vägnar till denne usling och begära ögon-
blicklig upprättelse. Jag säger ögonblicklig.n
oDrifver ni icke saken alltför långt? sade
jag medlande; har han icke blifvit tillräck-
ligt straffad ?
Straffad ! sale Bernhardi med stolthet;
vet. ni hvad han hade för afsigt?
Jag skakade hufvudet.
Då skall det för alltid förblifva en hem-
lighet. Straffad — en enda minut och jag
hade kommit för sent! Hör ni? Vill ni ha-dla
för mig? Vill ni göra det nu? Vill ni ställa
i ordning så att vi genast kunna mötas ?,
Det kommer att bero på er motståndare
Jag kan icke vänta — jag vill icke väntal
utropade Bernhard; gå, gål,
Studentens oemotståndliga raseri besegrade
mig. Jag hade ej tid att besinna mig. Oak-
tadt det stilla och fredliga lif jag fört, fann
jag detta uppdrag oförmodadt kastadt på mig
och befann mig, nästan innan jag sjelf visste
deraf, i Balaiguers rum:
Marseillesaren satt och rökte med en rök-
mössa på hufvudet, hvilken icke helt och
hållet skylde några nyss erhållna sår.
Så-åv, sade den råa menniskan, ni kom-
mer för att skraita .som de andra, och det
var ni som sqvallrade — ni som snokade ut det.
Vi skola komma till förklaring om dessa
utlåtelser en annan gång; för närvarande är
det en annan, hvars aftär har företrädesrätt.
Ni bör veta att ert uppförande-denna morgon —
Hvad vill ni säga derom ?
Ingenting annat än att Bornhardi vill möta
er hvilket ögonblick som helst som ni be-
stimmer; han önskar ju förr desto heldre.r
Jag önskar ju förr desto heldre,, mumlade
marseillesaren.
Hvem är er sekundant?,
Sacr bleu! Det är ännu oafgjordt. Jag
skall skicka honom till er.