STUDENTÄFVENTYR I PARIS.
RICHARD B. KIMBALL. )
Emellertid skedde oupphörliga förändringar
i Paris. Revolutionen hade börjat och sopade
snart framför sig allting. Men vi hade in-
genting att göra dermed. Vi stego upp med
foglarne och gingo till hvila med solen, och
tvenne menniskor kunde icke vara lyck-
ligare; har jag icke rätt Agathe? Hustrun
Jade sin hand på hans skuldra, men sade in-
tet. Och vi ha aldrig upphört att vara iyck-
liga; vi äro alltid lyckliga; icke sant Agathe?
Tårarne stodo uti Agathes ögon och Louis
Herbois fortfor: Nå väl, jag brydde mig föga
om revolutionen; de voro galna, dödade kun-
ge och mördade hvarandra till dess vårt kära
artis blef ett Bedlam — men som sagdt, jag
brydde mig föga derom. Jag var väl någon
gång inne i Calais och hörde der ett nytt
språk i hvar mans mun och mycket tal om
Les hommes suspects, Mandats darrets och höga
rop af Å bas les aristocrates och Vive la Re-
publique — men jag brydde icke min hjerna
dermed; Agathe och jag arbetade tillsamman
pål fältet och i trädgården och inne i huset
— alltid tillsammans — alltid lyckliga. En
morgon gingo vi ut att qvista våra vinrankor;
dörren till hyddan var öppen, just som ni
fann den i går; hvarföre skulle vi stänga vår
dörr? vi voro ärliga och hade ingen att frukta
för; — vi stodo — Agathe på denna sida
hållande i vinrankan; jag med knifven på
andra sidan nedlutad för att skära bort ett
skott, då tvenne unga menniskor — yngling
och flicka — kommo springande emot 0ss,
andfådda — upprörda — och så.uppskrämda
som tvenne skogsdufvor. Den unge manken
58 Aftonbl. n:o 115.