valde sin ståthållare, danska tronarfvingen
prins Christian Fredrik till sin regent och se-
dermera på Eidsvold uppgjorde en egen för-
fattning, den mest demokratiska i någon mo-
narkisk stat. Gervinus tror att regenten icke
sxulle vågat allt detta, om han då hade anat
Napoleons snara fall. Straxt efter detta fal!
började i Norge Sverges anhängare att röra
på sig. Engelska och ryska skepp afskuro
all tillförsel. De första rörelserna af svenska
trupperna och flottan, Fredriksstads intagan-
de, verkade afgörande. Den både krigiskt
och diplomatiskt skicklige kronprinsen vann
för sig norrmännen genom att med obetyd-
liga förändringar antaga deras konstitution.
Den 4 Nov. 1514 beslöt storthinget förenin-
gen med Sverge. Så undgick Sverge den öf-
vervigt i Skandinavien som, efter Finlands
förlust, Danmark hade haft. Men i stället rå-
kade det helt och hållet i Rysslands hand.
hvi!ket nu står utanför Stockholms portar, di
Sverge förut var en fruktansvärd bundsför-
vandt för hvarje Rysslauds fiende, då det med
sina finska fästningar stod utsnför Petersburgs
portar.
Denna framställning, ehuru den för svenska
läsare icke innehåller någonting synnerligt nyt
(ehuruväl hela boken hvilar på ett sorgfällig
källstudium), kan tjena såsom prof pi Ger.
vinus sätt att behandla den sednast förlutna
periodens historia. Jag har troget fölst hans
framställning, endast något midrat hans
ord i afseende på hans uttryck om Sver.
ges förhållande til Ryssland 1812. Jag skal
måhända snart få tillfälle att med ledning a
denne grundlige och opartiske forskare pe.
lysa nägra andra partier af dea sednasto ti
dens historia. E.