nd en ATI SVåNS MITLYT GIUUOU Metan? förhör - låt Far
minner man sig vidar. den mångfald af in-
:ressen som representeras genom de i tarif-
ten uppräknade artiklarne, så kan man få nå,
gon föreställning om hvilken oändlishet af
frågor som skulle uppstå, och om vansklig-
heten af att genom omedelbara underhandlin-
gar komma till ett tillfyllestgörande resultat.
Men låtom oss ändå antaga, att ett resultat, hu-
rudant som helst, med utomordentliga an-
strängningar, genom en kedja af uppoffringar
utaf billigt sfseende på fosterländska förhål,
landen, ändiblgen vore upppådt, skulle då
denna lagstiftning, denna skattenorm blifva
evig och oföränderlig? Skulle icke sama
ma spel oupphörligen förnyas med alla
dess vidlyftigbeter och stridigheter, skulle vi
ioke hvart tredje år löpa fara. för ett inter-
nationelt tullkrig, så mäste ju tidsrummet för
mu!lbudgetens varaktighet sättas temligen långt,
minst till 3 å 4 legislaturperioder, under hvil-
ken tid ingen ändring kunde föregå utan ge-
mensamt samtycke eller utan att gifva re-
geringen (här förutsatt att utgöra en ad-
ministrativ enhet hvad tullhelstaten beträffar)
en vidsträckt myndighet att träffa provisoriska
förändringar. Men såväl härigenom som ge-
nom nödvändigheten af denna administrations
ofta återkommande mellankomst emellan re-
presentationerna under dessas inbördes (må-
nadslånga) debatter, skulle den utöfvande
makten vfterhand tillvinna sig en alltför öf.
vervägande infiytelse på bevillningsmakten
och derizenom på folkmaktene betydelse i
statsliivet, hvilken redan vore försvagad genom
nödvändigheten a? lika lydande: beslut utaf
pegsge församlingarne. Jag vågar emellertid
förmada, att hvarken redaktionen af Aton-
blsget eller dess kolleger hafva tänkt sig ett
sådant sätt att gå till väga, hvilket skulle
nödvändiggöra valet emellan en oföränderlig
tuilagstiftning och beskattning, en mångårig
vormalbudget, som skulle öfyerlefva långa
sträckor a? storihings- och riksdagsmannaval
eller ock en oupphörligt återkommande stri
mellan begge nationaiförsamlingarne och en
formlig häuvisning ef hela saken till en uni-
Ong-admivistration ;
Redaktionen har utan tvifvel haft för ögo-
neu upprättandet af en tullkongress genom en
delegation från begge nationalförsamlingarne, allt-
så en representativ enzet med den mest be-
tydelseulla makt öfver begge rikenas finan-
ser, öfver begge nationernas välfärd, de as
ställning till ivarsndra och till utlandet. Til
och med under förutsättning af lika röstetal
i en sådan församlivg, är det smellertid klart,
att denna delegation beröfvar hva tdera lans
dets nationalförsamling en väsentlig del af
less sjelfständiga konstitutionella myndighet.
Detta bliver särdeles tydlist, när man erinrar
sig att tullen utgör tvi tredjed lar sf Norges
hela statsiukomst, hvarför ock den högsta
norska auktoriteten i dylika saker på föregående
storthiog har afvisat en antydning om fram-
vida tullföreping med den anmärkningen, att
:n sådan vore omöjlig utan att begge rikena
hade gemensawma fi anser, d. v. s. utgjorde en
fullständig politick enbet, och då den förutsatita
fullständiga mellansikstwlfribiten tillika nöd-
vändiggjorde gemensam bränvinslagstiftning
och beskattning, och den sistnämda här in-
bringar 1, million speciedaler eller 4 af stats-
kassans inkomst, skulle unionskongressen få
rätt att besluta öfver fem sjettedelar af Nor-
ges hela statsinkomszt, eller så godt som öf-
ver dess hela statsbudget, mena norska stor-
shinget blo t behålla en sjettedel af sin gamla
odelade beskattningsrätt jemte beslutanderät-
ten öfver utgiftsbudgeten, eller de medel som
gemenskapsförsamlingen behagade att anvisa.
Och i den möjliga striden om högst vigtiga
nationella intressen uti den gemensamma för-
samlingen skulle åter en enda röst blifva af-
görande för tvenne nationers ömsesidiga rätt!
Uen låtom oss icke uppehålla oss vid en så-
Ien chimer, som fö utsättningen, ett svenska
folket till evig tid skulle tåla en sådan be-
handling, att det utan vidare omständigheter
för alltid skulle bortgifva alla kommande ge-
nerationers rätt och trampa alla grundsatser
af en nationel representation under fötterna.
Der hvarest det i versligheten är en väsent-
lig olikhet tjenar det till iatet att på papperet
uppteckna en formel absolut likhet. Ej hel-
ler har väl red. eller dess kolleger uppställt en
sådan fingerad likhet som approche (?) emot
det norska 1itoleriogssystemet, och man är
derföre icke berättigad stt antaga annat än
att red. har önskat iakttsgandet af en viss
proportionalitet, hvilket med andra ord vill
säga, en afgjord tvensk majoritet och en norsk
minoritet. Nu är det väl sannt, att i många
principfrågor skulle skyddsmännen i begge
rikera slå sig tillsammans emot frihandels-
vännerna, och tullpartier bilda sig oberoende
af nationalitetsafseenden, men i. sådana frågor
der dessa framträda, hvarest alltså en strid
uppstod emellan begge rikenas intressen, skulle
naturligtzis dessa åter taga ut sin. rätt och
hvartdera folkets representanter ställa sig emot
hvarandra under sitt lands fana, hvarigenom
Sverges öfvermakt då skulle blifva den se-
grande.
Redan det här afhandiade ämnet är så vidt-
omgripande, och den gemensamma försam-
lingens rätt öfver detsamma så afgörande för
len mindre statens öds, att en inskränkning af
kxongressena rättighet blott härtill skulle vara
mer än tillräcklig för att bringa Norge i be-
roende och vasallförhållande till den mäkti-
gare förbusdistaten 15).
Men det sku!le icke stanna dervid. Red. af
Aftonbladet har redan föreslagit en gemen-
sam bevillning till civillistan och unionsministe-
riet m. m., och hvad vore väl naturligare, när
m n redan hade en förbundsrepresentation, än
att också öfverläta till densamma denna finan-
ciella myndighet rör -nde tullen? I riksakten fin-
nea den ofta omnämnda gemensamma komiten
till bestämmande af Konungens myndighets-
slder, tronfö!jsre- och andra val, när riksda-
gen och storthinget ej kunna. blifva eniga,
Denna komitås funktioner kunde ju mycket
passande hänskjutas till nyssnämde parlamen-
tariska. församling, hvilken snart skulle göra
anspråk på att fatta beslut i alla unionssaker,