STOCKHOLM, den 25 Maj En del af Sverges bruksegare — vi hoppas lyckligtvis låpgt ifrån pluraliteten iblanc em — synes icke hafva någonting angelägnare än att genom sitt handlingssätt besannas hvad för några år sedan af en författare yttrades om bruksintresset, och som då af åtskilliga bruksegare upptogs såsom en alldeles obefogad tillvitelse, nemligen att bland alla intressen i fäderneslandet, som af prohibitioner gynnades, vore bruksintresset det mest probitiva, vore: det som mot mistandet af sina förbud skulle sätta det segaste och ihärdigaste motståndet,. När Rikets Stä der vid sist förflutna riksdag beslöto förbudens afskaffande; togo fabriksintressena, som förut vanligen ansågos som mest förstockade i prohibitiva anspråk och fördomar, saken temligen lugnt och sökte åtminstone icke attröra upp himmel och jord derföre. Men huru bar bruksintresset sig åt? Knappast har ständernas beslut blifvit expedieradt om tackjernets frigifvande till utförsel mot en ganska betydlig tull, tolf (s:r 12) gånger högre än den hvarmed stångjernet vid utförseln är belagdt, förr än brukssocietetens fullmäktige ijernkontoret skynda att hos konungen inlägga sin protest deremot och i underdånighet anhålla att han icke måtte befordra detta ständernas beslut till verkställighet. Men dermed är icke nog. När bruksgocietetens utsedda ombud nu på våren samlas för att verkställa den vanliga revisionen öfver jernköntorets räkenskaper, så hasta jemväl de, likasom skulle de fruktat att fullmäktiges 1å månader förut inlagda protest hade råkat i glömska, att förnya densamma och genom en underdånig deputation hos koungen bönfalla att han måtte lemna Rikets Ständers beslut utan: afseende. H. M. Konungen, som icke en gång utan i tvenne repriser infordrat upplysningar och utlåtande ifrån bergskollegium med anledning af det ifrågavarande beslutet; och som till på köpet äfven lemnat kommerskollegium tillfälle att yttra sig i ämnet, tyckes väl derigenom för en den mest sorgfälliga pröfning af frågan — öch Hvad rera kan bruksintresset begära? — hafva gifviten så ampel borgen, att brukssocietetens revisorer bordt finna sig lugnade och sjelfvå inse att deras förnyade påminnelse ej kunde skäligen bedömmas annorlunida än som ett onödigt, föga grannlaga fjesk. Men det gifves personer som råka i sådan ifver, när det gäller att få deras enskildta intressen fram, att de alldeles glömma det passande 3; och beklagligen är det en hos många utbredd opinion att missnöjen och klagomål öfver ständernas åtgärder icke äro ovälkomna. Brukssocietetens revisorer återkommo från det nådiga företrädet, som H. M. Konungen genast på deras anhållan beviljade dem, mycket tillfreds, efter erhållen försäkran att H. M. icke skulle fatta sitt höga beslut utan den noggrannaste pröfning af alla i frågan ingående omständigheter. Dock skall, under det nådiga samtal, hvari H: M:t täcktes med:revisorerna inlåta sig, H. Maj:t jemväl begagnat tillfället, såsom det förljudits, och behagat låta några ord falla derom, att bruksdistrikternas representanter vid riksdagen icke ställde sig på den prohibitiva sidan, utan i fråga om förbuden hörde till den liberala majoriteten i borgareståndet. Många hafva uppfattat detta yttrande — om med rätt eller orätt lemna vi derhän — såsom en vink, hvarefter bruksdistrikterna hade vid kommande riksdaågsmannaval att sig rätta. Att det af flera blifvit så uppfattadt är säkert. Det kommer nu an på, huru majoriteten af valmännen inom bruksdistrikterna fattar saken, och frågan är icke utan vigt, helst ett rykte, som förmenar sig icke sakna anspråk på trovärdighet, berättar att urtima riksdag inom-få månader skall vara att vänta. fSkulle bruksdistrikterna : låta sina val bestämmas af beräkningen att få behålla tackjernsexportförbudet, så blefve deraf naturligtvis en följd att de skulle utse representanter, icke blott hyllande prohibitiva och konservativa principer i allmänhet utan som äfven i alla anslagsoch förtroendefrågor måste söka att göra regeringen till viljes och blifva behagliga. I hvilken spänd och bekyrmmersam ställning bruksdistrikternas ombud härigenom skulle komma till opinionen hos det riksstånd hvaraf de äro medlemmar, säger sig sjelf och behöfver ej åpekas. BjMen denna obehagliga ställning för bruksdistrikternag representanter enskildt. är dock ett intet jemförd med den, hvaruti regeringen sjelf skulle vid en urtima riksdag försätta sig, deregt hon, för att å sin sida göra bruks-intresset till viljes, afsloge ständernas beslut och bibehölle exportförbudet. I tvåbundradefemtio fulla år har denna förtryckande orättvisa hvilat tungt öfver rikets bergsmän och tackjernstillverkare. och. gifvit dem till spillo åt stångjernstillverkaren. Vid hvarje riksdag alltsedan 1829 har i bondeståndet motion om förbudets upphäfvande blifvit väckt at tackjernsbergslagernas riksdagsfullmäktige, och under ständigt stigande missnöje öfver förtryckets fortfarande med. det. lifligaste: deltagande omfattats såsom ståndets, ja såsom hela svenska allmogerns gemeisamma sak. Ehvad regeringen före riksdagen afslår sednaste ständernas beslut i frågan eller blott uppskjuter densammas afgörande, så kan man med full visshet förutse att bondeståndet genast vid riksdagens början på nytt upptager saken, och i hurudan ställning regeringen då skulle råka till bondeståndet samt hvilken stämning i stån2.4 skulla amat henne blifva rådande, måste