ka krafter, Österrike i Italien, England-
mover i Portugal? Tyskland kuzde kom-
ma i den belägenhet att få betala deras olyck-
ligt förda krig med afträdande af tyskt om-
råde och, för att hindra detta, få deltaga som
bundsförvandt i ett krig som företagits till
dess skada! Till och med helt och hållet
tyska stater kunde ingå förbund med främ-
mande makter, om dessa blott icke vore rik-
tade mot förburdet och förbundsmedlem-
mar. Men tyskar kunde icke blott föra krig
med främlingar mot främlingar, utam äfvox
met tyskar sem vore allierade med dessa sed-
mare.
Ett sådant förband — utropar Gerviaus —
kunde omöjligen bilda en stat som rörde sig
sjelfständigt och som i sin egen politik sje
bestämde och skapade sitt öde, dan måste
vänta det af yttre politikea eller af de mäök-
tiges inom statsförbundet politik, Men dette
hide just varit Metternichs syftemål . .. Denna
asigt som hin hade med Tyskland uttalade
hin ganska öppet och tydligt vid förbunds-
aktens grundande; ban angaf sisom das3 be-
stänmelse: att i midten af Europa grunda ex
stor defemtiv förening till upprätthållande af
verldsdelens lugn. fan pålade Tyskland den
för ett litet land naturliga, för ett stort skymf-
liga rolen af em passiv reutral stat. Han ar-
betade dervid dena främmande illviljam flitigt
i händerna, som väl visste att hvarje tyskt
förbund vore oskadligt men som också, så-
som man kan se af lord Castlereaghs bref,
ansåg Österrikes och Preussens sammanokands
såsom det bästa medlet att göra dessa stör-
makter oskadliga för andra stormakter. Kro-
nan på hela verket är, att Metternich lät in-
rycka förbuadsakten; en författaingsurkund,
som endast angår Tysklands särskilda ange-
lägenheter, i den allmänna Wiemerkorgressak-
ten, bland idel urkuader som anmgingo sta-
tormas yttra territorislförbållanden, ait ham rå-
lunda ställde Tysklands utveckling oeh för-
fattning under främmande makters inssende,
liksom de särskilda staternas bosittningsom-
råds. Af hans förklaring i dem 9:de tyska
slutsessionenm finner man att detta skedde med
full afsigt, E: