användande, böter stadgades för missbruk o.
8. v. Behofvet af en ny skogsordning blef
emellertid allt mer och mer käabart; men de
vid 1765—1766 års riksdag utarbetsde förslag i
ämnet ledde lika litet då som sedermera under
frihetstiden till någon åtgärd fråa regeringens
sida. Inom den af Gustaf III till skogslag-
stiftningens öfverseende nedsatta kommission
föreslog en af ledamöterna, generaladjutanter
Toll, att landshöfdingarnes befattning med
skogarne borde inskränkas till en blott kon-
trollerande uppsigt, hvaremot skogsförvalt-
ringen för hela riket skulle sättas umder en
enda persons ansvar och styrelse, samt för
detta ändamål riksjägmästareembetet ånyo in-
föras, Ordföranden, grefve Bjelke var dere-
mot af den mening, att skogsvården såtom
en del af landthushållmingen bäst skulle be-
främjas, om den till em viss grad gjordes till
en kommunalangelägenrhet och anförtrodde:
åt en i hvarje provins inrättad kommission,
bastående af en öfverjägmästere med fyra bi-
sittare. Tolls projekt, enligt hvilket skoga-
hushållningen betraktades sisom ett bihang
till jagten, vann Gustaf III:s bifall. Men allt-
saromans fö;föll, förmodligen sf brist på pen-
ningar. Det af kommissionea dena 26 Januari
1787 afgifna förslag till ny skogsordning har
emellertid legat till grund för de nästföljande
skogsordningarne af år 1793 och 1805, med
undantag af de stadgarxden som blefvo ex
följd af 1789 års förordning, hvarigenom,
som bekant är, skattehemmansegare tillerkän-
des lika orubblig och lika fri dispositions-
rätt öfver skattehemman med allt hvad der-
till hörer, som frälseman öfver frälsehemman,
med undantag af de för kromans bshof tjen-
liga ek-, bok- och mastträd; hvarvid likväl
konungens befallnipgshafvands och kronobe-
tjeningen skulle hålla hand derötver, att fri-
hetea icke missbrukades till fara för hemma-
nets bestånd och förmåga att skatten utgöra.
Sedan vid 1809—1810 års rksdag fråga
väckts om de publika skogarnes afyttrasds
till enskilda, och Ständerna den 26 April 1810
anhållit att konungen måtte bestämma, hvilka
kronans parker borde behållas, samt lita för-
sälja de öfriga, hvilken underdåniga axhållar
vid 1818 äårs riksdag förnyades, aflät K. M:t
dem 13 Februari 1823 proposition i ämnet,
med hufvudsakligt bibehållande af de i Stän-
dernas skrifvelse uppställda grunder, hvilkex
proposition med nmågra få förändringar och
tillägg af Ständeraa axtogs. De såluada af
regering och ständer antagna grunder för reg-
leringea af kronans skogar kuagjordes ge-
nöta kammarkollegii cirkuiärbref at dem 14
April 1824, enligt hvilken författning mnyt-
tjan lerätten till större delen af dessa skogar
öfverläts åt enskilda. Innan kort lossades
ock de öfriga band som inskränkt nyttjande-
rätten till skogen. Så tilläts genom kongl.
förordningen den 28 Oktober 1830 hvar och
ef emot en ringa lösen att disponera den 3
hans egor växarde ekskog äfvonsom met:
och spiror. Så upphäfdes till största delec
de för sågverken gällande inskränkningar ge-
nor kongl. förordningen den 23 Februari
1842, och kolhatideln samt smiderrätten fri-
gåfvos slutligen genom kongl. förordningarne
af den 27 April 1846.
Att emellertid det ändamål, som afsågs med
den ofvan omförmälda delningen af de tillförene
under det allmännas vård stående skogarne,
aemligen införandet af en bättre hushållning
med dessa skogar, helt och hållet förfelåts,
visar en sorglig erfarenhet. De ha till större
delen blifvit utbuggnå, utan att någon den
ringaste omsorg blifvit egnad åt deras åter-
växt. Bakymret öfver detta skogarnes för-
härjande föranledde, på grund af Stindersas
beslut vid 1847—1848 årens riksdag, derom
fattade beslut till stadganden om premier för
lantering och synnerlig vård om skogen, till-
handahällande af skogsfrön och spridande af
tjenliga skrifter i ämnet. Huru litet allt detta
verkat, och huru skogarnes ödeläggelse och
vanvård oaflåtligen fortgå, inhemtas bäst ge-
nom konungens befallningshafvandes embets-
berättelser, hvilka nästan enstämmigt vitsorda
misshushållningen med skogarne och derat
vanvård. Endast från Orebro län förmäöles.
att de der befintliga skogar nu mera än för:
tilldragit sig uppmärksamheten, hvilket för-
hållande äfven uppgifves ifrån Malmöhus län,
der likväl skogar af större omfång endast fin-
näs vid åtskilliga större egendomar. Deremot
finner man bekymmersamjira underrättelser
från våra skogrikaste landskaper, såsom t. ex.
Kronobergs och Kalmare län, samt från de
norra länen, der skogarne närmast hafvet och
elfvarne blifvit för det mesta borthuggna.
(Slutet i morgon.)