qvar; och sedan jag ännu en gång betraktat
det, befriade jag mig från grenarne och gick
derifrån.
Ett ganska intressant exempel af optisk
illusion, sade en.
Ganska intressant, svarade en annan.
Ja, i sanning! utropade en tredje.
Messieurss, sade italienaren med värma, der
var ingen illusion med i saken: jag var så lugn
och sansad som jag nu är. Jag förklarar att jag
såg den döde medborgarens anima. Det var
ett omen att vår sak — frihetens heliga sak
— lefde! så ansåg jag det; och så anser jag
det ännu! Dagen skall komma!s
Jag gör icke anspråk på att kunna dömma
om dessa saker,, sade Vincent. På ett eller
annat sätt kunna alltid de som önska att se
spöken få se sådana; och de som icke tro
på dem besväras deremot sällan. Jag för
min del föredrager att få vara i fred. Men
hvilket uppbrott här blir! Jag reser till New-
York nästa månad. Clements, du reser till
London ?
Ja, och tager Partridge med mig.
Låt se, fortfor Vincent; ,signor Italiano
och Genuesaren bryta äfven upp! Vi måste
laga att vi få resa tillsammans. Tvenne foro
i går; här blir alldeles tomt med ens!s
Von Herberg och jag betraktade hvarandra.
Vi måste hålla ihop, sade jag.
Vi skola göra det!
Om ännu en månad var hela vårt kotteri
upplöst.
NIONDE KAPITLET.
Scenen är förändrad. Franz von Herberg
och jag bebo ett par trefliga rum vid Rue de
la Chaussge d Antin; visserligen tout en haut för
att gifva Franz bättre tillfälle att anordna
sina målningar, men med en belägenhet som