STUDENTÄFVENTYR I PARIS. RICHARD B. KIMBALL. ) Emellertid skedde oupphörliga förändringar i Paris. Revolutionen hade börjat och sopade snart framför sig allting. Men vi hade ingenting att göra dermed. Vi stego upp med foglarne och gingo till hvila med solen, och tvenne menniskor kunde icke vara lyckligare; har jag icke rätt Agathe? Hustrun Jade sin hand på hans skuldra, men sade intet. Och vi ha aldrig upphört att vara iyckliga; vi äro alltid lyckliga; icke sant Agathe? Tårarne stodo uti Agathes ögon och Louis Herbois fortfor: Nå väl, jag brydde mig föga om revolutionen; de voro galna, dödade kunge och mördade hvarandra till dess vårt kära artis blef ett Bedlam — men som sagdt, jag brydde mig föga derom. Jag var väl någon gång inne i Calais och hörde der ett nytt språk i hvar mans mun och mycket tal om Les hommes suspects, Mandats darrets och höga rop af Å bas les aristocrates och Vive la Republique — men jag brydde icke min hjerna dermed; Agathe och jag arbetade tillsamman pål fältet och i trädgården och inne i huset — alltid tillsammans — alltid lyckliga. En morgon gingo vi ut att qvista våra vinrankor; dörren till hyddan var öppen, just som ni fann den i går; hvarföre skulle vi stänga vår dörr? vi voro ärliga och hade ingen att frukta för; — vi stodo — Agathe på denna sida hållande i vinrankan; jag med knifven på andra sidan nedlutad för att skära bort ett skott, då tvenne unga menniskor — yngling och flicka — kommo springande emot 0ss, andfådda — upprörda — och så.uppskrämda som tvenne skogsdufvor. Den unge manken 58 Aftonbl. n:o 115.