Cendrillons lackerade stöflor.
Öfversättning från franskan. .
En af dessa stormar som ofta inträffa i
Juli månad, oaktadt den brännande hettan,
hade nyss utbrutit. Jag var uttröttad, sön-
derbråkad, tillintetgjord.
SÅt fanders med arbetet, med bråk och be-
kymmer la utbrast jag.
Jag tog min hatt och min käpp, hedsteg
mina fem trappor, utan att veta åt hvilket
håll jag skulle vända mig för att tillfreds-
ställa min lättja och min lust att drifva om-.
kring.
Så snart jag kom utom min boning kände
jag mig genast uppfriskad och uppliivad; mitt
bröst vidgades af en obeskriflig känsla af väl-
befinnande och lefnadslust, och mina läppar
drogo sig till ett gladt-leende.
Regnet föll ännu i stora droppar; i brist af
paraply böll jag upp min käpp; sedan började
jag att nyfiket se mig omkring.
G-tan var nästan tom; stormen hade nyss
sopat den ren. Lefve regnet! Det bortför,
tillika med smutsen, alla dessa utstyrda och
friserade promenerande, dessa sprättar i snör-
lif och gula handskar. Det försarlar, under
de stora inkörsportarne, en besynnerlig och
brokig mängd, hvilken hopträngd skådar uppåt,
liksom fåren som kommit i skygd under trä-
den på det öfversvämmade fältet. Blusen
armbågas med fracken, musslinet vidrör det
frasande sidentyget. Det är ett stojande, en
beundransvärd willervalla. Alla ständsskill
nader äro upphäfda, och det är af en droppa
vatten som denna jemnlixhet uppkommit och
hvars regering räckt under ena hel störtskur.
Somliga äro otåliga, förtretade, förtviflade;
ndra prata, skratta, skämta. Det finnes der
ömtåligt folk som frukia förkylning, fattigt
folk som fruktar regnet för sin enda bekläd-