punktlig och han hade mycket att gå igenom.
En gås, hvilken skulle lefvande dissekeras
under loppet af hans anmärkningar, stod på
bordet, anförtrodd till en favorit bland studen-
terna, och då jag inträdde nörde jag förelä-
sarens välbekanta comprenez-vous? Jag hörde
ingenting mer. Jag såg oroligt upp och ned,
hit och dit i rummet, men kunde icke se
det föremål jag sökte.
Hvad f—n går åt dig? sade min vän D...
och tog tag i mig.
Ingenting; jag vill ha reda på Bernhardi.n
Der är han, borta i det der hörnet. Ser
du honom icke ?
Jag banade mig väg till hörnet, än öfver
en students rygg, än öfver bänkarne, och
lade min hand på hans axel. Ni bör gå
hem ! hviskade jag i hans öra.
Snabb som tanken reste sig tysken. Hans
ansigte blef likblekt; hans ögon sköto fram
ur sina hålor.
Skyndal sade jag.
Bernhardi hade försvunnit.
Jag vet icke huru jag höll ut under före-
läsningen. Jag har ett oredigt minne af att
jag såg den arma gåsen streta, eller försöka
att streta, och af föreläsarens välvilliga upp-
syn då han blandade sitt vEntendez-vous?
Eh bien! voyez-vous? med: den: lidande
varelsens klagoljud, då han med nogrannhet
bortskar muskler, nerver och senor för att
klarare framställa sitt ämne, Men mina
tankar voro annorstädes. Jag såg i mitt sinne
Bernhardi och marseillesaren. Jag målade:
för mig hvarje upptänklig katastrof, och jag var
på helt och hållet upptagen häraf, att jag icke
märkte att föreläsningen var slutad, förrän vid
det buller som uppstod då alla lemnade sa-
len. Jag :skyndade mig ut och ilade till
Rue: denfer.
Då jag gick uppför trappan såg jag några