ni har der till skylt eft par beundransvärdt
vackra stöflors. Sedan väntade jag på hans
svar. ,Gubben vände hufvudet emot de hem-
lighetsfulla stöflorna och betraktade dem med
en blick full af mildhet och okonstladt med-
lidande, Sedan väsde sig hans ögon till mig,
hans mun öppnade sig. Jag darrade, han
ämnade tala. Han svarade mig med en röst
som tycktes mig gäckande och nästan föro-
lämpande.
Min herre, ni har der en cigarr som är
ganska svår att få tänd!s
Harmen gaf mig mod, och det var med en
viss framfusighet som jag helt rakt på saken
tillkännagaf min önskan att få veta hemlig-
heten.
Vid denna bekännelse, vid denna bön ut-
bredde sig en djup bedröfvelse öfver skoflic-
karens ansigts. Jag kan icke beskrifva den
milda, melankoliska röst med hvilken han
svarade mig.
Ni har gissat rätt, min herre; dessa stac-
kars små stöflor hafva icke blifvit gjorda för
att pryda en fattig och obemärkt bod. Deras
sulor hafva trampat salongernas mattor. in
fot har burit dem, en fot som jorden i denna
stund betäcker. Jag tycker om er, min herre,
sierför att ni förstått, att ni dunkelt anat att
det fanns der bakom någon enkel och rörande
historia. Aldrig har jag berättat den för nä-
gon, för er skall det blifva mig ett nöje att
omtala den. tig in i mitt hybble oca, om
dess uselhet ej afskräcker er, skall ni få
veta allt. Det är et: minne som skall kosta
mig några tårar, men jag är säker att ni cj
skall göra narr af en stackars gubbes känslor.a
Detta språk i en skoflickares mun förvä-
nade mig, och nir jag ihågkommer det, tror
jag att jag var böjd att se äfven denna sak
i den poetiska nimbus, som hela dagen hade
strålat omkring mig. Jag hade hela dagen