STOCKHOLM, den 23 Hej.
Justitie ombudsmannens embetshe-
rättelse 1854,
Enligt löfte i vår förra artikel, skola vinu
söka närmare förklara vår tanka huru en ju-
stitieombudsman, genom att följa de enkla
anvisningarne i sin instruktion, lämpligast och
rättast fullgör sitt åliggande att utreda lag-
skipningens tillstånd, eiler hvad han sjelf
kallar, sprida ljus i lagskipningenr.
Denna kontroll öfver lagskipningen utöfvas
af justitieombudsmannen i första rummet ge-
nom. begagnande af hans åklagarerätt.
Enligt I af sin iastruktion, eger justitie-
ombudsmannen, derest han finner att någon
domare, embets- och tjensteman, sf väld,
mannamån eller rkågon annan orsak, begår
pnågon olaglighet eller underlåter att sins em-
abetspligter behörigen fullgöra, honom vid ve-
aderböriig domstol i laglig ordning derför till-
ptala, eiler tilltala låtan; och är honom der-
vid i 2 ålagd:, att förnämligast sucärka
soch beifra sådana af domare, embete- och
stjenstemän begångna fel, som synas hoaom
antingen härröra från egennytta, vrångvisa,
sväld eller gro? försumlighet, eller ben da en
sallmän osäkerhet för medborgares rättigheter,
ja, der domere eiler embets- och tjonsteman
felat, utan vrång afsigt endast af ovarsam-
pet, är det enligt 3 justitieombudsmannen
tillåtet, att sådant Konuagens justitiekansler
vid handen gifvas; slutligen, och ör den
aoförmodade händelse, att antingen FKonun-
ogens högsta domstol, eller af dess ledarö-
ster en eller flera funnes hafva af egennytta,
bpvrångvisa eller försumlighet, så orätt dömt,
patt derigenom någon, emot tydeliz lag och
sakens utredda och behörigen styrkta för-
shällande, mistat, eller kunnat mista hf, per-
sonlig frihet, ära eller egendom, är justitie-
aombudsmannen enl. 48 pligtig att vid riksrätt
den eller de felaktige under tilltal ställs savat
atill ansvar efter lag befordras. Slutligen är
justitieombudsmannen enrligt 11 berättigad
att, derest han anser nödigt att någon dom-
astols, något kollegii eller embetsverks åtgär-
der i allmänhet må granskas, derom göra
underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t.
Vi fråga: om icke justitisombudsmannsn ge-
nom den horom sålunda tillagda myndighet
har ett snart sagdt cbegränsadt fält för sir
verksamhet, helst han, saligt 99 regerings-
formez, tillika är berättigad att, sär han det
nödigt anser, kumaa öfvervara högsta dom-
pstolens, nedre justitierevisionens, hofrätternas,
kollegiernas eller i dessas ställe inrättade
overks och alla lägre domstolars öfverläggnin-
gar och beslut, samt ega tillgång till alla
sdomstolars, kollegiers och embetsverks proto-
pkoll och handlingar,, hvarförutan, enligt sam-
ma Si regeringsformen, konungens embetsmäni
pallmänhet äro skyldiga att lemna justitie-
ombudsmannen laglig handräckning samt alla
fiskaler att medelst aktioners utförande ho-
anom biträda då han det äskar.
Vi hemställa om, under sådana förhållan-
den, justitie-ombudsmannen, för att utreda
lagskipningens tillstånd samt utöfvs den all-
männa stillsynen öfver lagar, författningars
och instruktioners efterlefnad af domare samt
shögre och lägre embetsmän,, har af nöden
att taga sin tillåykt till några polemiska, mer
eller mindre ensidiga, litterära kritiker öfver
ett och annat af högsta domstolens utslag och
domar; om detta icke skäligen må anses vara
under värdigheten hos en man som innehar
ett så högt förtroende, eller om genom en dy-
lik, ofta tillfällig och godtycklig granskning
af något partielt domslut 1 en underordnad
fråga, justitie-ombudsmannen kan anses hafva
uppfyllt det hufvudändamål som 1809 års lag-
stiftare åsyftade genom inrättandet af justitie-
ombudsmanna-embetet?
Man svarar oss: men justitie-ombudsman-
nen har ju, enligt hvad hans berättelser gifva
vid handen, äfven fitigt begagnat sin åkla-
garerätt och anställt aktioner för likt och
olikt mot domare samt andra embetsmän; det
är icke hans fel att de testa af dessa åtal
rört mindre vigtiga mål och ringare förseel-
ser. Nå väl, hvad bevisar beskaffenheten af
dessa åtal, om icke, ait å vidt justitie-om-
budsmannen kunnat förmärkap, jemföreisevis
ganska få och miadre svåra olagligheter blif-
vit begångna af domare, embets- och tjenste-
män eller ens underlåtenheter vid fullgörandet
af deras embetspligter? Utan tvifvel är ett så-
dant förhållande tillfredsställande och måste
i sin mån bevisa, att lagskipningens tillstånd
i det hela och isynnerhet i moraliskt hänse-
ende är vida bättre än under det suveräna stats-
skicket före 1809, då troligen, om en justitie-
ombudsman funnits, ej så få fel, varit att
anmärka, vhärrörande från egennytta, vrång-
bvisa, väld, eller grof försuramelse, och om
sådant ännu någon gång skulle inträfta, så är
det ganska väl att hafva en justitie-ombuds-
man, inför hvilken anmälan härom kan ske
och som har rätt och pligt att dessa fel be-
ifra.
ZaDå emellertid numera lyckligtvis exemplen
o få af dylika öfverträdelser, åtminstone så
vidt de kunna blifva föremål för åtal, så sy-
nes det oss deraf följa, att justitieombuds-
mannen måste uppfatta sitt kall att utreda
lagskipningens. och förvaltningens tillstånd
utur en annan mera positiv synpunkt, hvartill
jemväl hans instruktion gifver bestämd anvis-
ning, icke blott genom tillåtelsen för honom
att öfvervara alla domstolars och embetsverks
öfverläggningar och beslut, samt genom resor
landsorten förskaffa sig ypplysningar om
lagskipningens tillstånd (13 6), utan ock ge-
Am atadgmandot i 15 att daraet I ON) frnner
