ett misstag, gom i justitieombudsmannens berättelse blifvit begånget vid anmärkningarne öfver motiverna till riksrättens dom uti det vid förra riksdagen anställda åtalet mot hrr statsråder, och hvilket blifvit jemväl af oss förbisedt, neml. det påstående attriksrätten ovilkorligen och i allmänhet antagit den hufvudsats, att ansvar icke kan ådömas konungens rådgifvare för andra öfverträdelser, än de i ansvarighetslagen särskildt uppräknade,, hvarigenom ansvarsfrihet skulle ega rum för åtskillige af justitie. ombudsmannen citerade öfverträdel2 är likväl i så måtto missförstådt, ksrätten yttrat endast att fråga om öft verträdelse af grundlag icke kan komma unoder hufvudsaklig pröfning hos riksrätten i vandra händelser än der, om öfverträdelse skulle hafva egt rum, riksrätt må kunna, i venlighet med ansvarighetslagen, fälla till ansvar; hvilken hufvudsats icke leder till ansvarsfrihet i någon händelse der grundlagen är vorden öfverträdd. Sedan nemiigen ansvarighets lagen uti 1, 2, 3, 4, 5 och 7 SS stadgat ausvar för samtlige konungens rådgifvare för svårare öfverträdelser af der uppräknade S8 i grundlagen, innehåller 3 S, särskildt i afseende å föredragande statsråd, att han vid förlust af sitt embete och jemväl enligt allmän lag är ansvarig för hvarje beslut som af honom kontrasigneras, så vida det befinies stridaude mot regeringsformens bokestaf liga föreskrifto, eller leder derhän att någon lider skada till lif, ära eller personlig frihet, seller mister gods löst eller fast utan lage sransakning och dom eller störes i sin hemfrid eller förvisas från ort till annan, hvarföljer att åtal kan ske samt ansvar både yrkas och ådömmas enligt ansvarighetslager för öfverträdelse äfven af de i ansvarighetslagen icke uppräknade S, hvilka justitieombudsmannen citerar. Riksrättens sats åsyftar fördenskull :cke ansvarsbefrielse i sådant fall för det föredragande statsrådet, utan endast för öfrige rådgifvare. Detta synes icke helle: sakna skäl, enär Rikets Ständer för allt fall ega rätt att, enligt 6 ansvarighetslagen för sådana händelser, mot de öfrige använda 107 S. Också torde det hafva varit det rättaste och klokaste om, vid förra riksdagen, konstitutionsutskottet inskränkt åtelet i skatteförenklingsfrågan ensamt till föredraganden hr Gripenstedt, då man till lika undvikit den anomalien att ställa redan afgångne statsråder under tilltal med yrkande att de skulle mista embeteto, Ett försök i detta hänseende inom konst.-utskottet strandade likväl mot den kompakta majoriteten, som heldre önskade att anklagelsen, för att minskas i kraft, skulle riktas mot så många som möjligt. Denna erfarenhet kan dock vara nyttig till en annan gång.