STOCKHOLM, den 30 Juni.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent) ).
Paris den 20 Juni.
Monitören innehåller i dag ingen nyhet från
krigsteatern, hvilket förorsakar oro, såsom
alltid är händelsen i dylika fall sedan upp-
rättandet af den elektriska tråden. Men hvad
som förorsakar ännu mer oro än vanligt är,
att i sammanhang dermed ryktet spridt sig
om en batalj, som skulle hafva egt rum på
Krim i medlet af månaden.
Deröfver har nu, som man kan vänta, varit
många sägner, och ledsamma sägner, i om-
lopp. Sålunda sade man i går att vi hade
lidit ett nederlag vid Tschernaja, i affären
som vi hade företagit för att sätta oss i be-
sittning af dess utlopp, och att detta var or-
saken till truppernas återkallande från den
Azowska expeditionen.
Men intet pålitligt har i afseende på dessa
rykten transpirerat i de kretsar från hvilka
jag kan hemta mina underrättelser, och ända
till detta ögonblick tror jag mig berättigad
att sätta dessa rykten i rang med dessa bräck-
liga nyheter som uppstå och försvinna i lik-
het med såpbubblor.
Reduktionen af den österrikiska armen, ehu-
ru ännu icke officiel och kanhända ännu något
oviss, betraktas emellertid redan af många
menniskor såsom säker, och denna åtgärd
fullbordar att omgestalta den österrikiska po-
litiken i alla deras ögon som ännu icke för
politiken i allmänhet antagit den ryktbara de-.
finitionen: ars fallendi et decipiendi homines
(konsten att vilseföra och bedraga menni-
skorna).
Hvarje gång som vi komma i litet humör
mot Tyskland tänka vi på Italien, Polen, Un-
gern, och det förekommer litet derom i tid-
ningarne, hvilka, om de icke gå de allmänna
intrycken i förväg, dock alltid i någon mån
följa och upphemta dem. Sålunda innehåller
La Presse i dag en artikel, som går ut på
att bevisa att de tre nationaliteterna, om hvil-
ka jag talar, äro ännu ganska godt vid lif.
Detta kommer såsom en följd af den eviga
striden om nationaliteterna, som pågått och pä-
går i samma tidning mellan hr Feuillade och
en annan författare, hvars namn jag förgätit, en
debatt hvari den förstnämnde söker bevisa
att det blott finns en mensklighet och inga
nationer, och till stöd derföre anför att man
icke kan definiera en nation. Ack! Huru
många ting skulle försvinna ur verlden om
allting som man icke kan definiera nödvändigt
måste utrangerss ur densammal Också tror
allmänheten, trots hr Feuillade, att det finnes
nationer liksom det finnes familjer, stammar
och kommuner. Endast önskade den att na-
tionerna tänkte litet mera på att de äro med-
lemmar af den stora kropp som man kallar
menskligheten, och att Menenius Agrippas lik-
nelse får sin tillämpning från folk till folk,
under det magen i sådant fall betyder mensk-
ligheten.
De italienska, polska och ungerska natio-
naliteterna motstå således i våra tankar hr
Feuillades humanitära bemödanden, och kan-
ske skola vi en dag få skäl att dertill lyck-
önska oss. Om Europas politik icke är Eu-
ropa mot Ryssland, måste nödvändigt det vestra
Europas politik blifva England och Frankrike
arbetande: på att med sig förena alla andra
rangens makter mot Ryssland och Tyskland.
Äfven politiken har sin statik, sina tyngd- och
jemnvigtslagar, hvilka förr eller senare agera
med matematisk bestämdhet.
För öfrigt, om Tyskland icke kastar sig i
Rysslands armar, är det icke detta senares fel.
Aila bref och korrespondensartiklar öfverens--
stämma deri, att. aldrig tillförene har Ryss-
land utvecklat en sådan öppen och framför allt
aldrig en sådan hemlig verksamhet på det
tyska området. Ryssland intrigerar der öfver-
allt, säger man; likaså i dess angränsande
stater.
Man tviflar ännu, åtminstone så.länge icke
händelserna vända sig helt och hållet emot
oss, att Österrike öfvergifver hvad det kallar
sin allians, för att intaga en mera fientlig
ställning mot vestmakterna. I sjelfva verket
äro allianserna, i den mening Österrike fattar
dem, så beqväma ting, att det i sanning icke
kan göra något bättre än att förblifva i denna
attityd.
Vårt inhemska tillstånd besväres ännu allt-
jemt af det bryderi som förorsakas af lifs-
medlens dyrhet, och det är under trycknin-
gen af detta ganska kännbara bryderi, som man
ser tidningarne, hvilka skulle uppgifva höga
) Vi fästa våra läsares uppmärksamhet på att denna
ESkorrespondens är skrifven dagen förr än underrät
telsen om affären utanför Sebastopol den 18 var
ynlig i Monitören. Emellertid äro begynnelsera-
jederna ganska betecknande för den i Frankrike rå-
dande sinnesstämningen. En kontinuerlig ängslan
Toch oro måste blifva rådande i hvarje land, der
;regeringen, såsom den närvarande i Frankrike, fö-
retager sig det orådet att monopolisera yttrande-
rätten.