STUDENTÄFVENTYR I PARIS.
RICHARD B KINBALL. )
Öfversättning.
Louis Herbois tystnade, tog fram sin näs-
duk och snöt sig med sådant eftertryck att
det genljöd i rummet, gnuggade sina ögon,
liksom för att få bort någonting som kommit
uti dem, och fortfor:
,Hvar och en som sett henne vid olika
tillfällen skulle kunnat svärja på att jag hade
två små qvinnor som gäster, i stället för en.
Hon var så lekfull, odygdig och skämtsam;
så liflig och yr, gjorde mig små spratt, roade
Agathe och lekte med sin man; men emellanåt,
som jag nämt, var han äter så stilla, så tank-
full — så olik sig ...!
Flere månader förgingo ungefär på samma
sätt. Grefven repade småningom mod och
vågade sig ofta hemifrån. Två gånger hade
han varit inne i staden, men hans hustru var
uti så stor ångest under hans frånvaro, att
han lofvade henne att icke mera begifva sig
dt. Han fortfor likväl att vara sorgsen och
orolig; han visste garska väl att det skulle
vara en galenskap att lemna detta göm-
ställe; men ban kunde icke förmå sig att
vara tålig. Men tro icke monsieur att
refve de Choissy älskade sin hustru min-
åre än förr; långt derifrås. En man är
en man så långt verlden räcker; grefven
kände sig som hvar och en skulle känna det,
om man fann sig rosta bort som en gammal
musköt som blifvit ställd i ett hörn på en
usel vind. Jag hade sett verlden och visste
hur det stod till med honom. Men hvad
kunde man göra? I Paris blef det allt värre
) 8e Aftoubl. n:o 118 och 117.