valde sin ståthållare, danska tronarfvingen prins Christian Fredrik till sin regent och sedermera på Eidsvold uppgjorde en egen författning, den mest demokratiska i någon monarkisk stat. Gervinus tror att regenten icke sxulle vågat allt detta, om han då hade anat Napoleons snara fall. Straxt efter detta fal! började i Norge Sverges anhängare att röra på sig. Engelska och ryska skepp afskuro all tillförsel. De första rörelserna af svenska trupperna och flottan, Fredriksstads intagande, verkade afgörande. Den både krigiskt och diplomatiskt skicklige kronprinsen vann för sig norrmännen genom att med obetydliga förändringar antaga deras konstitution. Den 4 Nov. 1514 beslöt storthinget föreningen med Sverge. Så undgick Sverge den öfvervigt i Skandinavien som, efter Finlands förlust, Danmark hade haft. Men i stället råkade det helt och hållet i Rysslands hand. hvi!ket nu står utanför Stockholms portar, di Sverge förut var en fruktansvärd bundsförvandt för hvarje Rysslauds fiende, då det med sina finska fästningar stod utsnför Petersburgs portar. Denna framställning, ehuru den för svenska läsare icke innehåller någonting synnerligt nyt (ehuruväl hela boken hvilar på ett sorgfällig källstudium), kan tjena såsom prof pi Ger. vinus sätt att behandla den sednast förlutna periodens historia. Jag har troget fölst hans framställning, endast något midrat hans ord i afseende på hans uttryck om Sver. ges förhållande til Ryssland 1812. Jag skal måhända snart få tillfälle att med ledning a denne grundlige och opartiske forskare pe. lysa nägra andra partier af dea sednasto ti dens historia. E.