ban lefver der ensam för sig; ban har ända
bittills varit främmande för äktenskapets
ljufva behag, och anses följaktligen i sin ort
såsom ett förmånligt parti. Det torde härvid
böra erinras att han har en mycket förtjenst-
full hushållerska, om några och trettio år,