Sof mu södt min snilde Ven! I dit stille Kammer e. — — — . Var god och helsa hr Lexa från mig, att jag hoppas han är i mitt ställe då du vandrar med honom på fartyget. Ännu hade de älskande icke talat med Ihvarandra. Hon hade alldeles icke sett honom, och han hade icke sett henne sedan :straxt efter hennes ankomst till Bergen. Se.dan han börjat sända henne blommor, hörde 1hon af Charlotte, att han hvar eftsrmiddag kl. 3 gick bort i närheten af dat ställe, der hon hade sin kosmorama; en gång visade Charlotte henne K:s käpp, som han der hade tappat, men sjelf höll han sig tillbaka; ett xeöte i tyska kyrkan och vid karusellen, hvarom han lät anmoda henne, afslog hon. Sedan kärleksförhållandet uppstått, ver det för sent; då var han. sjuk. Han hade i början bott i sitt hus vid Strandgaden, nu hade han fyttat in i ett hus midtemot rådhuset och lät anmoda henne att gå der förbi, på det han måtte få se henne genom fönstret. Atföljd af hr Ulrich uppfyllde hon hans begäran. Den 26 Okt. 1853 emottog hon derefter ett bref, undertecknadt W. K., hvari han tackar henne såväl härför som för hvad hon hade sändt honom, och till slut utbreder sig i loftal öfver den trogna Charlotte, som mamsellen anmodas att icke glömma. Slutligen måste mamsell Ponnert resa utan att hafva fått se sin älskare. Det hade blifwit aftalat emellan benne och Charlotte, att Ikorrespondensen med K. skulle fortsätta. Juogfrun uppgaf, hvarthän brefven från homom skulle adresseras, och på det da href, som hon sände till K., icke skull: b ifva öppnade på hans kontor, öfverenskoms. att ihon skulle lägga dem i kuvert till Chsr!otte med påteekning poste restante. I Hamburg emottog hon ett bref från K., hvari han skildrar sin sorg öfver hennes frånvaro och bland annat yttrar: Låge alla mina tårar på ett ställe, gzom hafva futit från mina ögon sedan du lemnade Bergen, så tror jig att ett ångfartyg kunde segla deri. — Ian talar vidare om deras tillkommande äktenskapliga samlif och de förhoppningar som han af detta lofvar sig, ber henne roa sig i Hamburg och anmodar henne slutligen att uppmana de hamburgska herrar, gom önska gifta sig, att välja hustrur bland damerna i Bergen. Den 29 November afgick åter ett bref till Hamburg, till mamsell Ponnert, hvari K. ytterligare skildrar sin sorg och längtan samt den glädje, som han skall käana, då han får sluta henne i sina armar, och säger härom bland annat: Då har jag funnit den som mitt bjerta suckat efter, då har jag funnit min dyraste skatt, då har jag återfunnit henne, som öfvergifvit mig, då skall jag icke mera gråta, å vill jag söga bort all sorg och klagan, m. m. Längre fram heter det: Nu miste jag meddela dig något nytt, jag har kb.fvit generalkonsul och har fått hederstecken af kungen; 4 kaptener i full uniform kommo till mig den 25 dennes och hängde den om min hela, och 230 herrar hafva varit på gratulation hos mig, då jag med mycket besvär måste sitta uppe; jag satt i en gungstol mycket stilla, och dina vackra skor prydde mina ben,. Vidare ånnehåller detta bref några rader från K:s moder, som kallar sig Catharina Victoria K., och som tackar för en henne tillsänd mössa, om hvilken hon säger att den gör henne ung på nytt, samt från hans broder August Halfdan och tvenne systrar, Fanny Josephine och Augustine Fransiska, hvilka alla hvar för sig helsa deras sälskade svägerska fröken Ponnertx. Brefvet fortsättes derefter åter af Wollert Emil K. sjelf, som bland annat tackar för några tröjor, som hon sändt honom tillika med ett parti luktvatten och tvål. Efter en anmärkning att konjunkturerna för skeppsfarten äro mindre goda, och att han derföre vil låta sina skepp ligga hemma öfver vintren, berättar han att han har under byggnad ett fertyg, hvilket han ber om tillstånd att få uppkalla efter mamsellen, och att han insatt för henne i utländska pensionskassor, på det hon efter hans död skall kunna lefva sorgfrittsv. Om Charlotte, heter det, att hon sörjt så bäftigt öfver mamsellens bortresa att hon fått ettanfall af blodstörtning, ständigt gråter och är knappast igenkänlig. Om sin egen sjukdom säger K., att den börjar aftaga. Mitt palats, yttrar ban, är nu under reparation; alla golfven bonag och taken gipsas; ett rum skall vara ditt, och det skall öfverdragas med sammet,. Ett fortepiano säger han sig äfven vilja införskrifva, och detta skall kosta 1500 spd. (Forts. följer.)