Lund, den beklagliga händelsen ati tvenne stude-
rande skulle Christi himmelsfärdsdag ä Lomma gäst-
gifvaregård ätit middag och derefter sammanbundne
med ett täg dränkt sig i den dervid belägna sjön
Denna -beklagliga händelse förklarar; Lunds Vecko-
blad vara. alldeles obekant på stället, och till yster-
mera visso meddelar nämde tidning ett af gästgif-
varen på Lomma lemnadt intyg, enligt hvilket det
utspridda ryktet saknar all grund. Då vi, liksom
flera andra tidningar, efter: D.B. omnämnt. ofvan-
nämda rykte, anse vi oss äfren böra upplysa em dess
fullkomliga grundlösket.
— Svenska Tidningen synes icke kunna
förlåta oss för vår dristighet att tala om Carl
Johans planer på franska tronen, och den har,
för att vegerlägga vår anmärkning i lördags-
bladet, i dag åter åt detta ämne egnat en
liflig och vältalig spalt. Bland andra. skäl
Svenska Tidningen anför för att bevisa omöjlig-
heten. af sådsna i planers tillvaro så långt till-
baka. som. 1812; anföres- nu, att ingen då
kuade förutse Napoleons fall, att Carl Jo-
han icke önskade det, att Alexander ännu
vid sin ankomst till Paris var tvehågsen, men
bestämdes af Talleyrand för Bourbonerna, o.
s. Vv. Vi erinra härvid endast i största för-
bigående, att Talleyrand redan; 1809, nyss
efter den bekanta brytningen mellan, honom
och hans välgörare, med den egna aningsför-
måga, som synes tillhöra alla slags skade-
djur äfven de i menniskoskepnad, förutsade
hans fall och af denna förutsäge:se icke gjorde
någon hemlighet. För öfrigt torde böra erin-
ras, att Alexander kom till Paris alldeles be-
stämd mot Bourbonerna. Gervinus säger i
den nyss hitkomna första delen af sin Nit-
tonde århundradets historia,, att då Alexan-
der 1812 ingaf Carl Joban förboppningar om
franska tronen, så hade Carl Johan också på
sin sida föranledt honom att räkna på folk-
rörelser till prinsens fördel i Frankrike, hvilka
aldrig inträffade, och att Englands sändebud
behandlade tanken på någon tredje tronpre-
tendent, vare sig. Bernadotte, Eugene, eller
hvilken annan som helst, såsom en fullkom-
lig galenskap. Alexanders vankelmod är väl
kändt, och det var Svenska Tidningens bsun-
dran för denne storsinnade czar förbehållet
att göra en sådan slutsats som denna: Alex-
xander understödde ej Carl Johans aspiratio-
ner; ergo hade han aldrig lofvat att göra det!
Carl Johans lefnad och regering tillhöra
historien, och dennas sanning kommer förr
eller senare omutlig i dagen, äfven om den
är mindre passande eller beqvämlig för poli-
fem artiers åsigter: eller- meningar. . Den
Å
femtioåra helgden af diplomatiskt dunkel som
ännu betäcker 1812: års politik är nu snart
förbi, och äfven profana händer kunna då
lyfta dess slöja, så vida. våra. närvarande
grundlagar ej dessförinnan skulle blifva alltför
illa medfarna. Den närvarande generationen
kan således hoppas att få se klart i denna
mycket omtvistade fråga. Här är ej längre
fråga om ett beröm eller ett tadel, utan om
faktiska händelser, hvilka i sin ordning vo:o
grunden till andra händelser. Ett halft sekel
jär nog både att försona otidigt hat och att
svalka en otidig förtjusning.
———