ALL DAUGVA IVILUGLGHUTIIN HYSA dra Men
slagligea icke äro sällsynta, verka till en
betydlig osäkerhet i lagskipningen och ingifva
parterna tveksamhet och misstroende till hög-
sta domaremakten. Det föranleder äfvea ait
numera suart sagdt ingen enda tvist af något
värde stanner vid hofrättens dom, helst de
ledamöter som numera der utgöra pluralite-
ten (åtminstone i Svea hofrätt) äro alltför
förnäma och maktfullkomliga att fästa något
afseende på prejudikater hvarken i den kongl.
rätten eller 1 högsta domstolen, icke ens il
simpla formfrågor, såsom t. ex. prestanda
för fuliföljd af mål till konungen, utan af-
göra allt i förlitande på egen vishet ellex i
osäkerhet om att den princip,. som den ena
månaden blifvit antagen i högsta domstolen,
icke möjligen den andra månaden, då om-
byte sker af ledamöter, förkastas.
Efter vår tanke vore det för den skull ett
värdig: sätt för hr justitieombudsmannen att
fullgöra sin embetspligt, om han med ledning
af högsta domstolens protokoller redogjorde
för dess omröstningar i märkligare saker, der
fråga varit antingen om rätta tillämpningen af
principer eller rätta tolkningen af en lag. Så-
dant blefve det tillförlitligaste prof på l:g-
skipningens tillstånd. Ty troligen ligger det
för allmänheten mindre vigt uppå enligt hvil-
ken metod lagen tolkas, än att man alltid
med visshet kan veta huru den förstås, d. v. 8.
hvad som verkligen är lag eller icke. Här, ow
någonsin, inträder justitieombudsmannens skyl-
dighet enligt 15 i sin instruktion, att om
han finner domares skiljaktiga begrepp om
lagens ändamål föranleda till olika eller orik-
tiga tillämpningar deraf, i sin berättelse till
Rikets Ständer yrka en till enhet och sam-
mankang verkande förklaring af en sådan lag.
Endast inom de två sista årens juridiska
annaler skulle vi vidare kunna anföra exempel
på domar och utslag från högsta domstolen
uti högst vigtiga och uti lagskipningen ofta
förekommande frågor, som i ojemförligt högre
mån än de små saker, hvarmed J. O. fyllt
sin nu anmälda berättelse, skulle hafva förtje-
nat hans uppmärksamhet, t. ex. om tolknn-
gen af 10 kap. 10 58 handelsbalken, angåeade
vidsträcktheten af arfvinges ansvarighet för död
mans borgen; angående rätta förståndet af 4
kap. 4 utsökningsbalken, om den omedel-
bara utmätningsgiltigheten af skuldsedlar ställ-
da till ordres, eller till allmänt embetsverk
eller dess ordres; angående. rätta förståndet
af 23 kap. 5 S ärfdabalken om flere förmyn-
dares solidariska ansvarighet för af dem ge-
mensamt om händer hafda medel; angående
vidsträcktheten af arfvinges skyldighet att göra
sig urarfva och verkan af en i urarfva mål
utfärdad offentlig. stämning, den högsta dom-
stolen för icke länge sedan ansett vara utan
verkan för annan arfvinges befrielse från gäl-
den, än den som begärt stämningen m. fl.
frågor i urarfva och konkursmål, jemte. den
ytterliga slapphet och ojemnhet, hvarmed kon-
kurslagens straffbestämmelser tillämpas i af-
seende på vårdslösa och bedrägliga gäldenä-
rer, angående hvad som rätteligen förstås med
de i 6 2 kap. 1827 års kongl. förordning
om hemmansklyfning förekommande orden
askälig lösenn, emot hvilken afsöndrad lägen-
het skall i vissa fall återgå till hemmanet;
angående tolkningen af 49 kap. 2 missger-
ningsbalken om skyldigheten att återställa stu-
let gods, m. fl. m. fl. fall, der det ostridigt
visar sig, att lagar och författningar äro an-
tingen otydliga,, eller numera anses förål-
drade och likasom fallit i glömska, samt af
denna orsak icke tolkas efter den ursprung-
liga meningen, då lagen stiftades.
Vi upprepa att framställningen af dessa och
likartade förhållanden skulle sprida oändligt
mera pljus i lagskipningen och utreda. dess
tillstånd,, än den dialektik hvarmed justitie-
ombudsmannen öfvar sin spetsfundighet i sina
embetsberättelser. En sådan framställning toge
likväl i anspråk en högre förmåga än den nu-
varande justitieombudsmannen torde ega till
sin disposition, neml; den af -lagstiftare, enär
det tvifvelsutan icke gör tillfyllest att skrifva
kritiker samt anmärka oredan ilagskipningen,
så länge man icke förmår både rätt inse la-
garnes bristfälligheter och uppgöra förslag till
deras förenkling eller förbättring. I detta hän-
seende saknar man, om än icke hvarje spår
till justitieombudsmannens verksamhet, åt-
minstone hvarje resultat deraf. Tvertom har
justitieombudsmannen gjort allt sitt till för
att hindra i stället för att befrämja lagarnes
förbättring, då han med en högst klandervärd
ensidighet satt sig emot alla derom framställda
förslag, så snart de utgått från hr Richert el-
ler de i lagberedningen med honom lika tän-
kande; hvaremot justitieombudsmannen roat
sig på egen hand med att skrifva tillsammans
oändliga krior och filosofiska afhandlingar, som
hufvudsakligen vittnat om hans obekantskap
med de praktiska förhållanden, hvilka en lag-
stiftare icke får förbise. Också har hr justitie-
ombudsmannen under sin embetstid icke oss
veterligen föranledt någon enda, vare sig lag-
förklaring eller lagförändring af något slags
större vigt, och står han i detta hänseende
temligen långt tillbaka för sin företrädare.
Vi hafva nu i största korthet angifvit på
hvad sätt en justitieombudsman enligt vår
tanka skulle kunna sprida ljus i lagskipnin-
gen och tillika i väsentlig mån verka till
lagstiftningens förbättring,.
Hvad deremot beträffar den kontroll öfver
domaremakten, som utöfvas genom den of-
fentliga kritiken och som utan tvifvel både är
behöflig och vore särdeles nyttig, så hafva vi
visserligen både ett juridiskt arkiv och en
juridiska föreningens tidskrift; men begge
dessa tyckas vara redigerade så utan princip
och all slags kritisk skarpsinnighet, att de
snarare förvilla än upplysa dem, som deri
vilja söka historien om lagskipningens till:
stånd. Härigenom inträffar, att åtminstone
den högsta domaremakten saknar all kontroll
öfver sina domslut, och att beklagligen, iaf-
seende på lagarnes tolkning och tillämpning,
man ej sällan är frestad åberopa det gamla
ordspråket quot capita tot census. Den juri-
diska kritiken torde också svårligen kunna :