STOCKHOLM, den 8 Juni.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Frän Aftonbladets korrespondent.)
Berlin d. 2 Juni.
Det må tillåtas mig att med några ord fästa
er uppmärksamhet på det nyligen inträffade
afslöjandet af den österrikiska politiken, hvil-
ken nu funnit för godt att ganska betydligt
lyfta på masken. I sitt nya cirkulär till de
tyska regeringarne af den 25 Maj säger Öster-
rike, om man afkläder sjelfva kärnan af talet
alla de ombhöljande diplomatiska fraserna, att
om dess sista bemedlingsförslag förkastas af
vestmakterna, det fullkomligt vill inskränka
sig till en afvaktande ställning, d. v. s. neu-
tralitet. Hvad som derjemte yttras om be-
väpnad hållning, fyra garantier, trohet mot
de genom Decembertraktaten åtagna förplig-
telser, utgör endast talesätt, och på detta lögn-
bete — för att tala med Shakespeare — skall
hvarken den tyska godmodighetens sannings-
karpar eller eljest någon nappa.
Med Österrike är det förbi! Det har på
den sista tiden kastat en syndaflod af depe-
scher fram på den diplomatiska marknaden.
Det har i fem nästan omedelbart på hvar-
ardra följande officiella skrifter utvecklat sin
ställning och sin uppfattning af Furopas när-
varande ställning. Det har talat så der mycket,
för att fördölja att det icke har någonting
mera att säga sina allierade. Det har börjat
en strid med Preussen om den ryska depe-
schen af den 30 April, för att derigenom af-
leda uppmärksamheten från sitt affall. Men
det har med allt detta icke narrat någon.
Österrike säger, att om vestmakterna antaga
dess förslag, vill det af detsamma göra ett
ultimatum för Ryssland och med vapenmakt
genomdrifva dess antagande. Men om vestern
icke antager det, så vill det fortfarande öfver-
Jåta striden åt sina allierade. Men nu vet
Österrike, att vestmakterna icke kunna antaga
förslaget, då det endast är en modifikation af
det förra, för hvars förordande Drouyn de
rHuys måste afgå. Österrikes bemedling på
denna grundval är sålunda blott en komedi.
I alla kretsar, der denna manöver blifvit be-
kant i sin verkliga gestalt, har den framkal-
lat den största ovilja. Allmänhetens ovilja
skall icke bli mindre, då österrikiska kabi-
nettets reträtt från den ståndpunkt, som det
hade usurperat i allmänna opinionen, blir all-
mänt bekant. Redan nu draga sig de stater,
som förut i Frankfurt slöto sig till Österrike,
såsom Hannover, Braunschweig, thiringska
staterna o. s. v., med ovilja tillbaka från
denna stat, som blifvit otrogen mot sig sjelf
och sitt högtidligt gifna ord. Så förestår nu
äfven Österrike den isolering, hvarpå förut
det neutrala Preussen synes ha haft uteslu-
tande privilegium.
y man bör icke göra sig några illusioner
derom att Österrike ärnar och vill hålla till-
fälle för sig öppet att aktift uppträda när det
rätta ögonblicket kommer. För den händelse
att vestmakterna skulle ha framgång på Krim,
vill det hålla fast vid Decembertraktaten, men
om ryssarne åter segra, tänker det i Tysk-
land finna stöd för en neutralitetsliga. För
detta ändamål torde det snart uppmasa de
tyska staterna till nya uppoffringar af pennin-
gar och krigsrustningar. Men detta kommer
icke att lyckas. Sjelfva Preussen vill icke
höra någonting derom och af lätt förklarlig
grund. Preussen har för sin neutralitetspolitik
fått uppbära de bittraste förebråelser. Dethar
till följd af derma politik, mot:hvilken så
skarpa österrikiska, franska och engelska no-
ter blifvit riktade, förlorat alla sympatier.
Och nu, då Österrike finner för godt att.adop-
tera samma system som det förut öfverhopat
med det bittraste klander, nu skulle Preussen
hjelpa Österrike mot vestmakternas fruktade
vrede och anstränga sig för planer och beräk-
ningar, hvilkas mål det icke känner, men som
svårligen kunna vara gagneliga och tillfreds-
gällande för någondera sidan, utan troligen
blott afse Österrikes enskilda fördelar. Öch
hvilken hastig förändring! Österrike har sjun-
kit så djupt, att man vid sidan af dess sling-
rande, dubbeltungade, machiavellistiska be-l
teende till och med måste tillerkänna Preus-
sen en viss grad af öppenhet. Skilnaden
mellan de båda staterna är den (må man till-
gifva ögonblickets rättmätiga ovilja den något:
indiskreta liknelsen), att den ena beter sig som
en Falstaff, som icke gör någon hemlighet af
sin brist på mod och handlingskraft, då den l
andra förer sig såsom en oförvägen, för
iran glödande Henrik Percy, men i sjelfva
verket icke är bättre än den ädle sir John.
Hvarje oförderfvadt sinne föredrager den är-
lige Falstaff framför den i lajonhuden höljde
falske Northumberland.
Det är uppfriskande att från den tyska di-
plomatiska öknen, der det österrikiska krigs-
molnet vid den fjerran horisonten upplöst sig
i ett fantastiskt bländverk, kunna vända blic-
ken till krigsteatern på Krim. Der har med
Pelissiers uppträdande en ny epok inträdt.
Pelissier bevisar ånyo huru vigtiga i historien
jemte händelserna de rätta personerna äro.
Alla de allierade makternas oerhörda uppoff-:
ringar blefvo fruktlösa genom Canroberts obe-
slutsamhet. Vi ha från säker källa erfarit,
att efter S:t Arnauds död den nya öfvergene-
ralen icke öfvertog det visserligen oentner-j
tunga arbetet med någon glad, förtröstansfull :
och andra tillförsigt ingifvande energi, utan
redan då genom sin icke dolda ängslighet
väckte hos de underordnade officerarne, om
ieke modlöshet, dock tvifvel om bans dug-
lighet till öfverbefälhafvare. Han erhöll så-
som Hamlet en börda sig pålagd som han icke
var vnirten och äfven om honom kunde man