EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR). Ar IWAN TOURGHENIEF, Öfversättning. Hör, hör! Kan ni nu höra? Men hvar då?, Bireouk höjde på axlarne. Vi gingo ned i en däld; der tycktes blåsten hafva lagt sig, och hu hörde jag ganska tydligt de afmätta huggen. Bireouk såg på mig och skakade på hufvudet, utan att säga något. Vi gingo vidare i gröngräset och öfver våta tistlar... Ett ihåligt och doft ljud hördes. Trädet är fäldts, sade Bireouk. Emellertid började himlen klarna; inne i skogen såg man föga mer än tre steg framför sig. Omsider kommo vi ut ur dalens Vänta härs, sade skogvaktaren med låg röst. Han Jutade sig ned, och hållande sin bössa upp i luften, försvann han i busksnåren. Jag lyssnade så godt jag kunde under den för farand blåsten och hörde temligen nära mig små korta hugg på grenarne, hvilka man borthögg ifrån det fälida trädet; hjuleh gnisslade, en häst frustade... Halt! skrek plötsligt en tordönsstämma. En annan röst, men mycket klagande, försökte att svara; de begge rösterna blandades om hvarandra, Du pratar i vädret, din gamla skälm; du pratar i vädret ! skrek Foma ; imen du skall ej undgå mig. Jag EAA åstad i den riktning, hvarifråa rösterna: hördes, stötte mig vid hvarje steg jag tog och framkom med möda till stammisa af det fällda tridet; det var vid I 5e A. B. aris 156—188, 160, 162, 164, 165, 168—172, 174, 176 osa 177.