ET em et RR NR RN ET RR Rn Rn
tit Hannover framstå såsom den i politiskt
hänseende lugnaste och lyckligaste stat i Tysk-
land; den visste att författningen slagit allt-
för djup rot i folkets rättsmedvetande, för att
utan våda kunna med ens bortoktroyeras, och
om den icke hade tillförene varit härom till-
räckligt underrättad, så har den på den all-
dra eednaste tiden erhållit all nödig insigt här-
utinnan.
Ty knappt voro de båda förbundsbesluten
om en författningsrevision bekanta, innan från
alla håll och kanter af landet, från komwmu-:
ner, korporationer och köllegier strömmade
till regeringen en massa af adresser och Ppe-
titioner, hvari oförbehållsarmt uttalades, att
hela Jandet med den största grämelse skull:
se, om det skulle lyckas ett kitet parti af
konungens undersåter, hvilka 1848 icke yt-
trade ett ord til protest mot reformen,
att nu genom imblandning af främmande tvångs-
makt uti landets inre angelägenheter göra in-
trång på regeringens fria sjelfbestämmel:e och
förlama folkets förtroende till sig sjelft, om
det skulle lyckas dem att trampa i stoftet en
af dem besvuren grundlag, som biifvit åvä-
gabragt i den strängaste enlighet med de for-
maliteter som af förut bestående lag voro fö
reskrifna, som uti sex år varit i full gällands
kraft och under hvars skydd landets välstånd
kraftigt bhfvit befordradt, rätt och ordning
upprättbållna och strängt handhafda. I flera
af de petitioner, som af särskilda betydande
och till sin natur konservativa korporationer
blifvit ingifns, utt-las det, att man icke si
mycket fruktar för sjelfva uppbäfvandet a:
grundlagens msteriella bestämmelser, hvilka
såsom allt menskligt kunna förete siörre el-
ler mindre brister och äfven kunna tåla vid
ändringar, utan att man framförallt fruktar
den svåra rubbningen i folkets rättsmedve-
tande, i dess trö på och aktning för lagen.
Så yttrar t. ex. magistraten i Göttingen: Man
har mycket afundats vårt land, och vi erkänna
med djup tacksamhet huru nådigt Försynen
ledt oss — man har afundats det hannover-
ska folket dess sans och laglydnad; — man
har prisst oss derföre att 1848, oaktadt all
omgifvande förvirring och förförelse, detlyc-
kades oss att hålla fast vid den stränga lagen-
lighetens vär,och vi snse det såsom en sf de
största välsignelserna af högtsal. konuvg Ernst
Augusta visa och starka regering att des, med
klar blick öfverskådsnde tidshändelserna, fram-
för allt fordrade aktning för lagarne. Hos E
M:ts föregående regering, hos a!la E. M:ts un-
dersåter — rbed undantag af den nämda lill
bråkdelen — har det blifvit en allmän öfver-
tygelse att författning:lagen bar fullt rättsen-
lig kraft och giltighet; hos folket har denns
öfvertygelse slagit djupa rötter, och :u på-
stås plötsligen, att denna lag icke har rätts-
giltighet, det pårtås på grunder sow folkete
enkla och sunda rättssinne aldrig skall kunna
anze för giltiga.s I en med otaliga under-
ekrifter från Ozst-Friesland inkommen pstitior
yttras: belt oförbehållsamt: vår författnings-
lag är tillkommen på laglig väg; det är en
god, välförvärfvad landesrätt; skulle sålund-
förbundsrättens anda — hvilket vi ej kunna
tro — icke öfverensstämma dermed, så lig-
ger felet icke i Hannover utan i Frankfurt,
och då måste man der tänka på att under-
kasta förbundsrätten någon nödig revizion.
Genom dylika trån alla håll kommande
framställningar blef regeringen innu mera tve
hågsen: och vågade icke företaga någon ok-
troyering; den har icke vågat sammankalla
ständerna efter 1840 års författning, som en-
ligt förbundets beslut nu skulle vara den enda
lagligen gällande, utan inkallat kamrarne ef-
ter 1848 ärs utdömda författning, för att före-
lägga dem sina till följd af förbundsbesluten
uppgjorda förslag till revision af denna författ-
ning. De hannoverska kamrarne synas emel-
lertid ärna hålla sig fast vid den bestående
rätten och icke låna sig till att dömma såsom
orätt hvad som de hittills erkänt för rätt;
de vilja icke gifva till pris sin öfvertygelse
och med egna händer utleverera den besvurr a
konstitutionen till dess fiender. Den prelimi
nära diskussionen om revisionsförslagen oc
valen till den med anledning häraf nedsatta
komitn visa, att båda kamrarne enhällig:
komma vägra sin medverkan till författnin-
gens störtande; de anse sig såsom folkets re
presentanter troget böra uttala hela landets
rättsmedvetande. Äfven de mest moderata
personer ha i kamrarne yttrat sig skarpt och
bestimdt mot tilltag som sätta så väl äldre
som nyare rät sförhållanden få spel.
En kris blir sålunda oundviklig. Det skall
svart visa sig, om ministeren anser sig nöd
sakad att afgå och lemna plats för män som
kunna åvägabringa en bemedling utan kon-
stitutionens kränkande, eller om oktroyering
skall: ega rum oeh Hannover bli delaktigt at
den lycka som förbundsdagen låtit genom
förbundskommissarier och exekutionstrupper
vederfaras Kurhessen. Det lilla junkerpartiet
(man må väl märka att det endast är en mi-
noritet af adeln som i denna sak varit så
verksam) skall då kunna lyckönska sig att ba
försänkt ett hittills lugat och lyckligt land i
elände och utsått frön till förbittrade och lång
variga inre strider der, hvarest förut den stör-
sta enighet rådde. Det är, som vi förut an-
tydt, lärorikt att betrakta dylika spår af jun-
kerpartiets verksamhet. Detta parti har, med
särskilda modifikationer, sina utgreningar i alla
länder och dessa ha en viss solidaritet med
hvarandra, en viss likhet i karakter och ge-
mensamhet i syften.
— Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under
den 20 sistlidoe Juni, till kamrerare rid flottars sta
tion i Carlskrona btnämnt och förordnat kammar ör.
vandten vid sjömilitiekontoret derstädes David Conrad
Forsstöan.
— H. M. Konungen har till riddare af
Wassorden utnämnt hr J. Schull; svensk och
norsk: vicekonsul i Antverpen.
EF — H. M. Konungen af eser i morgon land-
Fy Lr 17
r
öra ene KA Fr La KL