AE: i UT BIGRERERSRSRA BMI IEEE BEMAT MVET jan bedja dem sä handls, att de komma dem på skam, hvilka sagt detta möte skulle till ingenting föranleda. (Hör.) Om denna sammankomst icke skulle leda till annst än antagandet afett antal resolutioner, försäkrade han på sin heder att ban ej skulle ha infunnit sig vid densamma för att deltaga i dess förhandlin; ar. : Hsn hade infunnit sig der, emedan han uppriktigt fruktade att man var inne på en bana som, om den ohejdadt fullföljdes, måsteleda till revolution, och emedan det var hans slivanliga öfvertygelse, att den ordning och den fred, som ej äro grundade på allmänt belåtenhet, icke kunna hafva nägon varaktig. het; och han var en gång för alla icke benägen att ropa fred, fred, då han insög att fred ej borde slutas. (Bifall.) Talaren protesterade derefter mot det antagandet, att mötet var blott en köpmansaffär, eller att dess syftemäl var att anfalla aristokratien. Ingen hade för afsigt att göra aristokratien dess anseende -stridigt; och det var endast för så vidt som aristokraterna bedrogo och plundrade folket som de skulle ställas till räkerskap. Det engelska folket häller af sin aristokrati, och älskar sitt lands institutioner, men värre saker kuåda hända en nation än förlusten till och med af dess aristokrati (hör, hör), och han varnade denna gynnade klass att icke tvinga folket att allt för nyfiket undersöka och utransaks huruledes det i förgångna tider blifvit plundradt och bedraget. (Hör, Hör; och skratt.) : Det fanns de som låtsade tro, att aristokralien hade en gudomlig rätt att styra, och som tycktes anse, ati den stora massan ej kunde vara nog tacksam mot de män . med de. lysande namnen Cavendish, Elliott; Russell och. Stanley; som för nägra lumpna tusen pund om året ätogo sig de tunga mödor: och ansvar som åtföljde värden om de allmänna ärenderia (Skratt):; Aristokratien hade visserligen lika stor rätt att del taga i styrelsen som någon annan klass, rön endasi i den mån den utvecklade redbarhetens och duglighetens gödigna egenskaper (Hör, hör). Det tillkomme derföre detta möte att öfvertyga sig om friheten från alla sjelfviska motiver hos de gentlemen som i dag sammankallat dem, och, om mötet vore öfvertygadt om renbeten af deras afsigter, höja sina röster till uttalandet af-en opinion som :ej blottskulle vara otvetydig, utån äfven mäste göra sig åtlydd på högrt ort (Bifallsrop): Det vore hans skyldighet ått säga att denna församling ej hade något direkt sammanbang med kriget, på hvars rättmätighet, eller på hvars sannolika resultater han nu ej tänkte inläta sig, lika litet som på dugligheten hos de män som förde dei; ehuru han på samma gång mäste erkänna ett han i alla dessa punkter hade sina: dubier. Det var den hemska; upptäckten af missförbällanden inom alla de styrelsens grerar, som stodo i något samband med kriget, som tycktes identifiera denna rörelse med dev närvarande striden mot Ryssland; och äfven om denna strid vore förbi, skulle den högvigtiga frågan äterkomma: Huru skola vi låta styra oss? Tyngden af den allmänna förtrytelsen mätte falla på en Christie, en Filder, en Boxer och deras vederlikar, men sanningen vore att de-och deras likar funnos i hvarje departement af styrelsen (Hör, hör), De kunde gå till hvilket styrelsedepartement som helst, och om de händelsevis råkade att träffa chefen utan sin närmaste man och bjelpreda vid sin sida, skulle de finna honom utveckla en massa af grof okunnighet, oduglighet och förnäm likgiltighet, till och med när frågan rörde ett sådant ämne som tärde på landets hjerta, undergräfde dess storhet och, om fortsatt, skulle bli dess ruin (Bifallsrop). Han hade blifvit på det djupaste upprörd vid läsningen af: berättelsen om det förfärliga tillstämdet inom hospitalet i Stutari, der tusenden af hans landsmän lemnats att dö som hundar. Rev. Sidney Godolphin Osbörne — ett namn som bör nämnas med vördnad för hans deltagande för den lidande menskligheten — bade äfven päpekat den ytterliga odugligheten och — hvad ännu värre är — den ytterliga hjertlösheten hos de embetsmän som haft sig värden om de sjuka och sårade anförtrodd. Men, för att öfvergå till en annan punkt; huru kommer det till att. den åkicklige : ochintelligente embetsmannen pä någon af de underordnade platserna, när han var i besittning af lång erfarenhet och stor duglighet, aldrig uppstege till chefskapet inöm sitt departement. Skulle det ej vara angenämt för all mänheten att dä och då se en Rowland Hill utnämnd till generalpostmästare (Bifallsrop). Botemedlet härför läge dock i folkets egna bändet Det funnes ej 50 män inom underhuset som vore fullkomligt stälsatta mct dtusende former af sidoinflytelser som omge en parlamentgledamots väg. Det hade blifvit sagdt att det funnes 120 söner af pärer och dertill ännu 100 af deras mägar, sonsöner eller brorsöner i underhuset, utgörande tillsammans 220; eller omkring en tredjedel af denna församling: Dessa män hade visserligen lika mycken rätt att sitta der som någon annan; men visheten hos de konstituenter sor ditsändt dem droge han mycket i tyifvel. Hvarför skulle?er kandidat gå omkring till deröktegande med hatten i hand och bedja dem våra al den godteten !och skänka sing röster ät honom? Londons borgare borde tillse att när nästa val inträffade intet missförstånd egde rum i dett hänseende(bifall). Ochnu; förätt öfrergå till en ånnan punkt, måste han uttrycka sit förvåning ochförtrytelse öfver det lättsinne som vid :ett allvarligt tillfälle blifvit lagd i dagen af premierministern. Lord Palmerston torde vara och vore utan tvifvel en man af öfverlägsen talent, — han. vöre måhändå i besittning af en grace som en dansmästare kunde: afundas honom, men det vore mer än man kunde gmälta att-se den djupa oförrätt som England lidit i denna sak bemött och affärdad med enqvickbet. Tag på höft ur tidnin zarne 20 af de tal premierministern hållit sedan han kom i spetsen för styrelsen, och under omständigheter som kommo tusende. Bjertan att brista och bragte förtviflan till hvarje by i landet, och ni skulle finna att 19 af dem hade slutats under skraltsalfvor. -En sådan otillbörlig lättsinnighet vore allting annat än öfverensstämmande med ögonblickets högtidliga allvar, och han trodde att ett af mötets resultater skulle bli att hämma den (hör, hör). Slutligen ville han uppmana dem att ej låta afleda sin uppmärksamhet från hufvudsyftet hvarföre de sammankommit — nemligen bildandet af en förening som skulle söka inverka på landets valkorporationer i stort öch derigenom skapa ett inflytande, som med mäktig verkan skulle göra sig hördt hos hvarje styrelse, åt hvilken landets öden kunde komma att anförtros (bifallsrop). Mr J. I. Travers uppsteg nu att föreslå det första beslutet : Att de olyckor för hvilka landet under det närvarande kriget varit utsatt äro att tillskrifva det kraftlösa och oförsvarliga sätt, hvarpå de särskilda styrelsedepartementerna skötas, och högljudt kräfva en genomgripande reform i hela förvaltningsväsendet., Han trodde; att. landet, från dess ena ända till den andra, skulle enhälligt instämma i den moderata opinionsyttring som blifvit inlagd i det föreslagna beslutet. De behöfde ej utifrån söka bevis på styrelsens lambet och oduglighet. Det funnes ingen af Englands nu lefvände statsmän som ej i sina tal erkänt tillvaron af detta onda. — Det hade blifvit sagdt, att tillställarne af detta möte sökte åvägabringa en revolution; men den person som på fullt alivar uttalade en sådan anklagelse mot köpmän och handlande, hvilkas egendom var krigspridd som en fårsköck på betet och för sin säkerhet uteslutande berodde på upprätthållandet af lag och ordning, måste ej vara stort bättr än en galning. Man hade vidare sagt att de hade för afsigt att störta den närvarande styrelsen. Deras mäl var dock för stort och vigtigt att under dess fullföljande tillåta dem att nedstiga till ett anfall på någon viss styrelse eller individ. De7klandradeej personer för systemets inneboende lyten, utan medgåfvo tvärtom gerna, att många af dem, på hvilka det allmänna hatet fallit, haft de bästa afsigter och endast misslyckats af brist på makt eller af omöjligheten att lämpa systemet efter ögonblickets kraf. Ingen läghet eller småakiig I