STOCKHOLM, den 2 Juli
Några ord om Sverges skjutsvä iSende,
sendet skiljer Bis frin de
3 deruti att skjutsen hör 1
sjelfva verket är, hvad den ock ganska rik-
tigt kalas, ett besvär, en eprivileglerade
jorden ålagd tunga, en grundskett, icke skil-
jande sig ifrån de i rågot annat än sin
större oj ytliga art, sin god-
deruti, att en cc. k.
Ezotsvarade nu
erkliga värde (hvil-
pist visa att den på
dock
Svenska skjuts
flesta andra länd
denna e råd ättning
ket entrepre
af r en till den anc
och beqvämlig?et. Men då nu, tiil följ
en likformig skjutstaxas fastställande för ett
vidstäckt land med de mest olika förbållan-
den och varuvärden, legan säll an uppgår til:
värdet af varan (skju tsen mäste nemligen i
likhet med hvarje bete el er tjenst
be straktas som va i de flesta fall ua-
amana, så blin iver. mt ottet
än ex
eller
penningar, d väl än att bs-
reda den rezands en priskurant, uaderstigande
värdet a? den förmån han åtnjuter. Vid alla
andra köp menniskor cmellan bastimmea va-
rans pris sf tillgång och efterfrågan, och kö-
paren måste i s
summa vom betvingas af näm
turförhållanden. Att dsremot
den resande) till säljarer
dast behöfver utgifva en del af k
gen, hvars återstod i form af skatt utkräfves
af en tredje för effören fullkomligt främmande
person (den skjutsskyldige), är ett förhillande
gom det verit Sverge förbehållet att i han-
Men, torde någon t
, det är redan under nuv
förbål! anden ganska dyrt att resa och
sannolikt bli yrare om man I
för skjuts er a ett pris motsvarande
entsceprenadafgif zjutslega (med
ord skjatsens hela värde). Ja visst,
kunde intriffi.; mon bröd och kött t.
ju ock ganska dyra artiklar: det har 1
ännu icke fallit nigon in att föreslå bagare
och sla gtaro en prisnedsättning emot cn godt-
görelse, gifven i form af invisning på jord-
egane. Förenämda farhå a är emellertid i
sjelfva verket mindre grundad än den vid
första påseendet förekommer, om biott skjuts-
väsendet ordna les på ett ändanålsenligare sätt.
Att resa i Sverge är på en gång dyrt och
billigt, beqvä ämt och obeqvämt; men här äro
icke -— som en med vira förhållanden obe-
kant utlindaing skulle förmoda — dyrhet och
beqvämhet förenade, vensom billighet och
oboqvämhet, utan en alldeles mot tsatt fö-ening
visar sig rådande i vårt kära fädernesland.
Det är namligen rätt beqvävt och i jonförelse
med andra länders extrapost ytterst billigt at
här resa med egen vagn. Det är deremot
högst obeqvämt att sönderskakas på bondkärra,
och likväl är det pris den sålunda ledbrutne
icke får, utan gifver, vida mindre än hvad en
person, som icke har råd att hålla sig egen
vagn, i Tyskland betalar för en plats i ett
med fjädrar försedt, tickt åkdon, raaken
till detta besynnerliga förhållande med denna
för rikt folk så billiga och beqväma, för obe-
medlade så dyra och ebeqväma inrättning är
lätt insedd, ehu u tyvärr ofta förbisedd: den
ligger deruti, att då i våra skjutslagar en,
höget två personer beräknas för hvarje häst
(och mer skulle väl ej heller våra till alla
slags körslor använda skjutshästar förmå fram-
slöpa på våra dåliga vägar, hvilkas byzgnad
och uaderhåll äfvenledes äro lagda på jordbru-
karens rymliga skuldror), kunna i andra län-
der 4 till 5 personer fortskaftas med hvarje
häst. Häraf inses lätt möjligheten för de ut-
ländska diligensinrättningarne att kunna sätts
sina priser betydligt lägre än extraposten, en
anstalt i det närmaste motsvarande vårskjuts-
inrättning, då egen vagn begagnas, och der
förhållandet emellan hästantalet och de per-
soners som skola fortskaffas är enahanda.
Om nu taxan på sistnämnde slags anstalter
sättes så lågt, att diligensegarae icke kunne
underbjuda desamma, så blir följden, att inga
forvag eller diligensinrättningar (utan stats-
kunna bildas; hvilket ej heiler hos
osa kunnat ske. Att den, som med familj vill
och kan färdas fram på ett b:qvämt och ari-
stokratskt sätt, äfven får betala mer än den
som väljer den anspråkslösare platsen i en
forvagn, finner man i Danmark, England,
Tyskland, Frankrike och alien helt natur-
ligt. I Sverge synes man deremot ännu ej
lärt sig besinna obilligheten deraf, att då t.
ex. en familj bestående af tre personer med
egen vagn beqvämt färdas fram för ett pris
af högst 16 sk. bko milen för hvar person,
måste samma pris till följd af de s. k. gång-
penningarne erläggas af den mindre bemed-
lade hanudtverkaren med hustru, hopträingda
på ett bräde. När man sålunda vid sistlidnz
riksdag i en reservation fann yttradt, att det
i vårt land redan vore vida dyrare att resa
sän i de festa andra länders (Se ekonomi-
utskottets befänkande n:o 59, pexg. 20), hade
den värde reservante: onekligen rätt, om jera-
förelsen anställdes emellan resor i egen vagn
här och en plats i en diligens eller ångvagn
utrikes; men jemföres deremot förstnämnde
sitt att här resa med begagnande af extra-
post, den enda främmande kommunikations-
anstalt hvarmed berörde sätt kan jemföras,
så är det lika bestämdt att han haft orätt.
De bättre utländska di.igensernas platser ro