att reparera; det skall länge och tungt
trycka på kriget både på Krim och vid Do-
nau. För att verka i den ofördelaktiga ställ-
ning vi fått genom österrikiska ockupationen
af furstendömena måste man sätta i verket
ett vidsträckt system af på en gång insurrek-
tionella och militäriska operationer, hvilka
skola utsträcka sig långsåt både Niemen och
Po med sin allmänna utgångspunkt i Galacz,
der Pruth och Donau förena sig.
Vi inskränka oss till att nämna ett ord om
den utgångspunkten för den italienska rörel-
sen, och afhålla oss från att utveckla denna
fråga. Vi undervisa föröfrigt ingen. Vinämna
blott att på denna del af krigsteatern äro
Venedig och Triest två sjöstationer af ytter-
sta vigt och hvilka det blifver oundgävgligt
att besätta.
Denna vidsträckta insurrektionsplans båda
centralpunkter äro Warschau i Polen och De-.
breczin i Ungern. Krakau är föreningspunk-
ten emellan dessa båda hufvudstäder.
Vi skola afhålla oss från att ingå i de po-
litiska och strategiska detaljerna, som snart
skola framställas af andra personer med er-
farenhetens auktoritet och intim bekantskap
med saken.
Då sinnena blifvit förberedda och rörelsen
framkallad bland sjelfva befolkningen, bör man
operera i norr långsåt Niemen öfver Maria-
nopol och Wilna in i Lithauen. Den dag,
då idn att återställa Polen sättes i verket,
då detta slutliga mål utgör en del af vest-
makternas program, skall icke blott framkalla
en allmän och fruktbringande resning bland
de folk som moskowitiska racen underkufvat,
utan de skandinaviska staterna skola äfven
ega den kraftiga garanti som de alltid for-
drat och det kontinentala stöd, som är nöd-
vändigt för dem för att besluta sig, att an-
falla sin fruktansvärda granne. Vestmakternas
politik skall till sitt bistånd finna 60,000
svensk-norrskar och danskar för att medverka
till Rysslands försvagande genom Polens be-
frielse. Kärnan för denna armå bör bildas af
40,000 fransmän och 10,000 engelsmän, till
hvilka skola sluta sig den polska legionen
och främlingslegionerna från Helgoland och
Besangon.
I söder är det de fransk-engelska trupperna,
hvilka segrat på Krim och blifvit herrar öfver
Sebastopol, som böra utgöra den krigshärdade
stammen för den arme, som bör hafva sin
operationsbas der Pruth och Donau förena
sig. Den österrikiska armekåren i Donau-
furstendömena förslår blott att besätta de
båda länderna, som äro färdiga att insurgera,
och der man af detta skäl varit tvungen att
införa krigslagarne. Österrikarnes arme i Un-
gern är tillräcklig att ockupera detta land
emellan Theiss, Marosch och Donau; men för-
öfrigt skall den blifva ganska försvagad genom
nödvändigheten att betäcka Wien emot de
angrepp som kunna utgå från Venedig och
Triest. ÅA andra sidan är ryska armån i
Bessarabien reducerad till en blott reserv åt
de stridande trupperna på Krim; den har
knappt 12,000 man vid nedre Donau under
befäl af general Uschakoff; och de trupper
som stå under generalen af infanteriet Liiders
befäl från Kishenew till Odessa utgöra ej mer
än 35,000 man, som hafva till uppgift att
skydda Odessa emot flottorna och bevaka
Nikolaiew; Cherson och Perekop.
Under dessa omständigheter avancerar de
allierades armå, förstärkt med ungerska och
polska legioner och en ottomanisk kår,
längs Pruth, levererar batalj och ockuperar
Jassy. Med detsamma står Österrikes fruk-
tansvärdaste motståndare revolutionen i Un-
gern oeh i Polen. Den är der icke isolerad
och tvungen att försvara sig, att strida fot
för fot om terrängen; den utbreder sig, stöd-.
jande sig på en regulier armå, som står i kom-
munikation med densamma och som medgif-
ver den att gripa till offensiven på alla punk-
ter på en gång. Det blir en fruktansvärd kris
för de båda kejsardömena, en kris som skall
taga alla deras krafter i anspråk och som
skall lemna Frankrike fritt att handla i ve-
stern med en obestridlig öfverlägsenhet.
Det är lätt att säga så när man sitter inne
i ert kabinett, skall man svara er. När vår
första broschyr utkom, beklagade vi på det
högsta att furstendömena, den verkliga krigs-
teatern i Orienten, blifvit öfverlemnade; sam-
ma anmärkningar gjordes då mot oss. Eng-
lands statsmän och deras förnämsta organer
skrattade; Times sade oss med sin fördöm-
liga och hycklade tillförsigt, att vi ville ett
revolutionärt krig, att det var en nödvändig
följd af våra satser, att det i hemlighet åsyf-
tades med den hotande ställning som vi ville
gifva vestmakternas trupper vid nedre Donau.
Man har nu återkommit från denna olyckliga
optimism, som fordrade att kriget skulle in-
skränkas till en viss utvald plats, till en
klippa i Taurien och att Ryssland skulle be-
segras genom sådana vapenlekar som den vid
Balaklava. Man tvekar nu mera ej att åbe-
ropa sig på Ungern och Polen, att till och
med mumla Italiens namn. Man insåg att
man var tvungen att gripa till kraftiga åtgär-
der, att använda stora medel. Man märkte
det blott alltför sent, sedan tre milliarder och
två hundra tusen man blifvit kastade i Krims
bottenlösa svalg. :
Emellertid svara vi ej för att icke vi ännu
en gång kunna bli föremål för humoristernas
löje i Times, och kanske äfven i Morning
Post. Londonertidningarnes stora generaler
skola säkert kritisera vårt system; men 1856