önskat sig till att hans regeri åsluppit
den ssköra snarar, som Vär uiledd för hennå.
Iet är visst icke vi som underlättat för preus-
siska regeringen den. evolu:ion, som hon så
småningom utfört. Händelserna hafva. vari
mäktigare än våra fraser, och vi äro inskränkta
till att bestyrka tilldragelser för hvilka an-
svarigheten faller endast och allenast på kej-
sarens personliga politik. Om våra råd blif-
vit följda, om diplomatien och kriget fått en
annan riktoing, så hade vi kunnat försäkra
Kreutzzeitungspartiets,o värde chef aft han
skulle visa sig mera varsam i sitt gamla ht
till Frankrike och i sin missaktning emot re-
geringen. N
I Berlin finnes sjelfva grodden till den ko-
alition som kanske snart nog i framtiden skall
I skocka sig vid vår horisont. Politiken i af-
seende på Preussen tyckes icke hafva apnp
ändamål. än att väcka denna grodd till lif,
att utveckla den, gynna dessutbredning, dess
rötters dolda förgrening.
Afståndet emellan Preurseis tjuvararande
politik och Rysslands kan krappast beräknag;
deras sammansmältning är färdig att så i full
bordan; utgångna från en gemensam källa hafva
de i början. fiutit. något åtskiljs, men sedan
hafva de åter närmat sig hvarandra och i denne
stund, då vi skrifva dessa rader, äro de fär-
diga att återtaga sitt naturliga gemensamme
lopp. . :
Heliga alliansens . namn: har blifvit uppre-
padt i Petersburg i det officiella språket vid
Alexander II:s tronbestigning. Detta nanan
är en botelse mot Frankrixe, det är iörenings-
ordet emellan de gamla monarkierna. Före-
ningen skulle redan vara verkställd, om icke
de båda stora tyska hofven söndrades genom
sin inbördes täflan; men denna rivalitet skål!
dö bort inför den nödvändighet som nu bort-
för Europa med sig och-tvingar hvar och ör
af de intresserade att intaga sin naturliga
plats. Man önskade lifligt fästa Preussen vid
sig, liksom man fästat-eller åtminstone trodde:
sig hafva fästat Österrike. Man tillkännagat
tydligt denna önskan i samma mån som ber-
linerhofvets aflägsnande bevittnades af hvarje.
dag; man begagnade alla tillfällen för ått
vara angenäm för hofvet i Charlottenburg;
man gaf åt de parisiska tidhingarne en artig
återhållsamhet i motsats imot de engelske
bladens öfverflödande bitterhet, som med en.
omisskundsam häftighet anföllo icke blott btt
stort parti i hrr Gerlacks, Stahls, Dohnas
och öfverste. Manteuffels personer, utan äfven
prinsarne och till och med Hans Mäj:t sjelf.
Man visade sig artig, förekommande och för-
bindlig i dessa småsaker utan vigt och in-
tresse.. En betydande omständighet erbjuder
sig; frågan är för tillfället om revision iaf
1841 års fördrag; som äfven Preussen under-
tecknadt, och under det å ena sidan kejsaren
vänskapsfullt underhåller, sig .med general von
Wedel, och lord Clarendon slösar med
förförelser för hr von Usedom, förklarar
man4iproprio motu berlinerkabinettet agin fa
lan förlustig, . och man börjar diskussionen
om. 1841. års fördrag utan dess deltagande,
oaktadt Ali:Paschas egen begäran. Han såg
nemligen i Preussen den minst intresserade
och mest opartiska makten i-hvad som an-
gick stipulationerna om surden och bvsdka-
rakter af mare clausum, apertum vel neutrum söm
skulle gifvas åt Svarta Hafvet. Sedan mani
formen med mycken låpgmodighet skonat
Preussen, slog man det i sjelfva den egent-
liga saken;-sårade det i hjertat, i dess: lilii-
saste intresse, dess obestridligaste rätighat,
dexs mest legitima atolthet. Preussen stör-
tades. hufvudstupa från sin rang som en makt
af första ordningen, ;
På tre veckor sstte Preussen sin arne ipå
krigsfot; detta land ensamt.disponerar 400,0001
mar; det är folk som är ett beväpnadt ända till I
tänderna. i
Det är icke vårt fel om Frankrike sedan två I
är ej skördat annat än svek och icke röntar-
nat än förluster, Men det är godt att dä
ännu.en sista. gång må blifva undervisadt, och
att midt igenom mörkret som omsluter det-
samma en ljusstrimma hinner ända dit och
väcker det ur sin sömn. ; 4
Frankrike befinner sig i närheten af en eu-
ropeisk koslition, berlinerkabinettets sista ord, )
slutliga - bekräftelsen på neutralitetzssystamet. )
Frankrike bör veta dets; på 0ss skall det, ej
bero om det är förberedt på denma yttersta
eventualitet. i
——
VI.
Piemont.
Bland misstagen i kejsarens politik är det
ett som är föga bemärkt, men som emellertid
förtjenar att påpekas. . i
Då Piemont förenade sig med Frankrike
och England gjorde det ingen moralisk skil-
nad emellan de båda ländernas styrelser. ka
binettet, i, Turin, som. hade;framför sig repre-
sentanternas församlingar, hade blott varit nöd-
sakadt att för. engelska,regeringen. uttrycka
ett slags :förkärlek som illa definierades och
illa, tolkades, men som i båda kamrarne var
ett förträffligt argument för den allians hvar-
om var fråga. Oppositionens klagomål emot
piemontesiska kabinettet, att det afslöt ett
intimt förbund med -ensabsolut regering sådan
som den franska, förföll för denna förkärlek som
icke existerade annorlunda än till formen och
som igrunden icke hade något sårande för!
kejsardömet; det varsett ämne för diskussion
och framgång som föröfrigt förundransvärdt
väl lyckades. Sålunda hafva vi tolkat deni:
nästan. omärkliga skiftning som man kunde j
upptäcka i de piemontesiska ministrarnes språk.
om som vi rådfrägat hafva uttalat samma
sigt. : ;
Å andra sidan var det offer som Piemont!.