EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR).
Ar
IWAN TOURGHENIEF,
Öfversättning.
Hör, hör! Kan ni nu höra?
Men hvar då?,
Bireouk höjde på axlarne. Vi gingo ned i
en däld; der tycktes blåsten hafva lagt sig,
och hu hörde jag ganska tydligt de afmätta
huggen. Bireouk såg på mig och skakade
på hufvudet, - utan att säga något. Vi gingo
vidare i gröngräset och öfver våta tistlar...
Ett ihåligt och doft ljud hördes.
Trädet är fäldts, sade Bireouk.
Emellertid började himlen klarna; inne i
skogen såg man föga mer än tre steg fram-
för sig. Omsider kommo vi ut ur dalens
Vänta härs, sade skogvaktaren med låg
röst. Han Jutade sig ned, och hållande sin
bössa upp i luften, försvann han i busksnå-
ren. Jag lyssnade så godt jag kunde under
den för farand blåsten och hörde temligen
nära mig små korta hugg på grenarne, hvilka
man borthögg ifrån det fälida trädet; hjuleh
gnisslade, en häst frustade...
Halt! skrek plötsligt en tordönsstämma.
En annan röst, men mycket klagande, för-
sökte att svara; de begge rösterna blandades
om hvarandra,
Du pratar i vädret, din gamla skälm; du
pratar i vädret ! skrek Foma ; imen du skall
ej undgå mig.
Jag EAA åstad i den riktning, hvari-
fråa rösterna: hördes, stötte mig vid hvarje
steg jag tog och framkom med möda till
stammisa af det fällda tridet; det var vid
I 5e A. B. aris 156—188, 160, 162, 164, 165,
168—172, 174, 176 osa 177.