ka krafter, Österrike i Italien, Englandmover i Portugal? Tyskland kuzde komma i den belägenhet att få betala deras olyckligt förda krig med afträdande af tyskt område och, för att hindra detta, få deltaga som bundsförvandt i ett krig som företagits till dess skada! Till och med helt och hållet tyska stater kunde ingå förbund med främmande makter, om dessa blott icke vore riktade mot förburdet och förbundsmedlemmar. Men tyskar kunde icke blott föra krig med främlingar mot främlingar, utam äfvox met tyskar sem vore allierade med dessa sedmare. Ett sådant förband — utropar Gerviaus — kunde omöjligen bilda en stat som rörde sig sjelfständigt och som i sin egen politik sje bestämde och skapade sitt öde, dan måste vänta det af yttre politikea eller af de mäöktiges inom statsförbundet politik, Men dette hide just varit Metternichs syftemål . .. Denna asigt som hin hade med Tyskland uttalade hin ganska öppet och tydligt vid förbundsaktens grundande; ban angaf sisom das3 bestänmelse: att i midten af Europa grunda ex stor defemtiv förening till upprätthållande af verldsdelens lugn. fan pålade Tyskland den för ett litet land naturliga, för ett stort skymfliga rolen af em passiv reutral stat. Han arbetade dervid dena främmande illviljam flitigt i händerna, som väl visste att hvarje tyskt förbund vore oskadligt men som också, såsom man kan se af lord Castlereaghs bref, ansåg Österrikes och Preussens sammanokands såsom det bästa medlet att göra dessa störmakter oskadliga för andra stormakter. Kronan på hela verket är, att Metternich lät inrycka förbuadsakten; en författaingsurkund, som endast angår Tysklands särskilda angelägenheter, i den allmänna Wiemerkorgressakten, bland idel urkuader som anmgingo statormas yttra territorislförbållanden, ait ham rålunda ställde Tysklands utveckling oeh författning under främmande makters inssende, liksom de särskilda staternas bosittningsområds. Af hans förklaring i dem 9:de tyska slutsessionenm finner man att detta skedde med full afsigt, E: