— Från Lund skrifves i Öresundsposten d.
8 dennes:
Tisdagen, exercitanternas utryckningsdag, firades
med afske. sfrukost för befälet. Liflig tillfredsstäl-
lelse uttalades ä ömse sidor öfver vapenöfningarne,
hv.lka många omständigheter bidravit att göra till
ett verkligt nöje för de konskriberade, under det sam-
tidigt säväl gen.-befälhafvarea som reg.-chefens, öf-
verste Abergs vitsord intygat stt exercistigen, i mi-
litäriskt hänseende, särdeles väl blifvit använd. På
e. m., då exercitsnterna, företrädde af regements-
musiken, sista gängen tägade öfver Lundagåd, ge
nom angränsande gator, uppvaktade de med vivat
öfverstekammarjunkaren baron Gyllenkrook, hvilken
en l:ng föjjd af är, med vänfast sinne omfattat ve-
tenskapens, akademiens och ungdomens s.k. Bsron
Gyllenkrook utträdd; bland de församlade och yttrade
nägra hjertliga ord, hvarefter han slöt sig till iåget
och medföljde till föreningen, der ungdomen under
tal och skålar gaf tillksnna sin glädje att se den
äldrige meecenaten med det ungdomsfriska sinnet i
dess krets inom samma förening som hr öfverste
kammarjunkaren med lifligt intresse omfattat och som
till honom står i många förbindelser. Vid afskedet
ätföljdes baron G. till sin bostad ai: ungdomen, som,
under förnyade lefverop, helsade miecenaten farväl.
— I samma blad läses:
Uti värt samhälle gästar för närvarande ryttmästa-
ren baron von Hammars ein (bosatt i Mecklenburg)
som under krigsären 1807—13 och 14 tjente vid då-
varande Mörnerska bu-arerna och hade vid flera till
fallen lägenhet utmärka sig för bravur och rådighet
hsarföre han också erhöll både silfver- och guldme-
daljerna för tapperhet i falt, en hederssabel-och
Svärdsorden. Då baron H. erfor att Kronprinsens
husarregemente var samladt vid det bekanta Bonarp,
skyndade han dit för att efter 40 är ännu en gång
få äterse det gamla, kära regementet och få fågna
sig åt det utmärkta tillstånd, hvaruti han äterfann
det. Hvad som betecknade den gamle husaren är,
att då han fann våra skjutsinrättningar ännu påsam-
ma goda fot som för sekler tillbaka, kastade han sig
hellre barbacka på en ifrän Åby till Herrevadskloster
ätervändande skjutshäst, än attitvenne timmar vänta
på en så kallad — rapphöna.
w— oo