ej vilja förlora någon af de toner, hvarmed
hr Ander förstår att sprida en så vacker glans
öfver. detta sångardrama. I sanning är ock
hans förmåga att individualisera den mera
lyriskt än dramatiskt tecknade hufvudkarak-
teren lika beundransvärd, som hans konst att
åt de tre, i musikaliskt hänseende ej utmärkta,
hufvudmomenterna gifva en så bestämdt och
likväl i så fina skiftningar varierande färg;
och intrycket fulländas af en yttre hållning,
i hvilken man fåfängt skall söka någon rö-
re!se, hvilken ej står i öfverensstämmelse med
den harmoni som hvilar öfver det hela.
Äfven sjelfva musiken, ehuru ej i högre
mening originell, förtjenar- sin popularitet ge-
nom sin friska melodi, genom den lokalfärg
som ofta, och den sceniska effekt som alltid
träffats. Arierna utgöra den svagare, de ko-
miska ensembleraa den mest lyckade delen.
I detta hänseende må isynnerbet nämnas ban-
diternas duett samt terzetten i: sista akten,
hvilka pjeser dess mera förtjena värderas,
som de tillhöra en genre, hvilken innebär
den dramatiska tonsättarens svåraste uppgifter.
Hr Ander har afsiått från sitt gästspel i
Mannheim, för att härstädes. fortfarande upp-
träda under loppet af denna och uästa vecka.
Bland de operor som härvid väntas, nämnas
Linda, Martha och Trolifiöjten.