kasta det. Nå väl, må det ske som stormens
gud behagar!
Jag var der på andra sidan mera lugn,
mera säker. Vid den tiden bodde i den för-
sta våningen, hvars balkong med de genom-
brutna spetisarne ni nyss beundrade, en ung
man som förde en glad och stojande lefnad.
Der var alla dagar, ibland alla nätter, hög-
tidssånger, uti hvilka de unga flickorna i
qvarterst blandade sina glada och friska rö-
ster. Allt detta buller, all denna rörelse fröj-
dade mitt hjerta. Jag har alltid älskat ung-
domens glädje, och framför allt åsynen af ett
vackert och behagligt fruntimmersansigte.
Döm om jag var lycklig! Jag såg hvarje
morgon, jag såg hvarje afton sådana igenom
mina glasögon. Det kom dock en dag då
allt detta upphörde såsom genom en förtoll-
ning. Sjelfva den unge manhen syntes on-
dast högst sällan till. Jag funderade länge
på orsaken dertill. Slutligen fick jag af port-
vaktaren veta skälet till denna hastiga för-
ändring. Först hade ett stort arf blifvit för-
stördt, och man väntade på att få ärfva en
rik onkel i Amerika för att ånyo fylla danai-
dernas såll. Sedan hade det kommit en all-
varsam kärlek, som bortjagat nöjenas lätta
trupp. Den unge mannen instängde sig ofta
för att skrifva länga bref om fyra sidor, och
de älskandes penna ensamt kan hafva denna
ihärdighet. En dag till och med blef hof-
mästaren ålagd att bära ett,på posten, men
adressen var föga upplysande. Det fanns en-
dast dessa ord på kuvertet: Till Pervenche),
poste restantes. En månad gick förbi på detta
ätt. in afton satt jag i min bod, med pi-
pan i munnen och händerna på knäna, då en
vagn stannade utanför den skulpterade por-
ten. Gardinerna voro nerfällda. Vagnsdör-
) Betyder vintergröna.