STOCKHOLM, den 16 Junk
Från hr justitieomudsmannen har, i anled-
7 af den granskning vi tagit osa friheten
älla af hans embetsberätteise för 1834,
is redaktion under kouvolut mot-
git följande skrifvelse, hvilken vi förmoda
a hr jnstitieombu :smanvens önskan att
gen införd:
För dem af Afionbladets läsare, som icke känna
innehållet sf min der recenserade embetsberättelse,
har jag trott mig böra tillkännagifva:
att jag vidksones att hafva försummat mycket, som
kunnat tilihöra justitieombudsrsnsbefattningen, men
icke derföre är lika beoägen att medgifva,- det just
mådgen annan i mitt ställe skulle försummat mindre;
at jag ieke lemnat cobsfradt något till min kup-
skap kommet tjenstefel, som varit af den vigt, att
jeg fuonit det böra beifras, och ati följaktligen alla
de, jag lemaat opåtalte, ehuru fråga om deras åta-
lande upastått, varit af mindra betydenhet, än de,
som blitvit åtalade;
att när jag, i stället för laga åtal, användt en i
berättelserga offentliggjord kritik, jag trott mig böra
inskränska den till lagsk poiogen i högsta iastans,
emedan denns, hvaraf all den öfriga hufvudsakligen
beror, är den ojemörligen vigtigaste, och den öfriga
dessutom omöjligen kuanat medhinnas;
att de af Afionbladet förkastade anmärkni- garng
i msta berättelsen stödja sig på auförda grunder, dem
Afionbadet icke vidrört;
att jeg ansett en sådan kritik ej kucna crsättas
de: kritisersnde af lagarva, som Aftonbladet,
2 med ena talarg i presteståadet, föreslagit, men
som är helt annat än anmärkendet at bristeraailag-
skipniagen ; ;
att jag dock ej åsidosatt allt bemödande för lag-
reformen, e .uru det är i denna del, som jag barati
beklaga tidecs cch förmågans otillräcklighet, men att
om jag kusnat göra vida mer, jag skulle hafi: långt
vigtigare ämnen att upptsga, än dem författaren i
Aftonbladet bragt ä bane;
att hrad mig må tillvitas för hsndläggaingen af
riksrättsmålet, men isycnerhet för dess i berättelsen
upptagen kritik, desto mindre oroar mig, som jag
deraf icke skulle kunnat n:got underlåta, utan att
rsumma en pligt af sådan vigt, som ait skingra
örvillelsen rörande en statsaktion, för hvars framgång
opinionerne voro bearbetade sf Aftonbladet med större
ifver, än mig veterligen förut i dylikt ärende varit
sedd, men hvilken framgång icke kunde vinnas på
annat sätt, än att saken äfven skulle slutsts mad de
irriga begrepp om det åtalade förhällandet, hvarpå
anklagelseskten var byggd; I
att jag ieke vet, hvarföre en sädan pligt heldre
skolat uppfyllas af en anvan än af mig, då jag kände
mig kunnas det, och alltså. ieke-inser, hvartill det .
skulle tjent, om jag i stället nedlagt embetet, och
sälnnda undgått pligtens fullgörande, såsom författa-
ren i Aftonbladet vill;
att helt annat vore, om jag gjori mig skyldig till
förgätenhet af min pligtatt utföra det mig uppdragna
åtalet, sådant det uti konstitutionsutskottets remiss
förekom, hvilket likväl skett så fullständigt, som jag
tror det hafva kunnat ske, då jag yrkat, att frågan,
huruvida öfrertrådelse af grundlag vore begängen,
och hvad ansvar derå borde följa, måtte med yttersta
stränghet pröfvas; 1
att härvid var likgiltigt, om ett i remisen intaget
argument, sem icke innehöll någon anklagelsepunkt,
blef af riksrätten i stället ansed; nedlagdt såsom an-
klagelse, endast det hade blifsit pröfvadt såsom ar-
gumeönt, i hvilken egenskap ej miudra detta, än allt
hva! i öfrigt var i remissen till grund för åtalet an-
fördt, af mig åberopades; i
men att deremot hvarken remiss eller opinioner
eller farhåga af någon art borde förmä mig ait göra,
hvad ingen hederlig och upplyst man i mitt ställe
skulle gjort, skrymta med min öfvertygelse och för-
söka tillskapa nya grunder för ett åtal, hvars fram-
gång skulle inneburit bestraffande af en pligtenlig
handling. Stockholm den 13 Juni 1855. i
S. L. Iheorell. )
För egen del få vi till en början yttra vår
tillfredsställelse deröfver, att hr justitieombuds-
mannen icke haft något att erinra i afseende
på det faktiska i vår framställning, eller atti
detta hänseende beklaga sig öfver någon af
083 mot honom begången orättvisa eller par-
tiskhet. För öfrigt skola vi lemna våra på-
minnelser i samma kategoriska form som hr
justitieombudsmannens förklaring, nemi.:
att vi alldeles icke begärt hr justitieom-
budasmannens medgifvande, att mången annan
i hans ställe skulle försummat mindre, at
hvad som tillhör justitieombudsmannabefatt-
ningen, utan åtnöjas med hans erkännande,
det han försummest mycketr;
att vi aldrig påstått, attjustitieombudsman-
nen lemnat obeifradt något till hans kuackap
,ommet tjenstefel, som varit af den vigt att
,han funnit det böra beifras,, utan endast att
de fel, som blifvit åtalade, varit af mindre be-
tydenhet;
att vi icke klandrat att justitieombuds-
mannen ingått i kritik öfver lagskipnin-
gen i högsta instansen, utan endast det sätt
hvarpå en sådan kritik blifvit utförd, hvar-
igenom den helt och hållet förfelat sitt an-
gifna ändamål att sprida ljus ilagskipningen,
eller atreda dess tillstånds;
att då Afionbladet anfört de grunder, hvarpå
det förkastat justitieombudsmannens anmärk:
ningar i vissa fall mot åtskillige högsta dom:
stolens domslut, detta väl varit allt som kan
erfordras för pröfningen af nämde enmärk-
ningars giltighet;
att bristerna i lagskipningen icke kunna
tagas i den inskränkta bemärkelse, att de icke
mäste i väsentlig mån beröra jemväl beskaf:
fenhesten af sjelfva lagarne samt dessas otyd!
lighet eller olämplighet för de nya eller för:
ändrade rättsförhållanden som i sednare tider
uppkommit; !
att vi gerna antaga hr justitieombudsman:
nens ursäkt af både tidens och förmågans
otillröcklighet för hans benödande till Ja:
garnes förbättring, utan att vi derföre vilja
ursäkta, att han fast heldre användt sitt be-
mödandes att motarbeta än befrämja sådana
lagreformer, hvartill förslag blifvit utarbetade
af män hvilka dertill egt både tid och för-
måga;
att, i afseende på riksrättsmålet, vi på det
högsta betvifla att justitieombudsmannens kri-
tik. deraf i hans berättelse lyckats skingra
någons förvillelse rörande denna statsaktions
eller några irriga begrepp om det åtalade
förhållandet,; tvärtom har, åtminstone i våt
öfvertygelse, denna sofistiska kritik i icke
ringa mån bidragit att befästa just de opinio-
ner rörande denna sak som gjort sig gällande
hos allmänheten och konstitutionsutskottet,
ja vi föreställa oss äfven skolat komma att
gillas af riksrätten, så vida icke åtalet blifvit
af justitieombudsmannen utfördt på det bak: