STOCKHOLM, den 25 Maj
En del af Sverges bruksegare — vi hop-
pas lyckligtvis låpgt ifrån pluraliteten iblanc
em — synes icke hafva någonting angeläg-
nare än att genom sitt handlingssätt besannas
hvad för några år sedan af en författare ytt-
rades om bruksintresset, och som då af åt-
skilliga bruksegare upptogs såsom en allde-
les obefogad tillvitelse, nemligen att bland
alla intressen i fäderneslandet, som af pro-
hibitioner gynnades, vore bruksintresset det
mest probitiva, vore: det som mot mistandet
af sina förbud skulle sätta det segaste och
ihärdigaste motståndet,. När Rikets Stä der
vid sist förflutna riksdag beslöto förbudens
afskaffande; togo fabriksintressena, som förut
vanligen ansågos som mest förstockade i pro-
hibitiva anspråk och fördomar, saken tem-
ligen lugnt och sökte åtminstone icke attröra
upp himmel och jord derföre. Men huru bar
bruksintresset sig åt?
Knappast har ständernas beslut blifvit ex-
pedieradt om tackjernets frigifvande till ut-
försel mot en ganska betydlig tull, tolf (s:r
12) gånger högre än den hvarmed stångjer-
net vid utförseln är belagdt, förr än bruksso-
cietetens fullmäktige ijernkontoret skynda att
hos konungen inlägga sin protest deremot och i
underdånighet anhålla att han icke måtte be-
fordra detta ständernas beslut till verkstäl-
lighet. Men dermed är icke nog. När bruks-
gocietetens utsedda ombud nu på våren sam-
las för att verkställa den vanliga revisionen
öfver jernköntorets räkenskaper, så hasta jem-
väl de, likasom skulle de fruktat att fullmäk-
tiges 1å månader förut inlagda protest hade
råkat i glömska, att förnya densamma och
genom en underdånig deputation hos koun-
gen bönfalla att han måtte lemna Rikets
Ständers beslut utan: afseende.
H. M. Konungen, som icke en gång utan
i tvenne repriser infordrat upplysningar och
utlåtande ifrån bergskollegium med anledning
af det ifrågavarande beslutet; och som till på
köpet äfven lemnat kommerskollegium till-
fälle att yttra sig i ämnet, tyckes väl deri-
genom för en den mest sorgfälliga pröfning
af frågan — öch Hvad rera kan bruksintresset
begära? — hafva gifvit- en så ampel borgen,
att brukssocietetens revisorer bordt finna sig
lugnade och sjelfvå inse att deras förnyade
påminnelse ej kunde skäligen bedömmas an-
norlunida än som ett onödigt, föga grannlaga
fjesk. Men det gifves personer som råka i
sådan ifver, när det gäller att få deras en-
skildta intressen fram, att de alldeles glömma
det passande 3; och beklagligen är det en hos
många utbredd opinion att missnöjen och kla-
gomål öfver ständernas åtgärder icke äro oväl-
komna. -
Brukssocietetens revisorer återkommo från
det nådiga företrädet, som H. M. Konungen
genast på deras anhållan beviljade dem, myc-
ket tillfreds, efter erhållen försäkran att H.
M. icke skulle fatta sitt höga beslut utan den
noggrannaste pröfning af alla i frågan ingå-
ende omständigheter. Dock skall, under det
nådiga samtal, hvari H: M:t täcktes med:re-
visorerna inlåta sig, H. Maj:t jemväl begag-
nat tillfället, såsom det förljudits, och behagat
låta några ord falla derom, att bruksdi-
strikternas representanter vid riksdagen icke
ställde sig på den prohibitiva sidan, utan i fråga
om förbuden hörde till den liberala majoriteten
i borgareståndet.
Många hafva uppfattat detta yttrande — om
med rätt eller orätt lemna vi derhän — så-
som en vink, hvarefter bruksdistrikterna hade
vid kommande riksdaågsmannaval att sig rätta.
Att det af flera blifvit så uppfattadt är sä-
kert. Det kommer nu an på, huru majori-
teten af valmännen inom bruksdistrikterna
fattar saken, och frågan är icke utan vigt,
helst ett rykte, som förmenar sig icke sakna
anspråk på trovärdighet, berättar att urtima
riksdag inom-få månader skall vara att vänta.
fSkulle bruksdistrikterna : låta sina val be-
stämmas af beräkningen att få behålla tack-
jernsexportförbudet, så blefve deraf naturligt-
vis en följd att de skulle utse representanter,
icke blott hyllande prohibitiva och konservativa
principer i allmänhet utan som äfven i alla an-
slags- och förtroendefrågor måste söka att göra
regeringen till viljes och blifva behagliga. I hvil-
ken spänd och bekyrmmersam ställning bruks-
distrikternas ombud härigenom skulle komma
till opinionen hos det riksstånd hvaraf de äro
medlemmar, säger sig sjelf och behöfver ej
åpekas.
BjMen denna obehagliga ställning för bruks-
distrikternag representanter enskildt. är dock
ett intet jemförd med den, hvaruti regeringen
sjelf skulle vid en urtima riksdag försätta sig,
deregt hon, för att å sin sida göra bruks-in-
tresset till viljes, afsloge ständernas beslut
och bibehölle exportförbudet. I tvåbundrade-
femtio fulla år har denna förtryckande orättvisa
hvilat tungt öfver rikets bergsmän och tack-
jernstillverkare. och. gifvit dem till spillo åt
stångjernstillverkaren. Vid hvarje riksdag allt-
sedan 1829 har i bondeståndet motion om för-
budets upphäfvande blifvit väckt at tackjerns-
bergslagernas riksdagsfullmäktige, och under
ständigt stigande missnöje öfver förtryckets
fortfarande med. det. lifligaste: deltagande om-
fattats såsom ståndets, ja såsom hela svenska
allmogerns gemeisamma sak. Ehvad regerin-
gen före riksdagen afslår sednaste ständernas
beslut i frågan eller blott uppskjuter densam-
mas afgörande, så kan man med full visshet
förutse att bondeståndet genast vid riksda-
gens början på nytt upptager saken, och i
hurudan ställning regeringen då skulle råka
till bondeståndet samt hvilken stämning i stån-
2.4 skulla amat henne blifva rådande, måste