ET em et RR NR RN ET RR Rn Rn tit Hannover framstå såsom den i politiskt hänseende lugnaste och lyckligaste stat i Tyskland; den visste att författningen slagit alltför djup rot i folkets rättsmedvetande, för att utan våda kunna med ens bortoktroyeras, och om den icke hade tillförene varit härom tillräckligt underrättad, så har den på den alldra eednaste tiden erhållit all nödig insigt härutinnan. Ty knappt voro de båda förbundsbesluten om en författningsrevision bekanta, innan från alla håll och kanter af landet, från komwmu-: ner, korporationer och köllegier strömmade till regeringen en massa af adresser och Ppetitioner, hvari oförbehållsarmt uttalades, att hela Jandet med den största grämelse skull: se, om det skulle lyckas ett kitet parti af konungens undersåter, hvilka 1848 icke yttrade ett ord til protest mot reformen, att nu genom imblandning af främmande tvångsmakt uti landets inre angelägenheter göra intrång på regeringens fria sjelfbestämmel:e och förlama folkets förtroende till sig sjelft, om det skulle lyckas dem att trampa i stoftet en af dem besvuren grundlag, som biifvit åvägabragt i den strängaste enlighet med de formaliteter som af förut bestående lag voro fö reskrifna, som uti sex år varit i full gällands kraft och under hvars skydd landets välstånd kraftigt bhfvit befordradt, rätt och ordning upprättbållna och strängt handhafda. I flera af de petitioner, som af särskilda betydande och till sin natur konservativa korporationer blifvit ingifns, utt-las det, att man icke si mycket fruktar för sjelfva uppbäfvandet a: grundlagens msteriella bestämmelser, hvilka såsom allt menskligt kunna förete siörre eller mindre brister och äfven kunna tåla vid ändringar, utan att man framförallt fruktar den svåra rubbningen i folkets rättsmedvetande, i dess trö på och aktning för lagen. Så yttrar t. ex. magistraten i Göttingen: Man har mycket afundats vårt land, och vi erkänna med djup tacksamhet huru nådigt Försynen ledt oss — man har afundats det hannoverska folket dess sans och laglydnad; — man har prisst oss derföre att 1848, oaktadt all omgifvande förvirring och förförelse, detlyckades oss att hålla fast vid den stränga lagenlighetens vär,och vi snse det såsom en sf de största välsignelserna af högtsal. konuvg Ernst Augusta visa och starka regering att des, med klar blick öfverskådsnde tidshändelserna, framför allt fordrade aktning för lagarne. Hos E M:ts föregående regering, hos a!la E. M:ts undersåter — rbed undantag af den nämda lill bråkdelen — har det blifvit en allmän öfvertygelse att författning:lagen bar fullt rättsenlig kraft och giltighet; hos folket har denns öfvertygelse slagit djupa rötter, och :u påstås plötsligen, att denna lag icke har rättsgiltighet, det pårtås på grunder sow folkete enkla och sunda rättssinne aldrig skall kunna anze för giltiga.s I en med otaliga underekrifter från Ozst-Friesland inkommen pstitior yttras: belt oförbehållsamt: vår författningslag är tillkommen på laglig väg; det är en god, välförvärfvad landesrätt; skulle sålundförbundsrättens anda — hvilket vi ej kunna tro — icke öfverensstämma dermed, så ligger felet icke i Hannover utan i Frankfurt, och då måste man der tänka på att underkasta förbundsrätten någon nödig revizion. Genom dylika trån alla håll kommande framställningar blef regeringen innu mera tve hågsen: och vågade icke företaga någon oktroyering; den har icke vågat sammankalla ständerna efter 1840 års författning, som enligt förbundets beslut nu skulle vara den enda lagligen gällande, utan inkallat kamrarne efter 1848 ärs utdömda författning, för att förelägga dem sina till följd af förbundsbesluten uppgjorda förslag till revision af denna författning. De hannoverska kamrarne synas emellertid ärna hålla sig fast vid den bestående rätten och icke låna sig till att dömma såsom orätt hvad som de hittills erkänt för rätt; de vilja icke gifva till pris sin öfvertygelse och med egna händer utleverera den besvurr a konstitutionen till dess fiender. Den prelimi nära diskussionen om revisionsförslagen oc valen till den med anledning häraf nedsatta komitn visa, att båda kamrarne enhällig: komma vägra sin medverkan till författningens störtande; de anse sig såsom folkets re presentanter troget böra uttala hela landets rättsmedvetande. Äfven de mest moderata personer ha i kamrarne yttrat sig skarpt och bestimdt mot tilltag som sätta så väl äldre som nyare rät sförhållanden få spel. En kris blir sålunda oundviklig. Det skall svart visa sig, om ministeren anser sig nöd sakad att afgå och lemna plats för män som kunna åvägabringa en bemedling utan konstitutionens kränkande, eller om oktroyering skall: ega rum oeh Hannover bli delaktigt at den lycka som förbundsdagen låtit genom förbundskommissarier och exekutionstrupper vederfaras Kurhessen. Det lilla junkerpartiet (man må väl märka att det endast är en minoritet af adeln som i denna sak varit så verksam) skall då kunna lyckönska sig att ba försänkt ett hittills lugat och lyckligt land i elände och utsått frön till förbittrade och lång variga inre strider der, hvarest förut den största enighet rådde. Det är, som vi förut antydt, lärorikt att betrakta dylika spår af junkerpartiets verksamhet. Detta parti har, med särskilda modifikationer, sina utgreningar i alla länder och dessa ha en viss solidaritet med hvarandra, en viss likhet i karakter och gemensamhet i syften. — Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under den 20 sistlidoe Juni, till kamrerare rid flottars sta tion i Carlskrona btnämnt och förordnat kammar ör. vandten vid sjömilitiekontoret derstädes David Conrad Forsstöan. — H. M. Konungen har till riddare af Wassorden utnämnt hr J. Schull; svensk och norsk: vicekonsul i Antverpen. EF — H. M. Konungen af eser i morgon landFy Lr 17 r öra ene KA Fr La KL