STOCKHOLM, den 2 Juli Några ord om Sverges skjutsvä iSende, sendet skiljer Bis frin de 3 deruti att skjutsen hör 1 sjelfva verket är, hvad den ock ganska riktigt kalas, ett besvär, en eprivileglerade jorden ålagd tunga, en grundskett, icke skiljande sig ifrån de i rågot annat än sin större oj ytliga art, sin godderuti, att en cc. k. Ezotsvarade nu erkliga värde (hvilpist visa att den på dock Svenska skjuts flesta andra länd denna e råd ättning ket entrepre af r en till den anc och beqvämlig?et. Men då nu, tiil följ en likformig skjutstaxas fastställande för ett vidstäckt land med de mest olika förbållanden och varuvärden, legan säll an uppgår til: värdet af varan (skju tsen mäste nemligen i likhet med hvarje bete el er tjenst be straktas som va i de flesta fall uaamana, så blin iver. mt ottet än ex eller penningar, d väl än att bsreda den rezands en priskurant, uaderstigande värdet a? den förmån han åtnjuter. Vid alla andra köp menniskor cmellan bastimmea varans pris sf tillgång och efterfrågan, och köparen måste i s summa vom betvingas af näm turförhållanden. Att dsremot den resande) till säljarer dast behöfver utgifva en del af k gen, hvars återstod i form af skatt utkräfves af en tredje för effören fullkomligt främmande person (den skjutsskyldige), är ett förhillande gom det verit Sverge förbehållet att i hanMen, torde någon t , det är redan under nuv förbål! anden ganska dyrt att resa och sannolikt bli yrare om man I för skjuts er a ett pris motsvarande entsceprenadafgif zjutslega (med ord skjatsens hela värde). Ja visst, kunde intriffi.; mon bröd och kött t. ju ock ganska dyra artiklar: det har 1 ännu icke fallit nigon in att föreslå bagare och sla gtaro en prisnedsättning emot cn godtgörelse, gifven i form af invisning på jordegane. Förenämda farhå a är emellertid i sjelfva verket mindre grundad än den vid första påseendet förekommer, om biott skjutsväsendet ordna les på ett ändanålsenligare sätt. Att resa i Sverge är på en gång dyrt och billigt, beqvä ämt och obeqvämt; men här äro icke -— som en med vira förhållanden obekant utlindaing skulle förmoda — dyrhet och beqvämhet förenade, vensom billighet och oboqvämhet, utan en alldeles mot tsatt fö-ening visar sig rådande i vårt kära fädernesland. Det är namligen rätt beqvävt och i jonförelse med andra länders extrapost ytterst billigt at här resa med egen vagn. Det är deremot högst obeqvämt att sönderskakas på bondkärra, och likväl är det pris den sålunda ledbrutne icke får, utan gifver, vida mindre än hvad en person, som icke har råd att hålla sig egen vagn, i Tyskland betalar för en plats i ett med fjädrar försedt, tickt åkdon, raaken till detta besynnerliga förhållande med denna för rikt folk så billiga och beqväma, för obemedlade så dyra och ebeqväma inrättning är lätt insedd, ehu u tyvärr ofta förbisedd: den ligger deruti, att då i våra skjutslagar en, höget två personer beräknas för hvarje häst (och mer skulle väl ej heller våra till alla slags körslor använda skjutshästar förmå framslöpa på våra dåliga vägar, hvilkas byzgnad och uaderhåll äfvenledes äro lagda på jordbrukarens rymliga skuldror), kunna i andra länder 4 till 5 personer fortskaftas med hvarje häst. Häraf inses lätt möjligheten för de utländska diligensinrättningarne att kunna sätts sina priser betydligt lägre än extraposten, en anstalt i det närmaste motsvarande vårskjutsinrättning, då egen vagn begagnas, och der förhållandet emellan hästantalet och de personers som skola fortskaffas är enahanda. Om nu taxan på sistnämnde slags anstalter sättes så lågt, att diligensegarae icke kunne underbjuda desamma, så blir följden, att inga forvag eller diligensinrättningar (utan statskunna bildas; hvilket ej heiler hos osa kunnat ske. Att den, som med familj vill och kan färdas fram på ett b:qvämt och aristokratskt sätt, äfven får betala mer än den som väljer den anspråkslösare platsen i en forvagn, finner man i Danmark, England, Tyskland, Frankrike och alien helt naturligt. I Sverge synes man deremot ännu ej lärt sig besinna obilligheten deraf, att då t. ex. en familj bestående af tre personer med egen vagn beqvämt färdas fram för ett pris af högst 16 sk. bko milen för hvar person, måste samma pris till följd af de s. k. gångpenningarne erläggas af den mindre bemedlade hanudtverkaren med hustru, hopträingda på ett bräde. När man sålunda vid sistlidnz riksdag i en reservation fann yttradt, att det i vårt land redan vore vida dyrare att resa sän i de festa andra länders (Se ekonomiutskottets befänkande n:o 59, pexg. 20), hade den värde reservante: onekligen rätt, om jeraförelsen anställdes emellan resor i egen vagn här och en plats i en diligens eller ångvagn utrikes; men jemföres deremot förstnämnde sitt att här resa med begagnande af extrapost, den enda främmande kommunikationsanstalt hvarmed berörde sätt kan jemföras, så är det lika bestämdt att han haft orätt. De bättre utländska di.igensernas platser ro