varo då och då genom en explosion. De
ryska försvarsverken eller rättare försvarsver-
ket, söndersmulades af denna fruktansvärda
eld, men då å andra sidan ej heller anfallet
fortsattes, hvilket aldrig varit afsigten, så af-
tog striden småningom och upphörde slutli-
gen. I morgon blir det en annan historia.
Jag erfor att en frivillig åtföljde fransmännen
vid deras anfall på mamelonen, nemligen
commander Derfiman från skeppet Caradoc,
och betedde sig dervid en vrai zouave; han
uppklättrade på utanverken till Runda Tornet,
der det ej fattades mer än ea half tum att
han fått en kula genom hufvudet. Hvarken
hans tjenstifver eller hans uniform kunde taga
de mera misstänksamme bland hans strids-
kamrater ur den tron att han var en ryss,
och som sådan blef han tvenne gånger bort-
förd mellan två franska soldater. (Forts.)
BRON
(Iuasändt.)
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Då de respektive officerskärerna vid Lifregementets
dragoner och hussarer samt Helsinge regemente i går-
lagens Aftonblad förklarat våra i samma tidning för
den 21 dennes intagna uppgifter rörsnde vissa förhål
landen vid na pågåend:foörivstelselsger ä Ladugirds-
sårdet säso a osanna och vilseledande, torde Red.
beaaget lemna plats i sia tidning för följande:
Vi hafva icke yttrat at. den till gemenskapen ut
delade provianten vore dälig, tan blott antydt att den
år otillräcklig, och att gemenskspen derföre nödgas
för egna medel köpa hvad som öfver det fastställds
gaget erfordras för lefnadsbehofvet. Att så är för-
hallandet, lärer väl icke de resp. officerskårerna kuans
bestrida. Tilifrågas truppen derom, så kan nog de
lemna bekräftelse på värt påstående. Iavändes åter
att gaget är tillräckligt, så föreslå vi att de resp.
officerskårerna blott nagra dagar på försök föresäta
sig att uteslutande lefva på lika gage som na bestås
truppen. Om uuder detta experiment, som i Hers
fall torde blifva både upplysande och nyttigt, iaga
sugningar inställa sig och inga extra mäl behöfvain
tagas, så förklara vi oss beredda att äterkalia värt
påstående om gagets otillräcklighet.
Att den kontanta aflöning, hvilken, i stället för
gage in natnra, uigätt till gemenskapen vid dragon-
såren, är otillräcklig, medgifves i den insända rekla
mationen, och torde detta medgifvande af så kompe
tenta domare vara tillfyllest.
Huruvida gemenskapen åter fipner någon mättnad
af eller tröst uti bosarofficerarnes reflexion, att trup-
pen, i afseende på aflöningens otillräcklighet, delar
lika lost med alla öfriga passevolaccetagare, våga vi
betvifla. Ea tom mage blir ej bofsammare i anspråk
derigenom att andra lika toma magar finnas till.
Då nu bemälde officersnår medgifvit att den kon-
tanta aflöningen är otillräcklig när priset å födoäm
noen är så högt som pu, så frågas: om det ej hade
varit kärsns skyldighet att långt för detta göra un-
derdånig framställnipg derom och påyrka ea förhöjd
aflöning? Medel deriill hade ju, om ingen annan
otväg fannits, kunnat åstadkommas genom att för-
korta förlustelselagret nägra dagar.
Att åter exercisen, tilis reklamationen afgafs, varit
naskränkt till färre timmar än uader vanliga förhål-
landen, vilja vi gerna antaga, efter officerskärerna
så försäkra. Men vi skulle blifva d2 resp. officers-
kärerna särdeles förbundna om de behagade vid till-
faålle upplysa: huruvida icke under dessa vfärre tim-
mars tiden ändock tagits så väl i akt, att exercisen
blifvit fullt ut lika mycket om ej mera uttröttande både
för truppen och hästarne, som de flera timmarnes exer-
cis, nunder vanliga förhållandens är; äfsensom huru
vida den forcerade ridningen lika tidigt börjas vid fö-
regående möten, som vid närvarande förlustelseläger?
Att den fastställda hö-rationen förminskats med en
tredjedel lärer ej kunna bestridas. Att denna för-
minskning på sätt och vis blifvit ersatt med en half
kanna hafra erkännes. Det hö — 10 — som dag-
ligen bestods hvarje rustningshäst, när vår uppsats
skrefs, var dock af ganska dålig beskaffenhet (det
bestod neml. af kort starr- och ändock kortare hård-
vallshö blandad:).
Det hade säledes ett gauska ringa fodervärde, och
vi åro fullt förvissade om, på grund af egen erfaren-
het, att så beskaffadt hö hade blifvit kasseradt, under
vanliga förhållanden. Om befslet förfarit rätt, då
ett medgifsande lemnats icke blott att hö-rationen
skulle förminskas, utan äfven att denna fått utgå i
vara af sämre beskaffenhet än vid föregående möten,
tarfvir ingen vidare utveckliog. Foderrationens otill-
räcklighet ådagalägges dessutom fullständigast genom
den omständigheten att förste majoren vid dragoserna
en af dsgarne af egna medel bestod samtliga rust-
aingshästarne en exira förplägning — i hö — en ca-
sus som, SR vIat VI Kunna erinra oss, förr aldrig egt
rom,
Den antydda srärigheten ait anskaffa godt hös år
blott ett svepskäl; godt hö har ständigt funnits å Hö
torget och vid broarne till salu, eburu till högt pris.
Vi hemställa derföre : är det billigt att rustningshå-
starne skola ställas på förknappniog derföre att fo-
dret är dyrt? Ä:o väl dessa äfven att anse såsom
passevolancetagare under nuvarande förlustelseläger ?
Framställningen att foderbrist i är egt rum, är ej
med rätta förhållandet öfvereosstämmande; förlidet
irs foderskörd var både rik och af ypperlig beskaf-
fevhe!; men foderåtgången har varit större ån vanligt,
i föjd af de höga sädespriserna, hvarigenom föga
spanmäl användts på kreaturen, och höet har derige-
nom stegrats i pris. Det är fägnande att de respekt.
officerskårerna anse hästarne vara i så ypperligt hull;
väl om detta vitsord äfven kan om hästarae lemnas,
lå förlustelselägret är slutadt, och äu bättre om rust-
hållarne framdeles utan anmärkning af befälet få
hälla bästarne i samma hall som vi. aftåget.
Stockholm den 26 Juni 1855. Zz.
RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
Kl. 17 I i daco vthröt eldevåda nti ecenda-