Som du sera
Den der hunden ni har; är det en englän-
dare eller en dansk! hund? (Den gamle för-
sunimade aldrig tillfället att: låta höra det han
sett sig omv i verlden):
Jag vet icke af hvilken race hunden är;
men god är han.
.Och ni för alltid hund med. er? Ni har
mångas hundar ?
Jag här två koppel.
Tumann log och skakade på hufvudet.
Ja så är det; somliga äro älskare af hun-
dar, andra skulle icke ens taga emot de bä-
sta. sådana till skädks.. Jag tänker, enligt
mitt lilla förstånd, att det hufvudsakligen är
för paradens skull som man måste hålla hun-
dar, liksom man håller hästar för ordningens
skull; hästar och jagthundar, det är som det
bör vara. Salig grefven, Gud vare hans själ
nådig, hade sannerligen i hela sitt lif aldrig
varit jägare, men han höll sig ändå hundar,
och två gånger om året täcktes han låtsa fara
å stort jagtparti. Alla jägarne voro försam-
ade på gården i röda galonerade kläder, och
trumpeterna ljödo . . . hans excellens kommer:
allt bra, allt muntert; man håller hästen åt
hans excellens; första jägaren håller stigby-
geln, aftager sin mössa och framräcker bet-
slet hvi ande på mösskullen. Hans excellens
täcks stiga upp i sadeln. och smäller med rid-
piskan ; jägarne hvissla åt hundarne, och tå-
get sätter sig i gång. Stallmästaren följer
efven på tre stegs afstånd; han håller i
anden ett grännt silkessnöre, fastgjordt vid
de två favorithundarnes balsband; alltsam-
mans har ett förnämt utseende. Herr stall-
mästaren sitter, som man vet, mycket högt,
på en kossacksadel, med röda kinder och
uppspärrade ögon, ty han bevakar och leder
alltsammans. En mängd gäster uppfylla bal-
kongen och trapporna; det är nöjsamt att åse;
alldeles som det bör vara; man skall säga
att det är asiatiskt. Jag bedrog migp, tillade
han hastigt, i det -han drog upp sitt spö, an-
tinaen för tidiot ellör för sett.