RE MANDARIN RP RA AB LIBRI RI C30
(lasändt.)
— En sannfärdig roman. För omkring 15
år sedan lemnade en utg .man, då föga mer än 20
är gammal, vär. hufvudstad. Slägten ansäg horom
såsom temligen förlorad; ty han hade på intet vil-
kor kunnat förmäs att blifva tjensteman. Fadren var
råd ji, nägot. af rikets kollegier — lika godt hyil-
ket, —rhade;gynnais först af Wirsen, sedan af Ro-
-Senblad, och Carl Johan hade en. gång. klappat rå-
.det på axeln och gifvit honom en lätt vink om möj-
lighetenatt blifva kollegiipresident. Att sonen tillen
sådats fader borde trampa trapporna i verken och kunn
i sinom, tid göravlycka, ansåg Slägten alldeles afgjorfit.
Detta hade dock för den unge mannen intet lockande,
och efter en häftig strid med slägten fick ban ä- ät
ligen föräldrarnes tillständ att söka sin lycka på egen
hand:-Utruståd med en liten kassa gick han ombar i
päcett åf Schön s C:s fartyg och styrde kosan till
Amerika. Vanligen skref han derefter tvenne gån-
ger om året till föräldrärne.! Brefven voro dock korts,
och i dem redogjordes ej för. hans öden. Oftast slhu-
tade han dem dermed: jag bryter mig fram. igenors
brännsingarne, jag svälter icke, arbetar ifrigt, behöf-
ver ingen hjelp från hemmet, men sänder varma bö-
ner tillshimlen: för! mina goda föräldrar. För nägra
är sedan dogo de; ingen förmögenhet fanns efter dem;
boet åtgick till skuldernas liqviderande.
Omkring ett år derefter ankom ett bref från Axvl
till en äflägsen slägtioge. Det innehöll en vexe!
på 200 rår bko; eller Tika stort belopp som han vid
afresan hade! fltt ur fådernehuset; de skulle använ-
das till en vacker grafvärd öfver föräldrärne.
Sedan hördes han ej af på flera år; ty han hade
just ingen-att meddela sig åt här i landet,
Förliden höst kom had dock äter. Underrättelsen
derom föranledde både nyfikenhet och oro. Var hån
rik,:eller kom han hem med tvenne tomma händer?
Det varfrågan.som hela: slägten gjorde: Dernäst hutu
bör Hån mottagas ? Beslutet blef: såsom - han visår
sig.n
Först besökte han en rik och barnlös farbror; denne
mottog: honom med öppna armar; men — dessa till
slötos: genast. dä brorsonen befanns klädd i en vis-
serligen. snygg men särdeles: torftig sjömnänsdrägt.
Med -äcnu mera köld tog tanten mot hönom och med-
delade oförstäldt sin förvåning deröfyer att Ban ville
komma Hem, innan han samlat en respektabel . för-
mögenhet, hvilket hvar och en kan, om -man bars
ville der borta P Amerika,. Derpå svarade ban god-
modigt: .väder: rär för ärsväxt och vind för lycka.
Dock sade. tanten att deras bord-var för tonoft till
gängligt,n. b. då ingen annan främmande fanns. Med
den största tacksamhet mottog han bjudningen och
gjorde min af att genast qvarstanna till middag.
Detta afböjde docktanten genast, emedan de samma
dag ;skulle: ha; nägra förnäma personer till gäster.
Efter. hand besökte han äfven sina söfrige slägtid-
gar, ständigt snyggt men ytterstetorftigtkladd.s-De
mottogo honom med ;blandade-känslor:. i Sedermera
bjöds stäckars Axel till middag, än hos;iden eng,
än hos def atdre slägtingen, på en tarflig middag
förstäs,:och af hans då visade glupska aptit slutades
till. att kassanioch matlusten ej) stodo i rätt förhål-
lande till hvarandra. 4 pod
Föräldrarnes graf blef ånyo. omsedd, ! men slägten
spejade ut, ätt arbetet dervid gjordes till s:örsta de-
len af Honom sjelf. Om han egde nägot, så lade
han väl ej sjelf -Hand dervid, menade de. j
Hela vintern studerade han med ifver vär littera-
tur, och dä nägon slögtinge ibland förirrade sig längt
bort - på sidan till ett litet vindsrum; der stackars
Axel bodde, så förvånades; de öfver den tarfliga bo-
staden, den lilla kappsäcken öch .de få beqvämljg-
heterna. ör f
För något mer:än:en mänad sedan besökte han
nästan alla sina slägtingar; han var då om möjligt
än mera :tarfligt klädd. Ala blefvo ganska: miss
lynta då han, jemte meddelandet af-underrättelsen
om sitt beslut att snart återvända. till Amerika, an-
tydde att han saknade medel för öfverresan, och att
han behöfde några hundfåde riksdaler som lån; hvil
ket. han .:dockyhoppades iktnua efter atkorfisten till
Boston. återbetala. . Ingen låtsade! rätt förstå hans
mening, men alla gåfvo honom goda räd. huru hän,
genom att antaga hyra på något fartyg, skulle kunna
komma öfver för intet, ja, möjligen lill och med
förtjenartnågot ;-samlige talade om den dyra tiden
här, andra om: de klena inkomsterna med ett-ord
sagdt, aila bans dels ganska rika dbis ganska för:
mögna slägtingar saknade tillfälle och-håg att bjelpa
honom till öfverfarten. ! -
Men i hans: föräldrars hus har vistats en Tant
Agneta — en: af dessa stilla varelser, som vändra
lifvet: framåt, verka städse mera för andra ,
än för sig -sjelfva; och ej ha bägrat bekof! cut!
öfver det aldra nödvändigaste. Hon skyndade upp
till Stackars Axel, på vindskammaren, sä fort hon
fick veta af att han var i behof af pengar, och utan
ringaste tvekan, med af glädje tindrande ögon, öf-
verlemnade hon sin sparbanksbok; jemte en fullmakt
att-genåst lyfta dess innehåll — 211-rår: 24 sk. bko
—i frukten af många .ärs -mödot, och försakelser.
Tag emot dem — kära Axel! — Jag. har, fått. dem
i dina föräldrars hus; de, äro således dina., —; Utan
ringaste tvekan mottog han bok cch fullmakt, tackade
ock lofvade att sä fort det var honom möjligt åter-
betala: lånet. .sKorsy kära Axel! icke vill jag hasum-
man fäter — jag-reder mig nog den förutan.—-sade
gumman. Dagen derpå gjorde kan äter besök hos
slägten och omtalade huru hon beredt konom:: medel
till öfverresän. Iögen lofordade tant Agnetas ädla
håndling; de flesta sade rent ut att hon betedde sig
som en fjolia, då hon sökte bjelpa den som icke ville
bjelpa sig sjeif. Till deras stora förvåning. höll. hon
nästan med dem derom, sade rent ut, att: ovisst vore
om Fan någonsin kunde godtgöra hennes god-
bet, men tröstade sig med att hon nog i alla fall
alltid: kunde påräkna hjelp af: slägten. Derpä svarade
dock ingen. 4
För ett par .veckor sedan svar: Stackars Axel får-
lig-att.afresa med em af kanalbåtarne: till Göteborg.
indast tant Agneta hade tid gådnedsom aftonen
Itt taga afsked afchonomt. De andra slögtingarne
rade. tagit. en-loge på operan och--ville derefter
cke genom ett smärtsamt afsked fördystra det ljufva
minnet af hr-Anders-cherrliga säng.
Farväl, gel ntolgnetan sade sntisen sktac-
fars Axclo — säck för, alla vätska — jag skall
aldrig glömma tants uppoffring. — Haj det var sannt!
Jag glömde i dag att ulrätta en sak. Villtantder-
med bjölpa mig, så var god gå upp på —s Kontor
vid: Skeppsbron i morgon, men gå sjelf, och aiemna
detta brefsn
Tant: Agneta gjorde eå, -iChefen för kontoret lä-
te brefvet, bad henne, i särdeles förbindliga. ord
oömma in på inre kontoret, hvarefter han öfver-
ade till henne skriftlig förbindelse af ionehäll:
mansell Agneta ...-egde att qvsrtäliter fram-
ent jå —s kontor: uppbära 211 fdr 224 ski bko,
varjemte till. henne öfverlemnadåg 01000, rår: bko
ontant, till inköp af ett; litet. bo. ..Sparbanksboken
begagnad.
Den stackars Axel är en rik man, bosatt i Bo-
ton och associerad i ett af de större handelshusen
er.
Den, som skrifver detta Er näralierad med isstac-
ars Axel och kan. försäkra, att hvärje ord söm här
neddelats är sanning. Slästingarnes.. forbauselse
an ban dock ej skildras, än mindre tant Agnetas
Iäåje — icke öfver den gåfva som beredde henne
a torgfri och oberoende älderdom — utan der —
fvercatt: stackars - Axelw är! envi botten höderlig
RAD.
RR EA
HANDELS-UNDERRÄTTELSER:.
IMPORTLISTA.
aj
bi